Attraheras inte längre av min partner

Har ni fått möjlighet att prata med en kurator i samband med er IVF? 
Det är så som jag förstått vanligt att mannen påverkas av IVF rent psykiskt och känner sig värdelös och omanlig som inte kan göra sin kvinna gravid (oavsett varför man gör ivf)  . Sexet blir maniskt och mekaniskt under lång tid med ägglossningstester och beräknad mens , lusten och attraktion försvinner och blir inte viktigt längre utan bara prestera resultat. Om man kan få barn via provrör så vad ska hon då  med mig till, jag duger inte etc etc.. självförtroendet och självkänslan får en rejäl smäll och spiller över i sexlivet. Samtidigt som IVF också skapar andra sorters kriser i huvudet.  Och jag tror att det är detta som hänt med honom och er. 

Det har gått så lång tid att jag inte tror att detta går att fixa . Jag tror istället att ni behöver separera innan det går så långt att nån faktiskt är otrogen, blir kär i nån annan eller blir bittra på varandra. Det är ingen bra  miljö för ert barn i längden. 

Din attraktion för kollegan är ett symptom på att du lever i ett sexlöst förhållande och inte trivs med det. Instämmer med ovan att en separation vore bäst. Även om du trycker ner dina känslor för kollegan kommer det att hända igen, med andra män. Livet är för kort för att levas utan sex.

Fundera på ifall din man skulle ändra sig och vilja få igång sexlivet igen. Känns det lockande, skulle din attraktion återvända då? Om inte, ta upp frågan om separation med honom.

Du måste gå ut med soporna oftare

Vad tjänar ni på att leva i ett sexlöst förhållande? 

Har ni inte betalat ett väldigt högt pris tillräckligt länge nu? 

Är ni inte värda något något bättre än detta? 

Så trist då .....

Vi har inte pratat med kurator och min sambo har inte heller velat ta hjälp, jag har föreslagit olika varianter. Jag själv har sökt hjälp på eget håll och  det har fungerat väldigt bra. 

Tack för alla råd.  Jag  har verkligen inte velat ge upp för vår familjs skull  då jag inte vill  utsätta barnet (eller oss föräldrar) för en separation och det att leva på var sitt håll. 

Dags att ge upp myten om att barn mår bättre i en kärnfamilj.  Fortsätter ni så här så kommer givetvis ert barn att känna samma sinnesstämning som ni två gör. Skulle det verkligen vara till barnets bästa att ge upp er lycka för...ja vadå? 

Miljontals barn lever lyckliga liv med skilda föräldrar som hittat kärlek på nytt . Varför skulle det vara något negativt?