Ser inte fram emot en enda jul. Nåt fel har jag ju gjort med uppfostran med vad.
Varenda jul köper vi samt farmor och mormor julklappar. Varenda jul är mina barn missnöjda. Antingen får den ena för många å den andra inte eller får de för lite eller får den ena nåt den andra blir sur över. Skäms när jag sitter där och tycker synd om som köpt julklappar.
Hade likaväl kunnat hoppat över julafton å bara skippat skiten.
Det är den eviga diskussionen hemma mellan mannen och mig. Går tom i parterapi om det. Men har inte hjälpt speciellt mycket. Han spenderar sin tid framför sin platta eller telefon.
Jag tycker inte att det resonemanget är dumt alls.
om barn ska ha pengar för allt dom gör kan det leda till att dom inte vill göra nånting utan att få pengar. Kan skapa människor som inte lär sig vara hjälpsamma utan att tjäna nåt på det.
Jag tycker inte att det resonemanget är dumt alls.
om barn ska ha pengar för allt dom gör kan det leda till att dom inte vill göra nånting utan att få pengar. Kan skapa människor som inte lär sig vara hjälpsamma utan att tjäna nåt på det.
Konstigt att alla andra fattade.
Jag håller dessutom med ClumsySmurf (för första gången någonsin!). Hushållsarbete i det egna hemmet är inget lönearbete. Det är en del av livet och bor man ihop hjälps man åt.
Ska TS betala sin man också för att han ska sas hjälpa till i hemmet?
Konstigt att alla andra fattade.
Jag håller dessutom med ClumsySmurf (för första gången någonsin!). Hushållsarbete i det egna hemmet är inget lönearbete. Det är en del av livet och bor man ihop hjälps man åt.
Ska TS betala sin man också för att han ska sas hjälpa till i hemmet?
Man kan ju inte tvinga fram känslan att vara tacksam, däremot så både kan och bör man lära sina barn hur man uppför sig. Det beror ju lite på hur gamla barnen är hur mycket tacksamhet och uppfyllande av sociala konventioner man kan förvänta sig.
En 3 åring som blir besviken på att storebror får fler/bättre klappar är inte jättemycket att göra åt, där är det ju bara att avleda och bekräfta känslan, och vid senare tillfälle prata om situationen.
En 12 åring borde ju dock ha lärt sig det sociala spelet att man låtsas bli glad, tackar snällt och sedan ev pratar om sin besvikelse i ett mer stängt/tryggt rum där givaren inte hör.
Ser inte fram emot en enda jul. Nåt fel har jag ju gjort med uppfostran med vad.
Varenda jul köper vi samt farmor och mormor julklappar. Varenda jul är mina barn missnöjda. Antingen får den ena för många å den andra inte eller får de för lite eller får den ena nåt den andra blir sur över. Skäms när jag sitter där och tycker synd om som köpt julklappar.
Hade likaväl kunnat hoppat över julafton å bara skippat skiten.