Skulle ni kunna bli tillsammans med en kille som spelar dataspel?

Om man blir uppslukad i ett spel dag efter dag efter dag så att hem och förhållande blir lidande då är jag inte intresserad. 

Jag hade inte gått och lagt mig efter en halvtimme.

Rubriken och trådstarten är två olika frågor.

Att någon gillar att spela dataspel är inget problem. Att någon prioriterar spelandet över allting annat är ett stort problem. 

Ja, jag kan vara tillsammans med någon som gillar dataspel (eller tv-spel).

Nej, jag tänker inte vara med någon som är beroende, oavsett om det är ett spelberoende, alkoholberoende eller annat. 

Tja, skriv alla din tidigare namn ;)

Vad jag tycker om detta rumpostandet genom åren har varit liknande. Alltid så aggressivt.

Konstig rubrik/fråga. 

Ja, jag har levt i 30 år med en man som spelade. 

Nej, jag kommer aldrig att acceptera någon med spelberoende som skiter i allt ansvar. 

Så töntig fråga egentligen. 

Om du kommer hem, å han sitter å spelar å inte gjort något på hela dagen som du säger så tar jag för givet att han inte har ett jobb? Varför? 
Om han nu inte har ett jobb, har man då haft en konversation om vilka förväntningar man har på sin partner om vad denne ska göra när den är hemma?
Har man ställs sig frågan varför spelen är så prioriterade? Förutom att det är kul å spela.

Många spel har tjejer som bara är där för å vara sexiga. Så är det bara, tyvärr.

Om han nu har ett jobb, varför är det bara hans ansvar att städa å fixa mat? Varför kan inte han få sitta å koppla av med ett spel en stund efter han kommit hem? Hinner du fråga hur hans dag varit innan du tar på dig offerkoftan? Det är faktiskt ett utlopp och avslappning för många. Jag tar för givet att du har egna utlopp och metoder för avslappning som inte alltid involverar din partner.

Även om din partner inte spelade så är det inte säkert att han hade städat å fixat mat när du kom hem heller. 
Spelet är inte problemet.

Både jag och min partner är gamers, alltid vart och kommer alltid vara. 
Vi har ett fint hem tillsammans, en tonåring och en liten på väg. Att någon av oss sitter å spelar är inget problem, så länge vi tar oss tid för varandra och hemmet.

Kommunikation är det bästa. Och om spelet går före allt annat så är det andra bakomliggande problem man behöver ta i tu med. 

Du går och lägger dig utan mat?

Du missade ju sms:et där han bad dig ta med takeout på väg hem från jobbet.

Vi spelar båda i perioder men en röverrenskommelse vi hade har att man fick sluta med alla former av "live-spel" och hålla sig till turnbased när det blev barn.

Jag har inga problem med en man som spelar spel, så länge han gör sitt med barn och hushåll. Och det har han gjort.

Ja det var ju en rolig stavning jag fick till av överenskommelse. 

Som många andra skriver så är din rubrik lite missvisande, då din tes inte riktigt handlar om en datorspelsintresserad pojkvän utan om en pojkvän som prioriterar sitt spel över förhållandet. 

För att svara på din rubrik: Jag skulle föredra en kille som spelar dator- och tvspel. Jag är själv en person som har det som ett av mina stora intressen och det är bara roligt att ha en partner med någorlunda lika intressen som mig själv. Jag och min man har faktiskt tv- och datorspel som ett av våra gemensamma intressen och det är så roligt att ha en partner som jag kan snacka spel med utan att han ser ut som ett frågetecken. 

För att svara på din trådstart: Jag skulle säga att allt är beroende på var någonstans man är i förhållandet. Är det ett nytt förhållande? Träffas ni en gång i veckan? Då hade jag inte accepterat att bli åsidosatt för ett spel. Jag hade inte förväntat mig massa romantiskt krimskrams men träffas man så sällan och är nya med varandra så ska den tiden gå åt varandra. Har man varit sambos/gifta  så är det en annan premiss enligt mig. Då tycker jag man faktiskt ska få ha egentid ibland utan att behöva känna kravet att man måste umgås med sin partner hela tiden. Men är det så att han 9 av 10 gånger sitter framför datorn istället för att umgås med mig så hade jag nog inte varit så glad, nej. 

Men nu har jag fördelen med att själv gilla att spela och jag och min man umgicks mycket genom att spela tillsammans, så för mig har aldrig tv- och datorspel varit ett problem. Spelade han när jag kom hem från jobbet så satte jag mig bara vid min dator och började spela tillsammans med honom helt enkelt. Eller så satt vi vid varsin dator och snackade om våra olika spel, om vi inte ville spela samma spel. Detta var innan barnen. Nu har vi knappt tid att spela längre.

Jag spelar själv datorspel och ser gärna att min kille gör det. Mysig hobby som vi båda gör cirka 2-4 timmar i veckan utspritt.

Att han struntar i förhållandet är något helt annat. Det är inte spelets fel att han inte lagar mat eller städar, det är hans val. Vore lika illa om han la samma tid på en annan hobby.

Ni behöver prata om hur ni spenderar eran tid, vill han inte ändra på sig så får du välja om det är någon du vill fortsätta leva med.

Konstig rubrik. Inlägget handlar ju om en lat kille med förkärlek till sexistisk kultur. Så vad ska vi svara på? Frågan i rubriken eller inlägget? 

Rubrikfrågan: Ja, det blev jag för 20 år sedan och vi lever - och spelar - tillsammans än. 

Textfrågan: Nej.