Katastrof efter inskolning!!! Förtivlad
Jag har en dotter på 4,5 år och en dotter på 1 år och ca 2 månader.
Vår första dotter skolades in när hon var 1,5 år vilket jag tkr är en bra tid. Jag var föräldraledig 1 år och min man 6 månader.
Med vår andra dotter blev vår livssituation helt annorlunda och pga olika anledningar blev vi tvugna att skola in vår andra dottern när hon var 1 år och 1 månad. Jag tyckte de kändes jätte tidigt men min mans syster (som är förskolelärare) sa att de inte alls var ovanligt. Pluss tog jag förgivet att de skulle gå på samma förskola då vi bor i ett litet samhälle utanför stan. Men nix hon fick inte plats. Dock fick hon en annan förskoleplats på den andra förskolan över gatan i samma område. Så det gjorde ont i mammahjärtat :/
Kortsagt börjades inskolningen för 3 veckor sedan. Första veckan var 2 timmar varje dag och jag var med. Gick hur bra som helst. Hon gick runt, tog försig, lekte med sakerna som var där. Brydde sig inte så mkt om mig. Dock blyg mot personalen.
Andra veckan var 2 timmar första dagen sen började ökas successivt, andra dagen fick hon va kvar till lunch och äta utan mig. Vilket hade gått ok sa lärarna. Men hon somnade på förmiddagen. 3 dagen skulle hon vara kvar till 14.. De hade gått ok, små ledsen ibland, sovit förmiddag och efter lunch. När jag kom var hon jätte ledsen. Och från där började hon få riktigt seperationsångest. Märktes bara här hemma att hon var på mig som en igel, fick panik/grät om jag gick till toan och min man hade henne. Så 4:e dagen fattade hon direkt när jag skulle gå och hon blev jätte ledsen. Hon skulle vara där till 14... När jag kom hade hon previs vaknat. De hade gått "ok" sovit igen fm, em och inte ätit så mkt alls. Hon var jätte ledsen/grät av förtvivlan när hon såg mig. Under natten blev hon täppt... Sov dåligt. Sista dagen sa jag att jag inte viste om hon började bli sjuk, men att hon var pigg och hade inte feber. När jag skulle lämna blev hon hysterisk men de ville att jag skulle gå.. De gick ca 2h och de ringde mig och sa att de inte gick. Hon var för ledsen och de trode hon var sjuk. När jag hämtade henne var hon faktiskt förkyld... Så helt förståeligt. Hon var dock vara påverkad av förkylningen till lördag morgon, sen var hon pigg och glad igen både lördag och söndag. Fick en klump i magen för måndag skulle jag börja jobba och hon skulle vara där från 07 till 16... Pluss att jag börjar ett nytt jobb (är sjuksköterska).
Stora tjejen blev sjuk söndag till måndag och fick följa med till min mans jobb då hon var pigg men hade feber. Kort sagt så lämnade jag henne på morgonen när de ska äta frukost. Hon blev såååååå ledsen.. Jag ringde vid 8 och frågade hur det gick och de sa att hon vägrade äta frukost och sov nu i vagnen... Och att de skulle ringa om de var något. Timmarna gick och jag kände lättnad, att de hade gått bra. Men sen ringde de vid 12 på jobbet och sa att de verkligen inte gick och att de själva fick ont i hjärtat för hon var så himla ledsen. Så fick promt åka ifrån jobbet (dock en chef som förstår) och hämta henne. Där sa de att hon bara ville vara i sin vagn, så de hade henne i vagnen inomhus... Jag sa till dem att det måste finnas en plan för uppenbarligen är det inte pga att hon är sjuk utan hon har tydlig separationsproblem och känner sig ej trygg. Då de märks tydligt om inte värre hemma med nu (såfort jag inte syns tror hon att jag har lämnat henne). Undrar om hon ska skolas in mer (om jag ska vara med lite mer igen), men nej säger dem. De tycker de gick jätte bra under inskolningen och att hon är "trygg med dem" ? Och att hon däremot ska gå ist kortare dagar hela veckan. 07-13... Jag vet inte hur andra har det men som sjuksköterska är det inte lätt att ordna att jobba på de sättet (jobbar 07:45 till 16:30) inom hemsjukvård, personalbrist, och är ny och går introduktion några dagar. Men självklart får man ju lösa det. Min mans jobb är oxå svår då han är chef och behöver vara mkt på plats. Men vi kom överens att han hämtar henne kl 13 resten av veckan... Kort sagt igen..
Min stora tjej blev ännu sjukare så min man fick vara hemma och vabba på hemmaplan och jag åkte och skulle lämna lilla dottern. Så när jag kom till frukosten var de bara 1 barn där och en fröken som jag aldrig sätt, inte heller min dotter. Hon skakade bokstavligen av panik bara jag satte henne i barnstolen vid bordet. Fick ta ur henne i stolen och sa att jag är kvar en stund på morgonen (läraren tyckte de bara var bra då hon inte kände henne) så hon fick sitta som en igel i mitt knä och åt småbitar av frukost. Hon var stel som en pinne. När vi var klara följde jag med henne till hennes avd, 1 barn och en annan fröken som vi heller aldrig sätt. Ser min dotter är helt panikslagen och läraren förösker inte ens. Så jag stannar... Vi går in i ett annat rum och jag leker med henne. Försöker få henne att slappna av lite. Det blir bättre. Sen kommer en lärare som hon känner igen. Den läraren hinner bara säg hej innan min dotter skriker av panik för hon fattar att jag ska gå.. Jag får säga hejdå och gå....... :(
Min man hämtade henne och de sa de hade gått lite bättre men hon har bara varit i sin vagn hela dagen, då hon är trygg där.. Inte ätit frukt, ingen lunch. Sovit mkt..... Men att hon hade lyst upp lite mer när de var ute på gården (i vagnen)....
Sen blev jag råsjuk och skulle va hemma onsdag (idag) och samtidigt vabba mitt större barn. Ändrade tiden till 08:30 till 13 ist. Så hon kunde äta frukost hemma ist. I andra omständigheter hade jag haft henne hemma med men pga att de så viktigt med att hon ska vänja sig med förskola så ville jag att hon skulle gå.
Så när vi kom dit idag så hade panik igen. Det var då den läraren som hade haft ansvar för henne under inskolningen. Men tkr inte min dotter knutit något band till den läraren. Dock snäll och förståndig. Men så säger hon att de bättre att jag sen i framtiden inte stannar som jag hade gjort vid frukosten?? Då sa jag att hon hade otrolig panik, de fanns bara 1 lärare som hon hade aldrig träffat och en lika liten vid bordet som åt frukost? Och jag sa att de inte så att jag egentligen kan göra så då jag har ett jobb att sköta men uppenbarligen funkar de just nu inte bara att lämna henne då hon blir helt traumatiserad tills jag hämtar henne (ok om de varar en stund/ett tag som för andra barn)..
Idag hade hon åter bara suttit i vagnen... Såfort de ställer ner henne på golvet så blir hon ledsen och vill tillbaka till vagnen. Inte ätit frukt, inte ätit mellis, ingen lunch och sovit 2 gånger...... När jag kom låg hon och sov i vagnen.
De känns verkligen inte bra. Imorrn ska jag oxå vabba och hon kmr gå 08:30 till 13. Fredag är jag ledig men läraren sa att de var ok om hon kom 1 timma så de blir för många dagar ifrån till måndag.
Och så kmr vi till just måndag? Vad händer då?
Finns det några andra förskolelärare som kan bolla med mig? Eller andra föräldrar som varit i samma sits? Min dotter är fullfart annars, hon vill ALDRIG vara i vagnen, springer och leker jämt, sitter länge och pysslar med magneter och är aktivt.. Till att sitta passivt hela dagar i en vagn inomhus och inte få i sig något? Ska man bara "vänta på bättre tider"?
Med min första dotter var inskolningen oxå väldigt tuff men de gav henne mkt enskild uppmärksamhet då det var nyöppnat med knappt några barn och många lärare.... Här är de underbemmande och som hon själv sa idag (läraren) att hon inte har tid att sitta med henne då hon har andra barn med (helt förståeligt) men kan inte kommun sätta in en resurs/vikarie ? Eller liknande. Får så ont i hjärtat.
) och pedagogen som tar emot måste vara med på rutinen och göra likadant varje dag ,jag tror inte de ska pressa henne att lämna vagnen utan locka med att se allt roligt kompisarna gör .