Om ni är ärliga - hade ni velat ha ett barn också av det motsatta könet eller är ni ok med att ha alla av en sort?
Har två pojkar själv och trodde jag skulle sakna en dotter men när jag tänker på det nu så gör jag nog faktiskt inte det, vilket nästan förvånar mig eftersom jag alltid tänkt att jag skulle ha barn av bägge kön.
Jag har två döttrar och en son. Helt ärligt jag kan inte bry mig mindre om vad dom har för kön. Sonen är yngst. Fick frågan när han föddes "Antar att du är glad att du fick en pojke den här gången?" För mig spelar det ingen roll, för personlegheten och vem barnet bli sitter inte i könet. Barnet kan bli vad den vill oavsett vad den har mellan benen.
Behandlar mina barn likadant och könar dom inte speciellt heller. Så som min tuffa kille mina söta tjejer. Dom go allihopa vare sig det är pojkar eller flickor, de får också klä sig i det dom tycker om vare sig det är pojkigare eller flickigare, denfår leka med vad de vill, ha de frisyrer dom vill. Vara den dom är helt enkelt :)
Hade jag fått tre grabbar eller tre tjejer så skulle jag vsra lika tcksam :)
Jag har tre pojkar och tog inte reda på könet med någon av dom och jag älskar mina pojkar så enormt mycket. Två av dom är vuxna och den tredje är snart vuxen också så jag har ju följt med och sett vilka dom blivit.
Jag har inte saknat en flicka alls även om jag nån gång tänkt tanken att undrar hur det skulle varit med en flicka. Men har inte längtat eller saknat.
När den tredje pojken föddes var det självklart att han också skulle vara en pojke och familjen var komplett.
Jag har fostrat bonusdöttrar men det har inte heller väckt nån längtan efter en flicka utan det har känts som just en bonus att få uppleva det .