Vad säga till tonåring om förälders missbruk?

Gör argumenten lite mer opersonliga. Mamman har tagit ett positivt test och detta leder till X, Y och Z. Det kvittar om det är ett falskt positivt resultat eller inte, om dottern tror på det eller inte eller om mamman säger att det är så eller ej. Det är inte DU som har bestämt detta utan det är bara fakta och det är inte upp till dig, dottern eller mamman.

Du kan också ta upp att mamman har haft positiva test tidigare och att hos ju trots detta har kunnat ta sig tillbaka till att vara en aktiv, bra förälder och att du tror att hon kommer att göra det igen. Förklara var som krävs av mamman för att dottern ska kunna få bo hos henne igen. Gå igenom på vilka sätt dottern kan ha kontakt med mamman och var tydlig med att du kommer att stötta dottern för att göra detta möjligt.

Lyssna på dottern och låt henne vara ledsen och arg. Hela situationen suger och du förstår det (även om du råkar hålla med om att den för tillfället måste se ut som den gör).

Finns det någon skolkurator eller annan kontakt som dotter (och du) kan prata med och som kan hjälpa henne igenom den här situationen? Att vara 13 år är inte lätt under de bästa förutsättningar och det kan vara svårt att tala om allt med sina föräldrar även om det inte vara några problem för bara något år sedan.

Du kan säga till tonåringen att det är din lagliga skyldighet att inte låta barnet åka till mamman när det är bevisat att mamman använder droger. Om du kan så visa helst resultatet också.

Har förklarat detta. Har även fått inrådan från socialtjänsten att ha barnen här. Har förklarat för henne vad mina skyldigheter är och varför dem finns. Hur droger påverkar en och varför man därför inte ska ha barnen hos sig. Hon kommer med motargument (som är tagna ur mammans mun).
Dottern har haft kontakt med både skolkuratorer, psykologer och BUP kontakt sedan lågstadiet (nu upphört sedan 1 år tillbaka då hon själv inte vill ha kontakterna längre. Fanns en period när de inte alls bodde hos sin mamma pga aktivt missbruk och då var kontakterna tätare. 
Men mamman är förnekande. Försvarar sitt missbruk. Tycker inte cannabis är en drog heller (när hon varit positiv på det) och pratar med dottern om legalisering osv. Nu var det amfetamin hon var positiv på. Hon har sådan medicinering men verifiering visar att det inte var medicinen som gav utslag. Trodde det först eftersom hon alltid är positiv på det, men denna gång visade verifiering annat. Dottern menar att hon varit där innan provsvaret kom, vad är skillnaden liksom? Samtidigt som mamman pressar på om att barnen mår dåligt av att vara ifrån henne osv. Hon ser inget eget ansvar utan står fast vid att det är ett negativt svar. Att proverna kan visa fel osv och såklart berättar hon detta till dottern och skyller på mig. 

Dottern vet om att de kan träffas igen när mamman lämnar negativa prover. Men jag tänker att hon känner oro också. Det är ju ett svek gentemot henne också att mamman använt narkotika och det är väl svårt att förstå varför mamma skulle göra så när hon säger att hon mår så dåligt utan barnen till dem. 
Hon har sett resultatet men säger att det är felaktigt.

Barnet vill inte ta in fakta. Helt naturligt. Huvudsaken är att du måste göra det som är rätt, det vet du ju redan, men kan vara bra att ta mentalt stöd i under tiden.

Ja du sitter i en jäkligt svår situation. Jag tror verkligen på att referera till regler och de krav som är satta av andra. Du kan hålla med om att det är tråkigt och sorgligt att det är så, men du kan inte hjälpa det. Du kan inte riskera att förlora henne genom att utsätta henne för en situation där mamman är drogpåverkad. 

Det hon behöver från dig just nu är att du håller henne säker, men också att du ger lite extra av trygghet och omhändertagande. Skäm bort henne med mer uppmärksamhet, tid och kärlek. Satsa på rutiner och trygghet och lätta kanske lite på krav som inte är absolut nödvändiga.