Min man trodde jag överdrev hans supande

Säkert. Därför tänker jag inte acceptera det mer.

Fattar inte hur man kan vilka såra någon annan så. Eller ens skylla (om han gör det) på att han inte trott mig. Hur kan man inte tro på vad den andre säger? Skulle jag överdriva, pga ångest? Det är det mest jag undrar med den hör tråden, hur jag ska ta det. 

Precis. Det verkar ju inte han förstå. 

En gång fick hans mamma hämta honom när han hamnat i fyllecell, som jag tvingade honom till för jag vägrade ta hem honom sådan. Han tänkte hoppa ut ur bilen i farten. För han förstod inte att vi körde. Sen efter det låg han på marken framför poliserna och rullafe runt. Då skämdes han en del.

Hans mamma  blev ledsen då hon varit uppvuxen med alkolist till pappa. Hon vet ingenting men jag har sagt att jag tänker säga det till henne om han håller på så. Såra sin mamma vill han inte. hon blir så orolig då. 

Men jag då? 

Nej, jag överdriver ju bara.

Just att tro att någon överdriver, lite machobeteende tycker jag. Inte lyssna på sin tjej, tro sig veta bäst? Eller är det alkoholproblem som gör det, jag vet inte. 

Det beror ju på att han super sönder hjärnan, plus att man också har såna tankar när man är missbrukare för att man själv inte fattar att det är på riktigt. Ta det inte personligt. Han är bara skadad.

Okej ja jag har ju tagit åt mig. Tänkt att det är mitt fel. Men han drack precis likadant innan han var med mig också. 

Hans bröder och hans pappa är likadana. Den enda som ogillar drickandet är hans mamma. Resten skrattar åt det om man säger något och säger bara att man ska låta de göra vad de själva vill. 

Så bröderna och släktens attityd överlag har nog påverkat honom en hel del. Men man borde väl ändå se vad man själv gör.

En gång för längesen sa han att jag är feg som inte vågar dricka mig full. Jag har aldrig varit för full. Aldrig någonsin. Vågar inte.

Men det är kanske bara avundsjuka innerst inne. 

Han har ett missbruk och inte ett problem. Om man gång på gång super sig sönder och samman så som han gör då är det inte ett litet problem!

Att supa så mycket att man rullar runt på marken framför polisen, ligger naken på golvet, hamnar i fyllecell... Det är inte normalt!

Du gör rätt i som säger ifrån nu. Det är inte ett liv att leva.

Mm men det är inte ditt fel. En del kallar alkoholism för sjukdom. Det är inte ditt fel att han är "sjuk". Dessutom var han "sjuk" redan innan. Liksom de andra i hans familj. Inget du kan göra något åt, det är totalt systemfel i deras familj.

Du måste förstå en sak. Du kan inte förändra hans drickande. Det kommer ALDRIG hända. Han lär bli en sådan som dör av sitt drickande en dag. Det enda du kan förändra är din attityd och ditt liv. Du har valet att lämna honom.

Jag är en av dem som betraktar alkoholism som sjukdom.
Bästa jämförelsen är väl med typ allergi. Du kan inte "hjälpa" att du har det men endast du har ett ansvar att inte utlösa allergin. 

Har levt med en alkis; dagliga lögner, gas-lighting är väldigt nerbrytande. Min resa ut ur det hela var att jag separerade våra ekonomier och lät henne falla ner till sin botten. Först då erkände hon för sig själv att hon hade problem. 

En allergiker håller inte på med lögner och gas lightning de utsätter sig heller inte för de som de är allergiska mot konstant så det går inte att jämföra. Jag ser inte alkoholism som en sjukdom för jag tror på eget ansvar. En sjuk person hjälper man, hjälper man en alkoholist blir situationen bara värre för båda. 

Jag förstår din invändning.
En aktiv alkoholist är precis som du skriver. Alkisen kan vara nykter eller full men hela livet kretsar kring alkoholen. De är sinnessjuka.
En nykter alkoholist med självinsikt förstår att om denne tar ett glas så åker de tillbaka. Där finns ansvaret.

Du hjälper en aktiv alkoholist genom att tvinga dem ta ansvar, inte underlätta, ge pengar, inte bädda ner dem utan låta dem vakna nakna och nerspydda bredvid soffan. Ta sig hem själv från fyllecellen.
Tvinga dem att ta konsekvenserna. Så visst skall du hjälpa alkoholisten men inte som de flesta tror.

Det är tvärtemot vad du gör med en sjuk person, som du hjälper genom att fråga om det finns något du kan göra exempelvis hjälpa till med praktiska saker som städning, sitta barnvakt, komma med en matkasse eller bara finnas där och lyssna. Ställa upp helt enkelt. Med personer som inte är sjuka ställer man krav och låter dem städa upp sin egen röra. Det som hjälper en alkoholist är samma sak som hjälper någon som bara är lat eller egocentrerad i största allmänhet därför anser jag inte att alkoholism är en sjukdom. 

ok, du vill bråka om sjukdomsbegrepp. Sorry, inte intresserad och du kan inte förändra mitt förhållningssätt.

Varför är du så otrevlig? Jag har inte bråkat med någon. Det här är ett diskussionsforum eftersom du svarade (något man inte är skyldig att göra) är du helt uppenbarligen intresserad av att diskutera. 

Du har rätt, ber om ursäkt...

Jag var lite irriterad innan och du fick en släng av det...