Hur får en fyraåring att stanna i sin säng?

Vi har en fyraårig som kommer till oss varje natt. Från början la han sig i vår säng, men numera följer någon av oss med och lägger sig hos honom. Och så blir vi liggandes där, för i 9 fall av 10, vaknar han en halvtimme/timme efter att vi lämnat och så är vi tillbaka i hans säng, eller han hos oss igen.

Problemet är att sonen är en sån som sover kopiöst nära. Han sparkas gärna och lyckas dessutom trycka ut den han sover nära för stunden. Han "stjäl" både täcke och kudde. Både pappan och jag har reumatism och vaknar med väldigt ont i kroppen. Vi sover dessutom väldigt dåligt, både av hans omilda nattliga behandling och av det eviga springandet. Dålig sömn gör dessutom att jag får ondare.

Fram till i våras sov han i egen säng, något större än en spjälsäng, i vårt sovrum. Också då vaknade han varje natt, men det räckte med att jag visade mig, så somnade han om. Nu har han vuxit ur den sängen och en större säng än så får inte plats i vårt sovrum. 

Han sover i samma rum som sitt äldre syskon, som för övrigt har sovit i egen säng sen hon var ett år, helt på eget initiativ. En natt slutade hon vakna och be om att få komma över. Vi två bad hon om eget rum och har sen dess sovit där.

HUR gör man? Vi har försökt med belöningar, med att vädja, med att prata. Vad finns det för mirakeltips? 

Han somnar snabbt på kvällen, om någon av oss ligger intill. Det tar maximalt en kvart och är verkligen inga problem. Han springande börjar allt mellan midnatt och tvåtiden, även om det någon gång i månaden kan ske ett mirakel och han sover fram till tidig morgon i egen säng. 

Ge mig era absolut bästa tips!

Barnet kan sova i egen säng. Jag har gjort illa mig och kommer inte upp på natten, och kan absolut inte ha barn i sängen. Detta klargjordes igår kväll. Gissa vem som sov hela natten i egen säng utan problem... Han är alltså inte otrygg eller så, utan tycker bara att det är mysigt (vilket också bekräftats i samtal med honom).

Vår dotter var likadan. Hon somnade utan problem i sin egen säng på kvälllen men på natten kom hon in till oss. 
Vår säng var stor på den tiden - 2 meter bred(!!!) - men ungen skulle ändå sova på mig. Antingen låg hon på mig, "gick" på mig med fötterna, klappade mig på ryggen eller kastade sig runt som en kanonkula och träffade mig med både armar och ben. Det var ju så kul att få en knuten hand rätt i ansiktet. 

Jag fixade inte att samsova med henne. Jag fick inte en blund. Min man dock förstod ingenting för det var ju såååå mysigt att hon kom in till oss och hon låg ju blick stilla. Ja, det gjorde hon - om hon någon gång lyckades rulla över på hans sida!!!!

Vi la in två badebaden madrasser och bäddade upp en tillfällig säng på golvet till henne. Varje natt som hon kom in till oss blev hon hänvisad dit. Efter sex månader slutade hon  att komma in till oss.

Idag är hon 16 och har berättat att hon kom in till oss på nätterna därför att det var tråkigt att somna om själv när hon hade vaknat. Då var det roligare att komma till oss - fram till att "golvsängen" dök upp för den var ju inte lika bekväm!! Därför ledsnade hon på att komma in till oss. 

Vi har en fyraårig som kommer till oss varje natt. Från början la han sig i vår säng, men numera följer någon av oss med och lägger sig hos honom. Och så blir vi liggandes där, för i 9 fall av 10, vaknar han en halvtimme/timme efter att vi lämnat och så är vi tillbaka i hans säng, eller han hos oss igen.

Problemet är att sonen är en sån som sover kopiöst nära. Han sparkas gärna och lyckas dessutom trycka ut den han sover nära för stunden. Han "stjäl" både täcke och kudde. Både pappan och jag har reumatism och vaknar med väldigt ont i kroppen. Vi sover dessutom väldigt dåligt, både av hans omilda nattliga behandling och av det eviga springandet. Dålig sömn gör dessutom att jag får ondare.

Fram till i våras sov han i egen säng, något större än en spjälsäng, i vårt sovrum. Också då vaknade han varje natt, men det räckte med att jag visade mig, så somnade han om. Nu har han vuxit ur den sängen och en större säng än så får inte plats i vårt sovrum. 

Han sover i samma rum som sitt äldre syskon, som för övrigt har sovit i egen säng sen hon var ett år, helt på eget initiativ. En natt slutade hon vakna och be om att få komma över. Vi två bad hon om eget rum och har sen dess sovit där.

HUR gör man? Vi har försökt med belöningar, med att vädja, med att prata. Vad finns det för mirakeltips? 

Han somnar snabbt på kvällen, om någon av oss ligger intill. Det tar maximalt en kvart och är verkligen inga problem. Han springande börjar allt mellan midnatt och tvåtiden, även om det någon gång i månaden kan ske ett mirakel och han sover fram till tidig morgon i egen säng. 

Ge mig era absolut bästa tips!