Känner mig så annorlunda!
Jag är en över-social person, när jag vill vara det. Mina gamla kompisar från tiden när jag var liten och yngre minns alla mig som den lite galna, jätteroliga och upfinningsrika tjejen som de alltid hade så roligt med. De visste nog inte att jag var jättesocial när jag kände för det, men att jag större delen av tiden satt i min ensamhet och ritade och skrev av mig. Skulle någon dyka upp oväntat i dörren så får jag ångest och vill inte öppna.
Jag är fortfarande den som alla har roligt med på tillställningar, där jag alltid placeras som den underhållande personen, för efter några glas så är det bara jag som hörs och tar plats.
Men när jag kommer hem så behöver jag massor med egentid och klarar inte av folk.
Jag har fobi mot kallprat, dvs som när jag kommer till jobbet och står i en hiss tillsammans med chefen eller någon annan, så vet jag inte alls vad jag ska säga. Jag är personen som gärna har EN nära vän som jag delar allt med, eller att jag i en grupp tar plats "på avstånd"!
Fattar inte vem jag är riktigt. Är så on/off även i nära kärleksrelationer. Ogillar att prata i telefon, utan föredrar att skriva, för då kan jag "gömma mig" bakom något.. Fler som är som jag? Diagnos??
