Impulskontroll på förskola hos treåring?

Jag har en treårig pojke som knuffas och slåss på förskolan. Vi får rätt ofta hör att han är busig och kan hetsa upp andra barn så att de blir stissiga. Han har alltid varit lite busig, men beteendet har eskalerat den här terminen. 

Hemma pratar vi mycket om vad som hänt och vad man ska göra istället. Han berättar att en kompis kan han sagt att han ska slå honom, varpå min son blir arg och knuffar bort. Eller så klättrar han i klätterställningen, en kompis ställer sig i vägen och säger att min son inte får klättra där och sonen slår efter kompisen. Han säger själv att han vet att man inte får slåss, att han egentligen borde säga till en fröken. "Jag vet inte varför jag är så busig", sa han uppgivet häromdagen. 

Hemma är han inte alls på samma sätt. Visst bråkar han med sitt äldre syskon och knuffas och buffas ibland, men här bryter vi det innan det går för långt.

I övrigt är han en lugn och fin pojke. Han har inga problem hålla fokus genom tre, fyra böcker, kan måla och rita länge och leker både tillsammans med andra barn och ensam. Han lyssnar inte alltid vid första tillsägelsen, men absolut vid den andra. Han beter sig i affärer, etc. När vi har besök eller besöker andra barn, beter han sig inte alls som på förskolan. Då kommer han genast till oss vuxna och berättar att han inte får leka med en speciell leksak, eller att det andra barnet sagt något dumt. 

Hur hanterar man detta? Vi vill inte att han ska vara det jobbiga barnet i fröknarnas ögon. Samtidigt är beteendet alltså inte alls likadant hemma som på åförskolan. Vi pratar och förmanar, skäller lite och pratar ännu mer, men vi kan inte heller vara på förskolan hela tiden och avbryta varje gång det börjar barka mot en knuff eller varje gång han börjar hetsa upp andra barn.