Nässelfjärilen skrev 2023-10-18 22:19:12 följande:
Klarar mig? Jag skulle säga att jag helt enkelt prioriterar min tid och försöker optimera den.
Jag hinner inte träna innan jag hämtar barnen. Jag hinner inte handla. Jag hinner inte ha egentid. Jag handlar när jag hämtat från förskolan eller så handlar vi online. Jag gymmar när vi är lediga eller innan barnen gått upp (vilket innebär att jag går upp 4 på morgonen och går till gymmet...). Jag ligger just nu och har min egentid genom att slösurfa. Visst, det är träligt men samtidigt så valde jag att skaffa barn och då är det som det är.
Jag anser inte att det är förskolans syfte eller ens skyldighet att tillgodose tid för att jag, en vuxen människa, ska hinna göra dessa saker. Jag valde att skaffa barn och jag anser faktiskt att det är jag (och min man) som får lösa detta med egentid, shopping, träning etc. Det är inte förskolans eller samhällets jobb.
Nu upprepar jag mig men det enda jag ser i dina texter är hur synd det är om föräldrar som inte har tid med saker och att jag (vi?) är elakingar som inte vill tillåta detta för att du fått för dig att jag (vi) har tid.
Du har dessutom noll barnperspektiv utan maler på om föräldrar hit och föräldrar dit. Barnen är de som blir påverkade av detta. För vill föräldrar ha mer egentid för saker så innebär det att barn får mindre tid med sina föräldrar. Och vill man verkligen förändra förskolan så att barn får ännu mindre tid med sin familj?
Och nej, åter igen så syftar jag endast på de som vill ha barnen längre på förskolan för att kunna ha tid med annat, dvs. de som jobbar exempelvis 8 timmar men ha barnen på förskolan exempelvis 10 timmar för att få mer tid för sig själv och sina intressen. Jag syftar inte på de som faktiskt måste jobba och måste ha sina barn ex antal timmar på förskolan. Innan du försöker hoppa på det tåget igen...
Hur ser du på de par som inte skulle behöva jobba så mycket - som mycket väl skulle klara sig med en heltid + en halvtid (eller två tjänster på tre fjärdedelar av en heltid, om man vill vara "jämnställd") - men som väljer att jobba heltid båda två ändå? Deras barn är ju också längre tid på dagis än de skulle behöva vara.
Sedan vill jag säga, att du och din man är ju uppenbart två om barnen. Kan du förstå att en hundra procent ensam mamma, får hälften så mycket egentid som du får, om hon inte fuskar lite ibland och gör något annat innan hon hämtar på dagis? Eller anmäler vab någon dag, och lämnar barnen på dagis bara för att få en gångs skull få sova, vakna i sin egen takt, ta ett långt bad, äta ostört... Du och din man kan ju ge varandra sådana pauser, men en helt ensam mamma kan inte det. Många har inte ens en mamma eller ett syskon som ställer upp ibland.
Och sedan vill jag också lägga till, att alla inte "skaffar" barn, så där medvetet. Utan ibland blir det bara barn. Den ensamstående mamman i mitt exempel lät i alla fall sitt barn leva. Det är inte självklart i dagens Sverige. Kan inte då samhället ställa upp lite, och hjälpa henne att överleva de jobbiga småbarnsåren som ensam förälder? Om hon går in i väggen och barnet måste fosterhemsplaceras, så blir det mycket, mycket dyrare för samhället än de där stackars extra timmarna på dagis. Och skadar barnet mycket mer.