Är svensk förskola egentligen skit?

Fast egentligen tycker jag inte att mammor som lämnar sina barn på icke-adekvata dagis för att de arbetar, är bättre - om de inte skulle behöva arbeta, eller kunna arbeta halvtid kanske. I en kärnfamilj är det oftast inte nödvändigt att både mamman och pappan arbetar heltid, utan då beror det på att de inte kan hushålla med sina pengar, eller kräver en skryt-levnadsstandard att lägga ut på Instagram - och därför offrar sina barn. 

Alltså: en mamma som arbetar heltid fast hon inte måste, och därför har sina barn på dagis 10 timmar om dagen, är i mina ögon inte finare eller bättre än en mamma som arbetar halvtid, så att barnen egentligen bara skulle behöva gå 5 timmar på dagis om dagen, men "snor" en extra timme per dag för att handla, tvätta, städa, göra ärenden, träna, sitta på Familjeliv i lugn och ro eller vad hon nu väljer att göra med den dagliga lediga timmen - och vars barn går 6 timmar på dagis. Utan snarare tvärtom - hennes barn har det ändå mycket bättre än 10-timmars-barnet. Mest troligt har 6-timmars-barnet även en gladare och piggare och mer tålmodig mamma!

Elin Pelin:

Jag tror helt enkelt inte rn85bn har ett barnperspektiv utan endast ser sitt eget behov av egentid som det viktiga. Det viktiga är att ta hänsyn till föräldrarna och deras behov medan barnen i princip får foga sig efter vad föräldrarna vill. 

Jag ser mig inte som cynisk eller som att jag tycker att andra ska ha det sämre utan jag tycker helt enkelt att barnen ska vara i fokus och jag tror absolut inte att barn har behov av att vara på förskolan 9 timmar om dagen. Barn har behov (om de kommer från stabila hem dvs.) av sin familj. Ja, kompisar och sociala interaktioner är viktiga men 9 timmar om dagen? Nja. Av erfarenhet så vet jag med mig att även det mest förskoleglada barnet saknar sina föräldrar efter en lång dag på förskolan. Och det är ju helt självklart. Jag saknar min familj efter en jobbdag och allt jag vill är att vara med dem, tänk då hur ett litet barn känner. 

Men som vanligt när det kommer till denna debatt så försvinner fokuset på barnen och istället är det så synd om dessa föräldrar som inte hinner gymma, shoppa eller handla mat... Och håller man inte med om att förskolan bör förändras till dessa egentidares förmån så är man cynisk och egoistisk. 

Du har en bra poäng, tack!

Ja här har vi facit om hur livet ska vara, har du lämnat 70-skyltarna i byn eller följt nyheterna nån gång?

Två good germans. Snart en pluton!

Snark. Du behöver inte vara ett arsle bara för att vi inte håller med dig. Diskutera istället för att komma med billiga påhopp och name-calling.

Hur menar du då? Att jag inte skulle förstå att husen är dyra i storstäderna? Det gör jag, men då får man väl flytta till en ort där huspriserna är billigare, om man nu nödvändigt måste bo i hus. Små barn är mer betjänta av att få en mjukstart i livet, även om det blir i en hyreslägenhet, än att tvingas upp klockan 6 på morgonen och släpas till dagis. När yngsta barnet börjar skolan, kan det vara lagom för mamman att börja arbeta igen eller gå upp i tid, och när man ser att allt fungerar och barnen mår bra fast de går på fritis, kan man börja prata om att köpa hus. 

Fast det beror ju på barnen; många små barn är ju ofta vakna och pigga redan kl 5-6 på morgonen. Sedan när de blir äldre sover de kanske hellre längre. Eller vill skjutsas till aktiviteter på tidig efm.

Hur eller hur så får dagisbarn för lite sömn. Ofta förbjuder också föräldrarna personalen att låta barnen sova på dagen, för de vill att barnen ska somna i bilen på väg hem och kunna flyttas direkt till sina sängar, så att föräldrarna får vara i fred. 

Ingen aning. Min var uppe tidigt, och sent. Men han sov på dagen på fsk.

Det enda ni säger är olika varianter av att ni klarar er på dagens upplägg så därför ska alla andra med göra det eller fråga sig varför de skaffar barn.

Såna som er kan man inte diskutera med

Klarar mig? Jag skulle säga att jag helt enkelt prioriterar min tid och försöker optimera den. 

Jag hinner inte träna innan jag hämtar barnen. Jag hinner inte handla. Jag hinner inte ha egentid. Jag handlar när jag hämtat från förskolan eller så handlar vi online. Jag gymmar när vi är lediga eller innan barnen gått upp (vilket innebär att jag går upp 4 på morgonen och går till gymmet...). Jag ligger just nu och har min egentid genom att slösurfa. Visst, det är träligt men samtidigt så valde jag att skaffa barn och då är det som det är.

Jag anser inte att det är förskolans syfte eller ens skyldighet att tillgodose tid för att jag, en vuxen människa, ska hinna göra dessa saker. Jag valde att skaffa barn och jag anser faktiskt att det är jag (och min man) som får lösa detta med egentid, shopping, träning etc. Det är inte förskolans eller samhällets jobb. 

Nu upprepar jag mig men det enda jag ser i dina texter är hur synd det är om föräldrar som inte har tid med saker och att jag (vi?) är elakingar som inte vill tillåta detta för att du fått för dig att jag (vi) har tid. 

Du har dessutom noll barnperspektiv utan maler på om föräldrar hit och föräldrar dit. Barnen är de som blir påverkade av detta. För vill föräldrar ha mer egentid för saker så innebär det att barn får mindre tid med sina föräldrar. Och vill man verkligen förändra förskolan så att barn får ännu mindre tid med sin familj? 

Och nej, åter igen så syftar jag endast på de som vill ha barnen längre på förskolan för att kunna ha tid med annat, dvs. de som jobbar exempelvis 8 timmar men ha barnen på förskolan exempelvis 10 timmar för att få mer tid för sig själv och sina intressen. Jag syftar inte på de som faktiskt måste jobba och måste ha sina barn ex antal timmar på förskolan. Innan du försöker hoppa på det tåget igen...

Hur ser du på de par som inte skulle behöva jobba så mycket - som mycket väl skulle klara sig med en heltid + en halvtid (eller två tjänster på tre fjärdedelar av en heltid, om man vill vara "jämnställd") - men som väljer att jobba heltid båda två ändå? Deras barn är ju också längre tid på dagis än de skulle behöva vara. 

Sedan vill jag säga, att du och din man är ju uppenbart två om barnen. Kan du förstå att en hundra procent ensam mamma, får hälften så mycket egentid som du får, om hon inte fuskar lite ibland och gör något annat innan hon hämtar på dagis? Eller anmäler vab någon dag, och lämnar barnen på dagis bara för att få en gångs skull få sova, vakna i sin egen takt, ta ett långt bad, äta ostört... Du och din man kan ju ge varandra sådana pauser, men en helt ensam mamma kan inte det. Många har inte ens en mamma eller ett syskon som ställer upp ibland. 

Och sedan vill jag också lägga till, att alla inte "skaffar" barn, så där medvetet. Utan ibland blir det bara barn. Den ensamstående mamman i mitt exempel lät i alla fall sitt barn leva. Det är inte självklart i dagens Sverige. Kan inte då samhället ställa upp lite, och hjälpa henne att överleva de jobbiga småbarnsåren som ensam förälder? Om hon går in i väggen och barnet måste fosterhemsplaceras, så blir det mycket, mycket dyrare för samhället än de där stackars extra timmarna på dagis. Och skadar barnet mycket mer.