Barnens kusin annorlunda

Jag skulle ha fortsatt leva mitt liv och så länge barnet inte lider (och då menar jag LIDER i form av brist i omvårdnad) så är det inget jag eller andra ska lägga sig i. Om det är något fel på ungen så kommer BVC, fsk och skola att reagera, du varken behöver eller ska engagera dig i detta.

Som BVC och logiped säger, det är ett brett spnn för vad som är normalt. Att vara sen är inte detsmma som att det finns npf-problematik.

Vad gäller nlöja så jo, ganska många 4-åringar numer som inte är torra, skillnad mot för 20 år sedan.

Om ni är hemma hos dem så mycket, eller de hos er, att du har koll på vad alm sker varje timme, varför käser inte du för det barnet med när du läser för dina? Tar med barnet ut när ni går ut?

Logopeden gör tester som placerar barnet på en skala. Säg en skala mellan 1 och 10. 1-3=någon typ av språkstörning. 4-6=normal språkförmåga. 7-10=avancerad språkförmåga. Detta efter åldern. Testerna är rätt långa och ingående, och testar ordförråd, grammatik, uttal, förståelse osv. Ser inte logopeden något alarmerande så är det mest troligt inte det heller.

Mvh mamma till två barn med språkstörning (och 3 utan - normalspannet ÄR brett)

Det är absolut inte ovanligt att ha blöja daglige  vid 4 års ålder och det är heller inte ovanligt att inte kunna gå vid 1.5 år. 

Så nej, du ska absolut inte lägga dig i. Låt föräldrarna sköta det tillsammans med experterna på BVC och hos logopeden. 

Mina barn och andras ungar.

Hej TS
Jag tycker det är fint att du bryr dig och oroar dig för barnet. Det visar på omtanke.
Klokt också att använda ett forum som det här för rådgivning innan du agerar.

Men min erfarenhet är att det kan vara väldigt vanskligt att som släkting oombett lägga sig i andras sätt att uppfostra då det väldigt lätt blir kritiserande och mästrande.
De har inte bett om dina råd och om du påpekar något är risken stor att föräldrarna hamnar i försvar och ändå inte tar in det du säger. 

Min fundering är lite, vad är du så orolig för?
Föräldrarna verkar ju inte oförmögna att ta till hjälp. De går med barnet till BVC och har även tagit stöd av logoped som ännu inte är oroade.
Barnet går på förskola och blir sedd av vuxna ett socialt sammanhang i en stor del av sin vakna tid. Där lär hen inte sitta med en platta utan "tvingas" till att delta i andra aktiviteter med stöd av pedagogerna.

Och det kanske räcker för detta barn. Hen kanske behöver plattan för att "klara av" den sociala anspänning som besök med er innebär. 
Plattan får lätt en negativ klang men för många barn kan det vara ett sätt att få skärma av sig mot de sociala intrycken, ett hjälpmedel.
Och hen kanske är annorlunda mot dina barn men vad är det farliga med det? 

I den här tråden intar du lite av en vet-bäst attityd där du tror dig kunna mer och veta bättre än föräldrarna, bvc och logopeder.
Som jag inledde med så tycker jag det är fint att du bryr dig men det är tunn linje mellan omtänksamhet och dömande...
Rannsaka dig själv och gå varsamt och ödmjukt fram så att du inte går över den linjen...

Min spontana tanke är att barnet avviker från normen men att det inte nödvändigtvis betyder att något behöver göras eller förändras. Målet med barnuppfostran är inte att alla ska bli likadana. 

Vet du om hon alltid har paddan, eller är det för att kunna hantera att du är där? 

En sak som du kanske inte tänkt på TS är att eventuell problematik kanske inte är något som föräldrarna vill diskutera med dig/er? Det kanske finns misstankar om autism, ADHD, språkstörning, intellektuell funktionsnedsättning eller annat - men föräldrarna kanske inte vill ta upp det med er? Det låter som att ni har flera barn, kanske deras barn får det jättejobbigt vid besök, och därför sitter med sin padda. Hur vet du att det exakt alltid är på det viset? Bor ni tillsammans eller något i ett generationsboende så du kan ha den kollen? Hur kommer det sig att du vet så mycket om vad BVC, förskola och logoped säger om barnets utveckling? Berättar föräldrarna självmant till er eller är det ni som tar upp det? Hur är dynamiken egentligen?

Jag brukar inte ta upp mina barns eventuella problem med släktingar hur som helst, känns lite integritetskränkande faktiskt. På samma sätt som jag inte frågar om eller lägger mig i släktingars barn beteenden, uttal, förmågor (eller brist på dessa...) om inte föräldrarna själva tar upp saken. Och även då är jag ganska försiktig med hur jag uttrycker mig, för att inte spä på eventuell oro.

Backa lite. Har du genuin oro för barnet och tycker att hon utsätts för vanvård - då gör du en anmälan till socialen. Annars tycker jag inte att du oombett ska lägga dig i. Barnet verkar ju inte leva isolerat, utan går ju på förskola, BVC och föräldrarna tar ju barnet på utredningar när BVC sett något som kan vara oroande (logopeden tänker jag på här).

Och ja, normalspannet är brett. Jag är själv emot skärmar i hög omfattning, är relativt strikt själv jämfört med många andra. Men jag skulle inte lägga mig i andras sätt för det. Jag har inte gått i deras skor...

oskön människosyn. det är empatiskt och modigt att våga se och reagera på barn som man misstänker far illa.

försök tala med ditt syskon eller om det är din man syskon, be honom tala med den vuxne.

tror du barnet far illa?
tänk på att det också finns en förskola som ser.

prata ihop dig med din man om hur ni ska göra. låter som barnet har svårt för socialt samspel.

trist med många dömande svar, när det finns någon som faktiskt verkligen ser barnet och månar om det. 

Finns så många vuxna som gärna blundar för barn som far illa.

Här låter det ju som föräldrarna har svårt att ge barnet rätt stimulans och de kanske behöver hjälp med det, kanske att barnet är hos en avlastningsfamilj nån helg i månaden.

Sköt du ditt så sköter de sitt. 
Säger både bvc och logoped att det är lugnt så får du väl lite på det. 
Hon kanske tycker det är roligare med Ipad ån umgås med er, känner kanske att du redan att du satt stämpel på henne

Tror du att du vet bättre än BVC, logoped, förskola? De träffar så många barn varje dag. Att hon har blöja när hon nästan är 4 år är inte ovanligt idag och dessutom är det ju föräldrarnas ansvar att potträna! Dagens föräldrar, bara för att någon inte faller inom ens egna preferenser så skriks det diagnos direkt.

Nämen sluta nu, det finns ingenting i ts beskrivning som antyder att barnet far illa. Bara lägg ner.

Som andra sagt?

19 månader är sent att böja gå men så pass nära normalspannet  att ingen lägger större vikt vid det ( < 18 månader brukar man säga ) 

Barnet har en sen språkutveckling men logoped är inkopplad - en logoped jobbar med såå mycket mer än bara uttal de ser tecken på om det ligger något mer bakom om det finns en språkstörning och eller en npf-diagnos eller en if- diagnos ( if= intellektuell funktionsnedsättning ) och skickar då föräldrarna vidare för utredning 

barnet interagerar inte med kusiner/ vuxna ..kan beror på en diagnos men likaväl pga att barnet faktiskt vid det här laget insett att ingen förstår vad det säger = ingen idé att försöka prata med någon/ vara med i lekarna som vid 4 års ålder bygger mycket på samtal och lekförhandlingar 

barnet har blöja ..barn har oftast några fönster där de är intresserade av att sluta med blöja tar du som förälder inte tag i det då så får du antingen lägga ner väldigt mycket mer energi och ork på att motivera ditt barn eller vänta till nästa fönster  om det i det här fallet inte finns någon fysisk orsak så handlar det troligen om att föräldrarna inte orkat/ kunnat ta tag i det och både de och barnet blivit bekväma med blöjan, det är smidigt att slippa bryta sin aktivitet för att gå på toa? , om inte föräldrarna skickar med ombyten kan inte förskolan göra så mycket - på den nya avdelningen ( förutsätter att detta är en äldrebarn avdelning finns troligtvis inget skötbord - hos oss brukar de som kommer över från yngrebarn och fortfarande har blöja ganska snart släppa den - det finns inga andra med blöja och det är bökigt för dem att byta det tar längre tid från leken än att testa toan 



Skulle det vara något mer än att barnet bara är sent  så kommer både förskola och BVC reagera ,är det så att BVC eller förskola ser att problemen inte ligger hos barnet utan att det handlar om bristande föräldraskap så kommer de göra en soc- anmälan för att familjen ska få det stöd de behöver för att barnet / barnen ska få det de behöver?under årens lopp har jag sett många olika varianter där det handlat om föräldrarna , föräldrar som har en egen npf-diagnos, föräldrar som har en IF- diagnos - det har handlat om föräldrar kurser, stöd i hemmet = kontaktperson för föräldrarna som hjälper dem hemma, stödfamilj  till barnen mm 

Som vuxen i barnets närhet skulle jag försöka interagera med barnet , ta mig tid att prata och läsa för barnet intressera mig för vad barnet gör på plattan till att börja med men samtidigt se till att respektera om barnet drar sig undan..finns det en npf- diagnos så kan plattan vara ett sätt att skärma av sig så att barnet klara av de förändringar i rutinerna  och ljud och synintryck som ett besök av släkt / vänner innebär 

Du vet ju inte vad de faktiskt har fått för råd eller hjälp hos BVC eller logopeden. Det kanske bara är att de inte vill diskutera det med dig. De kanske jobbar på med allt möjligt utanför andras blickar. 

Alla är inte bekväma med att diskutera sitt barns svårigheter med andra. Det får man respektera, de kanske gör så för att skydda flickans integritet. 

Jag skulle nog inte lägga mig i då det finns risk för att de tar avstånd från er och då kanske inte era barn kommer att kunna träffas och leka osv. Om ni står nära varandra så kanske de kommer att anförtro sig åt er så småbingon men låt det bero, tycker jag 

Min 3-åring pladdrade massor hemma. Långa korrekta meningar.,  men i stort sett utsn att blanda vokaler/konsonanter

Giga gä hä geige = titta för är Pelle
(favoritflugan).ingen annan är vi förldrar förstod, 

Barnet hade inte minsts lust att intersgera med pedagogerna som aldrig begrep någo ti g, så hon var tyst.

Det blev bättre på storbarnsavd dör de vågade utmana henne språkligt och lyssna in svaren

Hon borde haft en specialpedagog som kunde tolka för henne , men det var dyrt.

Språket förbättrades successivt och pedagogerna började se henne som en individ
 Tog tyvärr för lång tig
 Hon var tyst i flera år- såh inte poängen med att prata