Treveckors bebis snutta konstant?

Det är helt normalt! Om jag var du skulle jag ha skippat delen att flytta över bebis till babynest, utan istället bara fortsatt sova bredvid varandra. Det kommer vara mindre påfrestande för både dig och bebis. Jag gjorde det med sonen och vi sov oförskämt bra! 

Ja, normalt. 

Jag skaffade en avlång, hård kudde. Bebisen fick snutta sig till sömns. Sen la jag kudden mellan oss, för säkerhets skull. Sen när liten vaknade var det lätt att flytta undan kudden och liggamma igen. 

Jag hade också fruktansvärt ont i brösten men blev hjälpt av amningsnapp. 

Barnet sov riktigt dåligt de första tre, fyra månaderna, sen blev det successivt bättre. Började sova hela nätter i 7-årsåldern. 

Bebis är ju i mitt knä då jag sittammar. Liggammade du?

Liggamning är räddningen i er situation, är min erfarenhet. 

Oh ja! Det är guds gåva till ammande mammor! 
Så bekvämt att kunna amma när man halvsover i sängen. 

Det är normalt för en treveckors att snutta som din gör, TS, det går över så småningom. Man blir som en zombie till slut. Mina bröst gjorde så ont de första veckorna när mitt barn började amma så jag fick ta spjärn med fötterna för att inte skrika, men det gick över. 

Jag liggammade mig igenom nätterna.
Ligg på sidan.
Ena armen rakt ut, ovanför bebisens huvud.
Är du orolig att välta över bebisen kan du lägga något mellan era magar. Min erfarenhet är att jag inte rörde mig en millimeter på nätterna (så skönt när jag fick mer frihet efter några månader haha).

Träna på att liggamma. Det räddade många nätter för mig. Jag hade gått under annars när mina barn var små

Jag brukar försöka hålla mig till någorlunda veteskapliga råd på denna sida, men här kommer istället ett som enbart är baserat på min erfarenhet av mina och mina syskons och vänners barn: Från det att barnet skulle ha fötts och ca 5 veckor framåt i tiden (dvs fram till ca 3-8 veckors ålder, beroende på när i förhållande till BF barnet är fött), så kan de ha ett enormt närhets- och snuttbehov och de kan också vara väldigt känsliga för störningar av sömnen. De är nästan som små kängurubebisar som behöver stoppas ned i mammas ficka (bildligt talat, alltså) och utvecklas färdigt ifred, innan de är redo att möta världen. Sen är det individuellt hur pass känsliga de är, men enligt min erfarenhet är det många bebisar som blir svårhanterliga om de inte får sina behov tillgodosedda under denna period. I princip kontinuerlig matning och ostörd sömn (vilket kan innebära att man inte kan flytta på barnet - då får man flytta sig själv istället om man vill minska risken för plötslig spädbarnsdöd/olyckor, och se till att barnet ligger på en säker plats) den första månaden brukar återbetala sig i form av nöjdare bebisar framöver. Efter dessa första veckor så brukar det gå bra att försöka få till lite enklare rutiner, med ett par timmars uppehåll mellan matningarna (eller längre,  om barnet vill det). 

Som sagt, detta är helt ovetenskapligt och du får ta det med en nypa salt, men de finns flera som har liknande erfarenheter. Anna Wahlgren, exempelvis, hade någon hypotes om en smekmånadsperiod och vad hon kallade för överlevnadsångest, som gick ut på samma sak. Jag är ingen beundrare av Anna Wahlgren i övrigt, men just där så verkar vi dela erfarenhet. 

Ett tillägg: underskatta inte effekten av barnets melatoninproduktion på sömnen. Ljus hämmar vår melatoninproduktion. Släck ned ordentligt på nätterna, således, och ha möjligen en liten nattlampa med enbart rött ljus på. 

En fundering. I många länder lindar de in sina spädbarn så armar och ben är helt orörliga.
Jag har aldrig gjort det, och känner ingen som testat, men är man desperat efter sömn och friare rörlighet kanske det kan fungera för vissa bebisar - att de sover lugnare själv?

Ah Sorry för otydlig. Precis, nattetid liggammade jag uteslutande. Jag tyckte det var skönast faktiskt, föredrog nog det framför att sittamma även dagtid när bebis var sådär liten. Det var smidigt att kunna ligga bredvid och sedan smita iväg när bebis somnat om jag ville/behövde göra något annat. Sen blev det mest sittandes dagtid, men när vi bara var hemma och myste på hände det många gånger att vi liggammade även då. 🥰