kommer jag vara såhär livet ut?

Bra tillägg, för JA, det du beskriver låter tyvärr exakt som psykoser. Tycker definitivt att du ska söka hjälp för detta, för det är liksom ingenting man fixar på egen hand, och det är verkligen fruktansvärt obeskrivligt gräsligt och skrämmande när man är i det...

jag vill söka hjälp men är rädd för att prata om det, jag är bara bekväm med att skriva, så fort jag börjar nämna det till någon så börjar känslorna kommer allting ekar och jag vill bara rymma. vet inte vad jag ska göra hur jag ska göra

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Derealisation

?Derealisation är ett förändrat medvetandetillstånd som yttrar sig i att omgivningen eller verkligheten upplevs som overklig. Derealisation kan vara en försvarsmekanism och faller då inom normalpsykologin, men det kan också vara ett symtom på en kroppslig sjukdom, drogrus eller psykisk störning.

Andra symtom kan vara känslan av att ens omgivning saknar spontanitet, känslor och djup.[1] Det är ett dissociativt symtom med många olika tillstånd, som till exempel psykiatriska och neurologiska störningar.

Depersonalisation är en subjektiv overklighetskänsla av det egna jaget, medan derealisation är en overklighetskänsla inför världen runtom. Depersonalisation och derealisation kan ofta alternera med varandra hos samma individ, men vetenskapliga bevis indikerar att de har olika bakomliggande neurobiologiska mekanismer.[2]

Detta är vanliga symtom som någon gång drabbar 74 % av befolkningen, varav mellan 31 % och 66 % i samband med en traumatisk händelse.[3]?

Låter inte som psykos. Möjligtvis gränspsykos om det inte är derealisation då.

Sluta med att röka i minst ett halvår och kolla om det förbättras. Var inte orolig. Ta en dag i taget.

Äch såg nu att du redan nämnt det jag länkade till.

Läste också lite för snabbt och att det var ett tag sedan. Typiskt mig. Sorry.

Önskar jag kunde hjälpa.

Skriv ner det du vill säga och ta med dig. Då kan de läsa och så behöver du bara svara på följdfrågor istället för att redogöra för hela historien. 

ja jag vet inte, kan man ens bli frisk asså det känns bara som att när jag tänker på det så händer det. när jag sysselsätter mig glömmer jag det. känns som att om jag ska söka vård för det så kommer det bara förvärras då jag behöver tänka på det hela tiden. 

Det är klart du ska söka vård för det här. Det kommer inte att bli värre pga det.

Tvärtom får du en chans att må bättre. Det låter definitivt som att du är den typen som INTE ska röka på eller ägna dig åt andra typer av droger. Tyvärr vet man ju inte i förväg vem som är extra känslig. 

nej, jag har verkligen lagt ner med det. jag bara testade 2 gånger och de två gångerna så tog jag max 5 bloss och sedan lovade jag mig själv att aldrig göra det. förstår bara inte hur det kan leda till detta efter så lång tid att jag fortfarande får den höga känslan

någon ? 

Rökat kanske utlöste nåt? Försök ta hjälp av proffs.

Hej,

Jag förstår precis vad du pratar om och kan bara beklaga din hemska upplevelse.
Det är en konstig känsla i kroppen hela tiden och man går bara runt och tänker på det om och om igen. Det är som en loop i huvudet.

Jag har gått igenom samma sak och det korta svaret på din fråga är, nej!
Du kommer inte behöva leva så där resten av ditt liv.
Du har heller inte genomlevt en psykos.

Det är en kraftig panikkänsla som du har fått, och utlöst en panikattack. 
Vid panikattack så uppstår vanligtvis en av två frågor upp. Kommer jag att dö eller kommer jag att bli mentalt sjuk eller tappa det.

Jag fick efter panikkänslor och overklighetskänslor i flera månader efter men började successivt bli bättre. 
Du kommer sannolikt må lite bättre av att läsa det här bara för man känner sig bara ensam och vill ha svar.

Jag ska ge dig lite tips som du ska börja med genast.
Trappa ner allt som kan ge dig ångest då tröskeln är låg nu. Undvik alkohol, droger och nikotin.
Börja hålla dig aktiv genom promenader, gym, simning eller annat du tycker om. 
Har du storytel så ska du läsa eller lyssna på ?Lev mer tänk mindre?. 

Varje gång du börjar känna lite panik eller ångest i kroppen så ska du börja ta djupa andetag och ha som mantra att du inte kommer dö eller bli galen.
Var inte rädd för känslorna och tänk på att de inte kan eller kommer skada dig fysiskt eller mentalt. 

Mår du jättedåligt och börjar få självmordstankar eller annat som påverkar din vardag negativt så ska du söka hjälp omgående.

Det kommer gå över till slut och du kommer ta dig förbi det här. Ingen vet inte hur stark man är förrän man behöver vara det. 

Det kommer gå över, jag lovar dig! Men du bör som andra skriver undvika droger (till och med alkohol och koffein) då du verkar vara extra känslig och t ex koffein kan förvärra detta tillstånd eller trigga igång det igen.
Försök omge dig med personer du känner dig trygg med och försök att inte tänka på den där känslan, för precis som du själv upplever det kan det göra att du triggar igång eller själv förvärrar den.

Jag tror inte du förstår hur skönt det kändes att läsa detta. Tack för du la ner din tid till att skriva detta, uppskattar det riktigt mycket. Jag testade som sagt 2 gånger och båda gångerna så fick jag samma känsla. Men sista gången, alltså andra gången så blev det som jag beskrev i inlägget. Jag kände att det kom hela tiden ?är jag hög igen? känslan? Och paniken börja uppstå i kroppen. Detta var ca 3-4 år sen. Efter det gjorde jag precis som du skrev, ? leva mer tänka mindre ? jag slutade röka cigg, jag slutade med allt osv. Och det blev bättre, glömde bort det helt. Men nu så många år efter så känner jag att det har kommit in i mitt liv igen. Jag fortsätter röka cigg, men det är inget mer med det. Ingen alkohol har jag druckit, aldrig. varför kommer det upp såhär många år efter? senast idag, är ute käkar med vänner och jag får panik men försöker gömma det. Jag känner att jag har blivit helt mentalt sjuk att jag sldrig blir frisk igen. Det går ständigt runt i mitt huve jag vill inte ens gå ut längre. Eftersom det har kommit upp igen såhär lång tid efter så känne jag att jag kanske har blivit mentalt sjuk på riktigt. Varför kommer det upp nu, kommer man ens komma ut ifrån det för alltid?

Ja panikattack låter det som. Nån skrev psykos ovan, men jag trodde aldrig på det. Håller med om att det var bra svar.

En annan grej:
panikattacker kan man ta sig igenom med andningsövningar och det finns dessutom professionell hjälp att få.

Andas in, håll andan 4 sek, andas ut osv

Jag kan inte svara på varför det kommer upp igen, men jag kan själv få tillbaka känslorna och tankarna ibland.

Det blir dock mindre och mindre obehagligt och det påverkar mig inte alls längre. Du får hitta verktyg att bearbeta känslorna när de kommer, och träna på andningen som andra skriver i tråden. Det är väldigt bra tips på ett verktyg som du kan använda när- och var som helst.

Jag pratade med en psykolog i mina värsta dagar och blev uppmanad att försätta jobba, träna och leva som vanligt. Annars är risken att man börjar associera känslorna och tankarna med vardagslivet, vilket riskerar att man undviker vissa platser och situationer.

Var som sagt inte rädd att möta känslorna och acceptera att du har en lägre tröskel för närvarande.

Det kommer bli bättre och bättre.