Han är upprörd över att jag inte älskar sonen

Så klart att han är ledsen - vem skulle inte ha varit det?! Vad svarade du honom egentligen? 

Kunde du inte ha låtsas att du var med i ett amerikanskt romantiskt tv-drama och sagt den replik som stod i manus att du skulle säga? 

Din man är orealistisk och dum. Såklart att man inte kan utveckla föräldrakänslor till ett styvbarn som är så gammalt som 18-19 när det kommer in i ens liv. Utan utvecklar man känslor för en snygg och manlig ung styvson i sin mest virila ålder... så är det HEEEEELT andra typer av känslor. Och DET tror jag att din man är lika glad över, att du inte har gjort! 

Då svarar man att, han är en underbar kille och det är fantastiskt roligt att ha fått en son att tycka om.

Det var ungefär det jag sa, men han kunde inte accepera att jag inte känner lika inför hans son som han gör inför mina barn.

Det var en dum fråga att ställa av honom. Nästan omöjlig att svara på. Tycker ändå att du kunde svarat bättre och borde svarat bättre.

Nu tycker jag att du ska prata med honom och förklara. Kanske behöver du även ifrågasätta dig själv. Bor man under samma tak eller är en familj så är det så viktigt att man värderar varandra lika.

Så ja, jag tycker du borde sagt att du älskar honom. Älskar är ett subjektivt och relativt begrepp. 

Hur gamla är dina barn?

Att starta upp en "familj" med så många ungar sedan innan är nog sällan friktionsfritt.
Att ta till sig en vuxen man som sin son för att mer eller mindre tvingas älska är nog än svårare.

Mina vuxna söner och min partner är mer på ett vänskaps/kompisplan  än något annat. 
Min äldsta son är för gammal för att ens kunna vara hans barn rent åldersmässigt också för den delen.

Att sitta och leka styvmor åt vuxna barn är ju bara sjukt.

Säg att du gillar honom som en vän. Mer kan din snubbe inte begära.
Och till sist, han skulle inte frågat om han inte kan ta ett ärligt svar.

Jag har aldrig älskat någon annans barn, någonsin. När jag levde i styvfamilj ör länge sedan tyckte jag inte ens om hans illbattingar till ungar.

Jag ljuger inte. Jag säger inte att jag älskar någon om jag faktiskt inte gör det. Han är en fin kille, men jag har inte alls den relationen till honom. Han har aldrig bott under samma tak som jag annat än om han varit på besök. Sambon har på sistone påstått att sonen ser mig som en bonusmamma, att han älskar mig etc etc. Jag har ingen aning om det stämmer, men det ändrar inte mina känslor. Jag tycker väldigt bra om honom, men jag älskar inte honom och ser honom inte som min son.

Din man och han son har en öppnare syn på att älska, vad ordet innebär. Tror inte det skiljer sig på era känslor egentligen. Ni har bara olika definition av ordet älska. 

Jag tycker din man är beundransvärd och någon att ta efter och lära sig av. Frågan är om du är förmögen att se det. 

Sorry TS, men du körde i kuggfrågan. Det var tydligt indikerat vilket ord du skulle använda och han hade själv avdramatiserat ordet genom att använda så ofta omkring dina barn. Svenskar anno 2023 är amerikaniserade känslomänniskor som inte har problem med att säga att dom älskar det mesta, den nya Iphonen t.ex. Det borde du heller inte haft när det var så uppenbart att du bara skulle komma med en replik som innehöll ordet älska oavsett hur lite trovärdig den var.

Försök inte förklara, det gör det inte bättre.

Jag vet vad han ville att jag skulle säga, MEN jag älskar inte hans son. Jag gör inte det. Jag tycker väldigt bra om honom, men jag älskar inte honom. 

Förmögen att se det? Jag är en kärleksfull person och jag har alltid gjort allt för att sonen ska känna sig sedd och accepterad precis som han är. Jag har satt mig in i hans minst sagt märkliga intressen för att kunna diskutera dem med honom etc för att jag vet att det betyder mycket för honom. 

Fokusera framåt, inte bakåt. 

Jag frågade inte vad du gjort. Jag frågade om du kan utvecklas?

Du behöver förändra din definition av att älska. Du har en snål definition. 

Nej det har jag verkligen inte. Jag älskar inte honom, punkt. Jag tycker väldigt bra om honom, men jag hyser inte starkare känslor för honom. Jag vill vara en bra vuxen i hans liv, och vem vet, en dag kanske jag kan säga att jag älskar honom, men den dagen är inte idag. Jag har träffat honom några timmar i månaden i ca tio månaders tid, medan min sambo tagit på sig vad som närmast kan kallas en papparoll för mina. Det är helt olika förutsättningar för att bygga en djup relation.

Jag tyckte inte tidigare i tråden heller att det är något konstigt att du inte älskar hans son som var 18 när ni träffades och som du aldrig ens bott tillsammans med. När jag nu läser att det bara handlar om en tidsrymd på under ett år och att ni träffats bara några timmar per månad, tycker jag det är mycket konstigt av hans pappa att bli upprörd över att du inte älskar hans son. 

Hans son har du träffat sedan 10 mån tillbaka. Har du och mannen ändå bott ihop i 10 mån eller hur ser tidsrymderna ut? I och för sig står det inte att ni bor tillsammans, men att han skulle älska alla dina döttrar som sina egna om ni bara funnits kort tid i varandras liv låter konstigt. 

I det här läget tycker jag det låter som att din sambo är betydligt konstigare än du. Jag har full förståelse för att du inte kan börja älska någon efter bara tio månaders tid, några timmar i månaden. 

Men vad märkligt att han känner sån kärlek till dina barn efter så kort tid! Tycker du inte att det är lite galet? Papparoll och djup relation - det går ju inte på mindre än ett år. Jag tycker det låter minst sagt ovanligt, men jag kanske vantolkar ditt inlägg. Att han önskar att du känner detsamma för hans son visar ju bara att han är helt verklighetsfrånvänd. 

Varför ska det va ett krav att älska någon annans unge?
Du är inte med din sambo för att du älskar hans son 🤷?♂️
Är själv tillsammans med en kvinna som har en son sedan tidigare.
Vi har varit tillsammans i ca 1.5 år. Hennes son är 9. Älskar inte hennes son. Hon förväntar sig inte att jag gör det heller.

Att inte älska någon är inte samma som att behandla den personen dåligt.
Så som jag tänker så har ungen redan 2 föräldrar. Även om ungens far va en mer eller mindre frånvarande idiot när jag blev tillsammans med min sambo.
Pushade (lite) för att ungens far skulle ta mer ansvar. Inte rätt att min sambo står för allt ekonomiskt & lägger ner massa tid för att barnets far ska kunna svepa in & "bjuda" barnet på en resa någon vecka på sommaren och bli hjälte.

Löste det genom att spendera mer tid med sambons unge.
Spela fotboll, cykla, lära åka skridskor, etc..
Barnets inte så smarta far (mest korkade snubbe jag någonsin mött 😂) tyckte ganska snabbt att han skulle göra sånt med sonen. Inte för att han hade gjort det tidigare men gissningsvis så va historier om "mammas kille" inte speciellt kul för honom att höra på 😄.

Men herregud... Vilken dramatisk människa du lever med.