Anonym (morsa 40 bast) skrev 2023-09-10 19:34:56 följande:
när blir det roligt med barn?
min 7åring är VIDRIG
skriker hela dagarna dom en stucken gris.
ni som har äldre barn och har haft det kämpigt.. vid vilken ålder märkte ni av ett skifte, ja att ungen började kunna reglera sina känslor?
fattar inte ens varför jag skaffade barn.
men det är lätt att vara efterklok.
Hur långt upp i åldrarna ligger ungarna och rör sig okontrollerat som en propeller på golvet och skriker och gråter?
har inget minne av att jag själv höll på såhär nämligen..
Barn får ju utbrott, så kallade
tantrums då och då. Det kallas för "trotsålder", men är egentligen ett normalt sätt för barnet att försöka forcera fram sin vilja. Barn är inte dumma, om hen håller på så hela tiden, så är det för att det ger resultat. Ta bort avkastningen, så kommer hen att upptäcka att det kostar mer än det smakar.
Det gäller bara att inte börja imitera beteendet genom att själv höja rösten eller bli agiterad. Man brukar säga att lågaffektivt bemötande fungerar allra bäst, dvs att sänka röstläget och tonhöjden, avstå från överdrivet kroppsspråk och om barnet backar, ska man själv backa istället för att följa efter. Du måste vara vuxen och säkra situationen genom att behålla lugnet, ha ett neutralt ansiktsuttryck och prata med normal samtalsröst. Gå ner på barnets ögonhöjd och fråga vad det gäller. Se till att alltid ge barnet en utväg och bygg inte upp någon prestige eller stolthet.
Det är inte lätt när man känner att man håller på att explodera, men försök att se det ur ett humoristiskt perspektiv. Det är egentligen ganska roligt med en sjuåring som snurrar på golvet som en propeller och skriker som en mistlur. Kan du ta det med en gnutta humor, så blir det genast lättare.
Och nej, det går inte över. Vänta tills hen blir tonåring och dagligen spelar på ditt nervsystem som på en harpa. Var tacksam för dessa trotsiga stunder som ger dig ett ypperligt tillfälla att öva.