Lediga dagar fördelning?

Okej jag förstår. Har han någon form diagnos då han inte klarar av att ta hand om barnet en längre tid? Eller vill han bara inte ta ansvar?

Grejen är att jag själv kommer från en trasig familj/uppväxt och i hans familj (annan kultur) är det kvinnorna som är köksslavar/tar hand om barnen (samt jobbar) medan männen är lata potatisar och bidrar med att peta på bilen 2 ggr om året. Så för att få kärlek/passa in har jag vridit och vänt på mig själv men jag vet att det inte är normalt.. Otroligt mycket kvinnoförtryck i hans kultur. Jag har redan tagit avstånd från hans familj pga vissa händelser där jag blev respektlöst behandlad..  

Det är just det här som gör att många kvinnor utanpå allt som läggs på dem, inte också har ork för att upprätthålla ett sexliv. Vet inte hur många gånger jag läst liknande inlägg, och jag blir verkligen urförbannad...
Det är inte kärlek att låta sin partner bära allt ansvar så här! Sedan gnäller mannen över att han inte får knulla, för att frun jämt är trött....

Utöver det, så är det ju så att barn går till den de brukar få uppmärksamhet av, dvs om mannen finns i huset, men är inne i sitt spelade, så kommer barnet inte att fortsätta gå till honom, utan ännu mer till mamman.
Kvinnor, skilj er när ni har det så här.
Snälla

Så sorgligt det låter. Har han någon funktionsnedsättning? Eller ville han inte ha barn?

Till TS: kan du åka iväg någonstans, till föräldrar, syskon? Så att han blir själv med barnet.  Tror det måste till något drastiskt för att bryta mönstret. Parterapi?

Alltså, han verkar ha det precis som han vill medan du mår dåligt. Hur viktigt är det i längden för dig att få till en förändring? Sannolikt kommer inget ske utan att du kräver det, och kanske inte då heller. Ska du försöka måste du vara extremt tydlig med vad du anser är fel och vad du behöver. 

Att er sitauation är fel ur ett svenskt perspektiv tror jag du är väl medveten om- men du har valt att skaffa barn med någon som har en annan kultur och då blir det en extra stor utmaning att försöka få till förändring.

Vi har sovmorgon en morgon var på helgen. På eftermiddag/kväll delar vi upp det som det passar bäst och vad som behöver göras  Lillen sover numera bra om kvällarna så där får vi båda tillfälle till egentid. Sambon är föräldraledig så han tar nätterna, jag tog nätterna när jag var fl. När båda jobbar kommer vi dela på det ansvaret. Tycker det är givet att man delar så alla mår bra, din sambo verkar inte måna om ditt välmående tyvärr. 

Ibland undrar jag m jag och min man är de enda normalfungerande männen på det här forumet. I nästa andetag undrar jag om det är för att vi är bögar.

Sluta vara i ett Ssmdm-förhållande. Antingen genom att förändra det eller lämna det. 

Men jag fattar inte att kvinnor finner er i att ta allt ansvar.
Min man har sovit sig igenom jordbävning så när det var dags för honom att ta över föräldraledigheten fick jag under en vecka väcka honom så kroppen lärde sig att ta hand om sin unge på natten.
Att sitta med mobilen eller spela nä, då hade jag tackat för mig.

Om inte du ska få sovmorgon fören barnet är 10 så ska han inte heller få det, vilket så innebär att även han ska gå upp när barnet vaknar oavsett när han har lagt sig. 

Nu vet du hur han funkar. Du har två val, antingen nöja dig med en skitman, eller separera. Jag skulle aldrig, aldrig, ALDRIG stanna kvar hos en sån man.

En lång förklaring att gå in i detaljer men nej, han har ingen diagnos men har alltid haft en stark egoism som innebär att han sätter sina behov före andras, främst mina då. Just nu har han självdiagnosticerat sig med diverse saker (hans samtalskontakt håller inte med) och han gömmer sig bakom det, menar på att han inte har förmågan.

Så länge barnen behövde ha nån som gick upp på morgonen med dem hade vi varannan sovmorgon. Såklart. 

Även dagtid hjälps vi åt med barnen. Aktiverar/umgås/fixar lunch etc. Vill nån iväg en sväng så brukar det lösas så vi turas om. De är nu i åldern att de inte behöver mycket ren passning men inte kan vara ensamma hemma längre än nån halvtimme. 
Idag ägnades tex förmiddagen med varsitt barn på träning. 

Ingen funktionsnedsättning och barnet var önskat och planerat av oss båda. Jag undrar däremot om han tänkte efter innan hur det verkligen är att ha barn. Jag visste inte heller så klart! Hade aldrig kunnat föreställa mig. Men jag insåg att man tar sitt ansvar hur det än ser ut, jag har faktiskt inga större problem med att ta de svåra bitarna (även om det ibland i stunden verkligen kan suga).

Finns en massa människor med diagnoser som klarar att ta hand om sina barn, det är verkligen ingen ursäkt. Han klarar väl av att studera och jobba?

Följ kontot Mansbebisar på Instagram. 

Sätt på heavy metal direkt på morgonen och börja dammsug osv för han ska jäklar i helskotta inte ha någon sovmorgon under dessa villkor. Det blir babydisco med alla maskiner på i huset. 

Ett annat alternativ är att du försvinner varannan ledig dag och natt, åker till hotell eller vad fasen som helst för att han ska tvingas ta hand om sitt eget barn. 

Nån jäkla måtta får det vara. 

Är det du som brukar skriva här återkommande om din helt oduglige man? Du har i så fall fått massor med bra råd redan hur du ska göra. Ta tag i det nu. 

Men kära du! VARFÖR skaffade du barn med honom? Det här beteendet kom ju med andra ord inte som en blixt från klar himmel?

Låter ju som en klassisk mansbebis. Det enda tipset jag egentligen kan ge är ju att han är hemma en längre tid själv med barnet om ni har föräldradagar kvar. Samt att du är stenhård med att varannan morgon på helg är barnet hans. Kan du tex sova borta varje lördag natt till han skärper sig? Så han måste ta hand om barnet på natten och på morgonen. För om han är normalt funtad så gör han väl det åtminstone om du inte är hemma?

Det krävs drastiska åtgärder tror jag om ni ska komma tillrätta med detta dåliga mönster. 

Alternativet är väl separation och att du får inse att du tyvärr skaffat barn med fel man. Verkar tyvärr vanligt.