Hur överlevde ni lata vuxna bonusbarn som bor kvar hemma utan att hjälpa till?

Särbo
Låt föräldrarna curla och slipp skiten

Vet inte vad du menar med att han har det bekvämt och förspänt men samma regler ska väl gälla alla "barn" i familjen då, så det betyder att också han kliver upp tidigt som sjutton på morgonen och när ni andra åker till skola och jobb sätter han sig och söker jobb med allt som hör till men i övrigt ser till att sköta en del hushållssysslor, helst sådant som sparar tid för er andra vuxna som att handla mat eller förbereda middag. Dessutom är det bra om han gör det till en god vana att t ex ta en fm-promenad eller på annat sätt håller sig igång fysiskt. Under första veckan av hans ev. avhopp ska han sätta sig med papper och penna och formulera en långsiktig plan för de närmaste åren. Ska han fortsätta på gymnasiet? Byta program? Gå på Komvux? Annan utbildning? Skaffa jobb? Det går inte bara att hoppa av och sedan dra benen efter sig hemma utan någon vidare tanke. När han har en plan är nästa steg att bena ut hur han ska nå sina mål, vad han behöver göra i olika steg och sedan sätta det i verket. På med pressen direkt! Då blir det inget ungkarlshotell och om man är tydlig innan med hur det blir kanske han inser att det är bättre att åtminstone ta studenten där han är nu.

Precis den typ av svar jag behövde Mortiscia!

Följa familjens dygnsrytm känns som ett superviktigt krav som även jag som bonusförälder kan stå bakom utan att känna mig som att jag trampar på för mycket.

Hur mår han? 

Han mår OK, men känner sig nog rätt dålig för att han inte har motivation nog att klara skolan. Däremot har han under våren tagit tag i träning och kost vilket är positivt. 

Att sätta hårdare krav/regler har nästan aldrig funkat. Han lovar bättring men sen när det ska göras orkar han inte, slingrar sig ur, drar sig undan eller blir irriterad. Impulsdriven med lågt tålamod är inte så lätt att genomföra saker.