När livet är en perfekt storm men man saknar skydd?

Man lever bara en gång. Hade dumpat allt det där för ett lyckligt liv och göra det jag verkligen vill.

Den tanken slår mig rättså ofta med, men känns som en ursäkt. För vad jag tror att jag vill i alla fall på lång sikt är att ha en familj, middagar när barnen kommer över osv.

Sen rent ekonomiskt vill jag ha det bra ställt och sen är det absolut relativt vad som är bra ställt, men ett fint hus, möjligheter till att se världen och ha många kvalitativa middagar med vänner osv över hos oss. En fin bil och pengar till att aldrig behöva pilla med den själv utan bara lämna in den till verkstaden när det är aktuellt osv osv. Genom att fokusera lite mer på pengar nu känns det som att det möjliggör för sånt sen, istället för att allt bara ska vara meh sen.

Men jag vet inte, bara tankar och reflektioner.

Inget av det där betyder något alls om man ej mår bra. Vet så många som kämpat hårt och tänkt på allt det där för att sen skilja sig eller hälsan sviker. 

Jag tänker att ditt liv gått i rasande takt och det är fullständigt rimligt att första tre åren med barn faktiskt ha problem med att få ihop livspusslet.

Jag tänker att du borde boka en tid med en psykolog och få hjälp att reda i dina känslor kring din livsstil och dina känslor kring det hela.

Att både vara förälder, driva firma och har en partner som inte mår bra och som behöver stöd ÄR att ha en livsstil som faktiskt är såpass krävande att man vill bort. Tanken är på många sätt faktiskt sund. 

Jag tänker att det är så att du troligen behöver planera för ett hållbarare liv, och att det är svårt att göra med stöd av vänner.

Jag hade bytt jobb om jag vore du, gått ner i tid(det har du rätt till), då hade du haft mer tid och energi över. 

När jobbet ger en ångest är det inte värt det.

Väldigt lätt att ge råd men förstår att det inte är så lätt att byta jobb hur som helst. Jag är själv fast i ett jobb jag inte trivs med men andra säger åt mig att inte klaga, att dom gärna hade haft mitt jobb. Jag är ensamstående och det är svårt att hitta jobb i den branschen jag jobbar inom. 

Ditt barn kan du ju inte lämna (oplanerat eller ej), utan det har du ansvar för hela livet (definitivt 18 år iaf). Det är en förutsättning som du inte kan ändra på.

Allt annat kan du påverka direkt eller indirekt! Det största ansvar man har i livet (förutom barn då) är mot sig själv. Mår man inte bra kommer de runt en inte heller må bra och pengar och materiella ting är inte värt någonting.   

Jag skulle ta lite time-out om jag vore du. Sätt dig ner och fundera på vad i livet du gillar och mår bra av, hur du vill att ditt liv ska se ut framåt. Du kan behöva "Kill-some-darlings" i processen, tex att driva eget företag. Men även den där jättejobbiga frågan om man är kär i och trivs med sin partner. Kanske behöver du stöd av en coach som du kan bolla med och som kan ställa rätt frågor.

Finns ett enkelt verktyg som kallas "Livshjulet". Sök upp det på nätet. Där kan du utvärdera hur nöjd du är med olika delar i livet. Många saker hänger såklart ihop, men det kan ge dig en fingervisning om vad du ska ta tag i först.

Personligen tror jag att jobb och relation är det man ska fokusera på först. Jobbet är en så stor del av ens liv och relationen säger sig ju självt. Trivs du inte med den kommer du aldrig må bra och risken är att man istället flyr. Du är så ung, du har alla möjligheter att få rätsida på ditt liv. Alla är värda att må bra! 

Ja det är en ursäkt, alltså undanflykt! Du vill både ha kakan och äta den. vara ekonomiskt oberoende men inte behöva jobba med tråkiga saker.

Jag vill påstå att du inte skulle bli lyckligare av att lämna allt och leva för dagen. Det där är en myt som låter bra men inte många trivs med det i praktiken. I synnerhet inte om man värderar en god levnadsstandard.
Så mitt tips är "gräv där du står". Är det rätt typ av företag/bransch du gått in i? Går det att minska ditt engagemang i företaget utan att det påverkar bolagets produktion och framtidsutsikter? Nyanställa?
I relationen måste ni bägge jobba för ett "vi", tid tillsammans utan barn, även egentid för bägge. Vad kan göras, barnvakt, städhjälp via RUT, bättre planering med målet att frigöra tid?

Målet måste vara att öka din livskvalité utan att kasta bort det du har.  

 

Så kände jag med. Växte upp privilegierat och bor så ända till dess att lägenheten jag och min ex man ska säljas. 

Vi separerade. Han ärvde 20 miljoner och skildes innan så jag ej fick ta del av de.

Han åkte dit för rattfylla och träffat kvinnor medan vi bodde ihop. 

Nu är jag helt ensam i lägenheten då han köpt en ny där vår tonårskotte enda barnet bor.

Hon hälsar på mig ibland.

Livet kan ta en vändning och jag måste bygga upp mig.

Har funderat på att ta ett jobb utomlands och bara hoppas att det blir bra. Få miljöombyte. Så kan min dotter hälsa på.

TS hur har det gått?