Min lillebror

Usch fy fan. Du måste förstå att självmord inte är ett lättvindigt beslut, det är något som gror i en människa i många år. Kanske hade du kunnat stoppa det den kvällen, men i längden kan ingen annan göra något åt ett sånt beslut. Det måste finnas en inre vilja att själv göra förändringen.

Hade du svarat hade han levat dagen efter, men inte dagen därpå. Jag beklagar din sorg, fokusera på den, lämna känslan av skuld för det är ett luftslott. Och den känslan hade infunnit sig oavsett om han ringde eller inte, det är mänskligt.

Och det här behöver du hjälp med, den här storme rider du inte ut själv. Ta kontakt med vården imorgon! 

Jag vill bara skriva att jag beklagar så mycket att du ska behöva leva i det vaccum som blir när en närstående väljer att lämna detta liv. 

Jag har en närstående som tog sitt liv och som Core poängterar så är skuldkänslor en del i sorgeprocessen. Man tänker på allt man hade kunnat göra. Men samtidigt så ansvarar du inte för någon annans liv mer än ditt eget. Du kan inte vara allt eller vara tillgänglig 24/7. Du ligger inte till skuld. Hur många samtal du än missade så är det inte ditt ansvar.

Men jag vet hur det är att vara där nere, där skuldkänslorna trycker på. Jag försöker att tänka på allt jag gjorde istället för allt jag anser att jag borde ha gjort. Det hjälper. Träning och motion hjälper också. 

Ännu en gång så beklagar jag. Kram

Fast du vet ju inte vad han ville när han ringde, vad han hade sagt eller frågat om. Han kanske hade tagit livet av sig efter erat samtal ändå.

Han ringde alltid till mig när han mådde dåligt 

Ta kontakt med vården!  Du behöver få prata av dig och leva ut känslorna du bär på. 
Annars finns risk för att de permanentas och du går in i depression.

Du kommer att komma ur det här, Med lite hjälp och mycket prat från din sida.

Lycka till! Jag tror på dig

Och du förväntades ställa upp? Alltid vara tillgänglig?

Detta är något som du måste få hjälp att bearbeta. För det är ett orimligt ansvar att lägga på en närstående.

Fanns det ingen annan han kunde ringa? Någon annan släkting eller vän? Psykakuten? Det är så du måste tänka. Det var inte ditt ansvar att hålla din bror vid liv. Hade du svarat den natten hade han kanske levt, men det är inte säkert. Någon annan gång hade du kanske inte svarat när du jobbade eller var på bio. Då kanske det hade hänt då i stället.

Man kan inte leva sitt liv så.

Jag beklagar sorgen och din förlust och hoppas att du får det stöd och den hjälp du behöver.

Tillägg: Självklart kan man stötta en anhörig, men man kan inte vara tillgänglig 24 /7.

Du har INGEN skuld i det som hände TS. Men du måste få hjälp med detta.

Hur vet du att du kunnat rädda honom?

Min vän svarade när en vän ringde. De pratade i minst en timme. Dagen efter var han död. Hans syster hade också svarat, och en annan vän. Trots det är han död. 

Ibland är samtalen ett sätt att säga ett sista farväl även om samtalen blev mer positiva i tonen och gick in på ett annat ämne precis innan båda sa -vi hörs snart igen! och lade på.

Min kompis tog sitt liv, strax innan skrev hon till mig och jag orkade inte svara,  för va så påfrestande varje gång.  Tänker på  det ofta Men tror inte de gjort skillnad. Ha man bestämt dig så har man