Ni som gått över bf länge flera ggr?

Första barnet kom första känningen på kvällen på bf+11 med molande värk och att slemproppen lossnade. Sen var det en seg latensfas till bf+14 då vi åkte in, då var det 3 min mellan värkarna och jag pallade inte att vara hemma längre. Knappt ett dygn senare kom han med akut snitt pga värksvaghet och att han var väldigt stor. Men inte så konstigt tänker jag att man blir värksvag till slut när man gått med värkar till och från i så många dygn. Men men...

Andra barnet började det senare, på bf+13. Blev intensivt mycket snabbare, åkte in och sen föddes han med urakut snitt på bf+14 pga livmoderruptur.

Så lite olika ändå.

Fått erbjudande att sätta ballong nu men är livrädd att det ska ge ks?

Alltså risken finns ju alltid. Det tror jag man får vara öppen för när man går in i en vaginal förlossning efter snitt. 
Men om man tänker att det värsta som kan hända är att man får ett till snitt och att det bästa som kan hända är en fin vaginal förlossning så får man väl väga det mot varann..

Jag gick över 10 dagar med sonen. Hade haft onda förvärkar till och från i typ 3 dagar och på bf +10 på förmiddagen hade vi en tid för koll/prat om igångsättning. Där var jag öppen cirka 3 cm och barnmorskan gjorde en rejäl hinnsvepning som gjorde så jäkla ont, men någon timma efter det var det igång och sonen föddes samma kväll :) 

Åh då hoppas jag på samma här. Var på koll idag men var bara öppen 1,5 cm, men hon drog runt rejält det hon kunde ändå. Allt annat än behagligt men hjälper det är det ju värt det.

Sant. Pratade med läkarna och vi avvaktar någon dag till för att ge kroppen en chans att starta upp det eftersom det tydligen hade börjat hända saker nu ändå och det var bättre om det skulle starta naturligt. (Och helt överbelastat på förlossningen just nu). 

Får hoppas att jag tillhör kategorin som när det väl startar så tar det fart. Vore skönt efter all denna väntan. 

Nu tror jag slemproppen började komma med, nån brunrosa geleaktig sak. Åh, kanske saker är på gång!

Ojj! vilka racerförlossningar.

Är också bara så rädd att man sätter en ballong och jag får gå med den och så måste man ändå få värkstimulerande dropp, vilket de var restriktiva med om man snittats.

Låter ju lite som man alltid får det droppet om man gjort en ballong och tagit hål på hinnorna sen, och vill de inte det då blir det ju massa timmars slit i onödan.

Är så himla stressad och ledsen nu att tårarna rinner; ville bara så mkt att det skulle få starta. Hade en katastrofal förlossningsupplevelse senast som slutade i att jag satt hemma och grät i tre veckor över hur allt blev samtidigt som jag inte kunde amma så bra. Har aldrig känt mig så värdelös och överkörd som då, så min enda skräck hela denna graviditet har varit att landa i snitt igen.

Hur går det för dig TS? 

Ingen bebis än men otroligt många onda förvärkar så snart ingen tapp kvar. Mer förhoppning nu om en kort igångsättning eftersom kroppen börjat bestämma sig för att bli mer redo. 

Ååh lycka till, snart är bebis här!