Ångest att sluta vara föräldraledig

Ja just det där med att missa kommer kännas jobbigt. Det har bara blivit roligare ju äldre han har blivit! Sonen kommer ha det jättekul, men han kommer sakna mig i början å det är väl den biten jag kommer vara orolig för. Pappan var bortrest en gång för några månader sedan och då saknade sonen honom väldigt - inte för att jag är bortrest men ah. Känns samtidigt sorgligt att man inte får vara hemma med sitt barn hur länge man vill även om vi har det sååååå mycket bättre i Sverige jämfört med många andra länder, lider med dom! Har även kunnat vara hemma lite längre än vanligt antar jag och det är jag tacksam för, men naturligt känns det inte att inte vara hos honom om du förstår! 

Jag vet inte exakt hur det kommer se ut de första veckorna men med tiden så har jag mer flexibilitet genom förtroende tid. Börjar jag kl 8 slutar jag 16:15 men sen är det restid, ungefär lika lång som mannen, alltså mellan 50-60 min beroende på trafik. Kanske kan sluta tidigare och jobba hemifrån på kvällen om det skulle orkas med men får ta det med chefen sen. 

Fast du får ju vara hemma väldigt länge, bara att du inte får betalt mer än ett visst antal dagar. Samhället har ju inte råd att låta folk i arbetsför ålder stanna hemma istället för att jobba heller.

Kan du jobba hemma någon dag i veckan?

Det låter lite som du bara blivit van att vara hemmamamma nu och lite som du tänker att barnet kommer må dåligt utan dig? Tänk istället att det har två bra föräldrar som finns där, även om det saknar dig kommer du ju hem varje dag, vilket visar barnet att du inte försvinner. Bra insikt ju!

Kan vara hemma någon dag och jobba när jag kommit in i det lite. Det är en ny tjänst och ett stort ansvarsområde men någon månad in kan jag nog börja jobba en dag hemifrån. Ja, du ser..finns ju faktiskt lite möjligheter att vara hemma lite mer än vad jag tänkt hehe!
Han kommer må bra med dåligt till och från i början, men när han kommit in i det kommer det rulla på. Är kanske orolig över att våran fina relation vi byggt upp inte kommer vara lika tight efter ett tag. Som du sa så kommer han nog bli pappig och de kommer kännas jobbigt då men det är jag beredd på. Sånt kommer och går har och det är bra att han har två föräldrar som han har nära relation till. Jo jag känner mig 100% som en hemmamamma haha. Men det är för jag är det, just nu, ett liiiitet tag till 

Det där bandet man byggt upp med sitt barn, av din erfarenhet hur har den blivit efter att den andre föräldern varit ledig? Har den bevarats samtidigt som bandet med den andre föräldern förstärks? 

Jag gick tillbaka till jobbet nu i veckan, hade också sån ångest! Men känns faktiskt väldigt bra nu efter första veckan.

Har tre grejer som nog gjort att det känts bättre:

1. Gick tillbaka lite tidigare för att bara jobba en kortare tid och sedan vara hemma ett tag igen. Blev som träning och något att se fram emot.

2. Kan jobba hemifrån ibland

3. Tycker om mitt jobb!

Min erfarenhet är att det svänger mellan mammighet och pappighet men att bandet man har såklart finns där. I perioder har jag blivit helt dissad, men sen ändå fått en stor kram när jag kommit hem.

För min del var jag faktiskt glad att se att mitt barn blev pappigt eftersom jag tolkade det som att barnet verkligen knutit an och älskade sin pappa med. För mig har det känts fantastiskt att se deras relation. 

Jo, det hade varit skönt om vi hade delat upp ledigheten lite tex 6 månader i typ 2 år men pga amning så gick de inte och vi tänkte inte ens på det då, men nu i efterhand hade det varit guld. Liksom att vara ledig under olika skeden i hans unga liv. 

Jobba hemifrån kommer jag göra lite längre fram. Kommer ng tycka om jobbet, men det är ju nytt också så blir kul och lite utmanande på samma gång! Tack för att du delade med dig! Skönt att höra att det känns bättre nu efter en vecka, hoppas det blir så här också :)

Skönt att höra om bandet! Kan på ett sätt också längta efter att han blir lite mer pappig, blir lite mer balanserat då :)

Kan tänka mig, älskar också att se dom tillsammans! Tror framförallt i våran familj att min man kommer växa och bli mer självsäker, skapa sin struktur osv. Det ska bli spännande faktiskt att se deras relation utvecklas än mer!

Tack för att du delar med dig, det finns en hel del positivt i att pappan bli hemma som jag inte har tänkt ordentligt på. Troligen av min egen förtvivlan att inte kunna vara en fluga på väggen hehe, är glad för hans och sonen skull. 

Hur gammalt är barnet förresten och hur har hen mått/reagerat av att du inte är hemma lika mycket?

Som sagt, tror det mesta ligger hos dig. :)
Det kan nog också vara bra att du får släppa en del på kontrollen. Pappan kanske inte gör allt som du, men de lär hitta sina egna rutiner och vanor. 

Och du försvinner ju inte. Du är ju där kvällar och helger. och annars är barnet med en annan person det mår bra med? 

Ni som kan jobba hemifrån då och då har ju värsta lyxen så jag ser faktiskt inte problemet TS. Många har ett jobb där det inte går att jobba hemifrån alls. Lite tacksamhet vore på sin plats. 

Har haft såna jobb hela mitt liv där jag inte kunnat jobba hemifrån fram till ca 2 år sen. Förstår att det är surt och jag är tacksam över att jag har den möjligheten. Trots det, känns det jobbigt att inte längre vara hemma med min son, det känns onaturligt. Ska börja en ny tjänst och ärligt talat räknar jag inte med att kunna jobba hemifrån på ett bra tag då det är mycket att sätta sig in i, stort företag som finns på olika platser som jag behöver besöka och sätta mig in i också. Räknar med att jag kanske hinner jobba hemifrån 1-2 ggr innan sonen börjar på förskola. Eller så går det fort att komma in i allt och då kommer det kännas mycket bättre, men jag räknar inte med det.