Har ni varit rädda att ni ska ”tappa det”?!!

Googla overwhelmed mom och mom anger.
Försök få pappan att ta lika stor del av hushållsarbete och föräldraskap, mycket ligger i en ojämn fördelning i hemmet och en frustration över att inte få hjälp av en person som bara sitter bredvid och ser på.
(Att ta hand om barn om dagen sägs frigöra mer stresshormon än 98% av alla jobb.)

Absolut, och jag fick också ett par panikångestanfall. Pappan gjorde allt utom att amma, men sömnbristen pga tät amning kunde han inte hjälpa till med (Barnet tog inte flaska, vi försökte flera sorter). Det blev bättre med tiden. 

Viktigt är att lugnt lägga ifrån sig barnet på en säker plats om man känner att man är på väg att knasa ihop totalt. Barnet överlever utan dig en stund medan du samlar dig i ett annat rum. Viktigt också att berätta för sina nära att man är på bristningsgränsen. Be om hjälp med allt som går. 

https://www.karolinska.se/4a6d36/globalassets/global/att-trosta-ett-litet-barn.pdf

Ja, det var nu snart 19 år sedan för min del, men jag minns fortfarande den stundtals panikartade känslan att undra om man någonsin mer kommer att kunna sova, duscha, äta eller ens ha en vuxet samtal med någon. Sex fanns inte ens med på kartan och jag kunde bara sitta och storgråta av trötthet.

Men så här i efterhand ser jag det som en otroligt kort tid, faktiskt inte mycket mer än ett ögonblick i livet. Det kanske inte är mycket av en tröst just nu, men det är i alla fall något att tänka på när det blir för svårt. Sömnlösa nätter, mjölkstockning, blöjbyten, nerdreglade kläder och en konstant gnagande längtan efter att få sitta på toaletten i ensamhet i en enda jävla minut kommer att ersättas av en mer strukturerad tillvaro. Oro och ängslighet för barnet kommer alltid att finnas kvar, men vuxentillvaron kommer absolut tillbaka.

Ta foton och filma så mycket du kan; en dag kommer du att titta på dessa bilder tillsammans med din 19-åring och tänka tillbaka på den här tiden som en helt magisk period i ditt liv.

Kan helt klart förstå hur man kan "tappa det"
Min son vägrade i perioder totalt att sova. Mamman var mammaledig och jag ville avlasta sp mycket jag bara kunde .... vilket bl.a resulterade att jag stod och juckade barnvagn fram o tillbaka i tvättstugan med maskinen igång och visslade temat till Bron över floden Kwai hela nätter. Jobbade heltid på dagarna med en timmes bilpendling enkel väg.
En natt fick jag spel - totalt. Lyfte upp ungen och väste- Sov nu för helvete.
Där och då hade jag kunnat skaka honom men jag har tydligen den spärren.
Mitt ex hittade mig i köket när jag räknade baklänges från 100.
Så, jag kan förstå att man når gränsen men inte att man går över den.