Grov ångest och såå svårt att prata känslor

Jag har en dotter på 6 månader och bor tillsammans med hennes pappa. Senaste veckorna har jag haft en sån extremt grov ångest, jag har konstant ont i bröstet, får svårt att andas och gråter varje dag. Jag vill separera från min sambo. Eller... jag blir olycklig på grund av vårt sätt kommunicera och sen vi fick barn har det blivit så tydligt för mig att jag inte har energi eller lust att försöka förstå hans knepiga sätt hela tiden. Jag vill bara bort från honom. Men... detta gör ju mig så oerhört ledsen. Och jag har så svårt att prata om känslor. Jag hade en ganska dysfunktionell uppväxt på könsloplanet, mina föräldrar hade hela tiden pågående konflikter och besvikelser emellan sig som gjorde att jag lärde mig att ta hand om mig själv. Jag har vänner som säkert skulle lyssna, jag har en mamma dom skulle lyssna, men jag klarar intr av att ta steget att ringa någon när jag är ledsen. Jag känner sån skam, skam över att jag valt "fel" partner som det nu inte håller med, skam över att jag inte va smartare men ickså känner jag mig jobbig när jag tar upp andras tid med mina problem. Jag är hela tiden rädd att bli "dissad", nekad nej tack när jag är "jobbig". Jag tänker helt enkelt att ingen älskar mig tillräckligt för at t ställa upp. Det känns typ vulgärt. Jag vet stt jag har låg självkänsla... Men vad gör man åt det? Säg inte terapi, är ju så satans dyrt! Har på riktigt inte råd. Funderar på att gå genom kyrkan, är inte ens troende, men bara för att ha någon att prata med. Ont i bröstet och illamående av pngedt just nu.