Hög höjd och räcke som sonen kan ramla mellan , livrädd..

Om det var mitt inlägg om det du syftar på var det aldrig forslaget. Forslaget var for den oppning som går ut till trapphuset, for jag forstod det som att det inte fanns en dorr där.

Så du skulle bli glad och tacksam om din man ville förbjuda dig att ta ert gemensamma barn mellan två lägenheter genom ett trapphus?

Samtidigt som han inte kunde ge en enda bra anledning till varför du var kvalificerad att skydda barnet? Men att han ändå skulle vara för orolig för barnets liv och säkerhet om DU hade ansvaret för barnet, så därför ville han förbjuda dig att göra det, bara för att han skulle få ha koll själv?

Skulle du verkligen se det som ett normalt och hälsosamt beteende från hans sida?

Jag skulle bli tacksam att han uppmärksammat faran som finns och föreslagit åtgärd på den, ja.

Särskilt om mitt barn kan öppna dörrar och ta sig ut i trapphuset, då det krävs en total övervakning hela tiden av barnet i såna fall vilket ingen kan garantera.

Det känns som du annars läst in mycket i vad TS skriver.

Fattar inte mig på denna diskussion. Det finns en fara med boendet som går att minska. Det är väl bara bra om det görs? Sen kan man ju ändå bevaka barnet och ha koll. Men vadan denna prestige i att inte minimera risker man kan?

Så du skulle bli glad och tacksam över att han inte litar på att du har koll på barnet, utan att kunna ge EN anledning till varför han inte litar på dig? Och att han sen även vill förbjuda dig att ta hand om barnet? Det är normalt beteende för dig och ett hälsosamt sätt att samarbeta?

Läs vad jag skrev igen.

Och du kanske ska läsa vad TS skriver? För hon har ju faktiskt övervägt att förbjuda pappan från att gå med sonen i trapphuset och hon kan ju fortfarande inte säga vad han gör för fel i hans föräldraskap annat än "det är hans första barn". I övrigt säger hon ju att han är jättenoga med barnet, så att ens fundera på att förbjuda sin partner att ha ansvar för deras gemensamt barn, bara för att han inte håller med henne, är ju faktiskt bara irrationellt.

TS tänk skadar ju bara henne, hennes förhållande och barnet, för det är ju inte bara att hon är "noga och har ett bra säkerhetstänk" utan det går ju överstyr. 

Eh det var ju kvinnan som kastade ner sin unge tragiskt nog

Det är din syn på det. 

Det kan ju vara en känsla med, stt det hänt lite nära missar hemma där barner sprungit iväg eller hon fått påtala något för honom. Inget stort hemma men något som kan vara förödande där med ett stort fall. Eller så är det att han är nonchalant när hon lyfter oron, sånt kan iaf trigga mig.

Men visst, kul om det blir en miss och barnet ramlar 3 m ned, vad säger man då? Oj, du hade visst rätt.

Oroliga småbarnsföräldrar kan snöa in sig på saker ibland. TS kan införskaffa en rulle rep, vira några varv runt trappräcket och sen andas ut, kunna sova och kunna lita på att andra än hon själv inte är slarviga. Lätt fixat. Behöver inte bli något relationsdrama av det. 

Det är väl bara att ta barnet i handen när man ska gå ut för att byta lägenhet. Så många gånger springer ni väl inte ut och in alla på en gång?