Det här med utfrysning och föräldrar som understödjer

Måste skriva av mig lite. 

Min son har en god bästa vän som han gärna leker mycket och ofta med. 

Ibland känner den här kompisen att han inte vill eller orkar vara min sons kompis och det kan ske lite när andan faller på. Jag tänker att man kan inte gärna tvinga barnen att umgås, så jag har uppmuntrat min son att ha flera vänner. Och det har han. 

Saken är bara den att när den här kompisen tröttnat på min son.. så tröttnar han verkligen och visar det mycket tydligt och har en mamma som gärna understödjer honom i detta. Det är ofta fel på kompisens kompisar, men kompisen gör själv aldrig några fel, trots att han ibland kan te sig lite empatilös. 

Häromdagen var vi på besök hos kompisen och hans vän och dessa gjorde det tydligt för min son att han inte var välkommen i gemenskapen. Föräldrarna ansträngde sig de första 10 minutrarna för att få barnen att leka tillsammans, sedan gav de upp.. Det blev en rätt lång dag med trist stämning och dessa föräldrar som är tighta sedan innan lade mycket fokus på min sons tillkortakommanden och liksom la mycket av ansvaret enbart på honom (!) för att han blev utanför. ?Ja du är ju van att ha din kompis för dig själv, så nu kanske du får lov att acceptera att ni är fler. Det är bra träning för dig? 

Jag vet att dessa ord kommer från kompisens förälder ? eftersom föräldern gärna ser att kompisen alltid är den som är utsatt, kompisen är den som har jobbiga vänner som bara kräver av honom och det är så synd om kompisen som aldrig kan säga ifrån. Men tro mig? den här kompisen har en ganska bestämd vilja. 

Igår förklarade jag för min son att ibland kan man inte tvingas leka med någon man inte vill, men man ska aldrig frysa ut någon. jag påminde sonen än en gång om att det finns flera, andra vänner och jag vet att sonen är omtyckt av dessa. Men det skär lite i mammahjärtat när föräldrar inte ingriper vid uppenbar utfrysning, som ju var fallet vid vårt besök..