Knappt 2 år mellan barnen, ge mig era bästa tips!

Hade 13 mån mellan mina barn. Vi hade vaggan inne i vårt sovrum så barn 1 sov ibland där, ibland i vår säng. När barn 2 kom, fick denne ta vaggan. Barn 1 hade redan fått spjälsäng men vi hade båda inne i vårt sovrum så det var enkla att ta dem till vår säng vid behov, men det var inget problem med att natta dem i sina egna sängar, oftast. Sen gjorde vi ett barnrum som de delade och sov i tills de var drygt 10 år. Vi flyttade då nattprocedurerna in dit också.
Vi hade skötbordet inne i deras rum + en sån där bra blöjhink så det gick smidigt med ombyten där, tex medan barn 1 lekte på golvet så bytte man på barn 2. 

Vi vuxna sov alltid ihop. Vi ville inte hamna i att man sover med sitt barn (enbart) och inte med sin partner. 

Förstår. Här sover barn 1 absolut inte själv än. Vi har jobbat på att se hur vi skulle få till det men det går inte, det är ett barn med ett så stort närhetsbehov att egen säng är uteslutet just nu. Så för att alla ska få några h sömn är uppdelade sängplatser ett tag ett måste som det ser ut.

Vi har 22 månader mellan storebror (2,5 år) och liten (9 månader). Jag blev rätt uppskrämd innan nr 2 kom till världen av folk som hade behovet att berätta hur hemskt jobbigt allt skulle bli så mina förväntningar var inte så höga kan jag säga. Jag kan säga att det gick bättre än förväntat och jag tycker faktiskt inte det varit så jobbigt.

Vad vi gjorde?

1. Vi sover med varsitt barn i olika rum, såsom ni planerar på att göra. Vår stora hade och har fortfarande behovet att samsova och vi ville ge honom den tryggheten så min man sover med storebror i ena rummet medan jag sover med liten i det andra. Detta medför att exempelvis jag, som är otroligt lättväckt, inte behöver vakna varje gång storebror eller min man vaknar på natten utan endast när liten gör det. 

2. Vi skippade förskolan, så storebror har varit hemma med mig och liten på heltid. Det har varit rätt krävande men ett av de bästa beslut vi har tagit. Inga måsten, ingen stress men mest av allt: ingen förkylning, magsjuka eller liknande. Nr 2 var bara några månader när RS, Covid och vinterkräksjukan härjade och jag hade ändå haft storebror hemma av den anledningen. 

3. Team-work. Familj är prio ett. När min man kommer hem från jobbet så är han 100% närvarande och har full fokus på storebror. Storebror får egentid och jag får egentid med liten. 

4. Grindade in vardagsrummet. Detta gjorde att jag kunde sitta och amma i soffan samtidigt som jag kunde ha full fokus på vad storebror gjorde samt vara med i leken på sätt och vis. Vi byggde upp lekstationer, såsom en matta med byggmaterial (duplo, klossar m.m.), ett litet ritbord med kritor, leksakskök, böcker osv. Allt på en höjd så att han kunde ta ner saker utan min hjälp. Jag är dock noga med att försöka vara så närvarande som möjligt. 

5. Food-prep. Tack vare att bägge barnen sover en lur vid lunch så får jag möjligheten att förbereda inför middagen. Allt som behöver skivas/hackas förbereds så att det bara är att slänga ihop allt snabbt senare. Jag gör ofta långkok också. Mums. 

Jag vill dock poängtera att det har varit krävande och vissa dagar tuffare än andra. Vår stora hade exempelvis en period (hela vinterhalvåret...) där han absolut inte ville sätta på sig ytterkläder och gå ut. När han väl var ute så ville han absolut inte gå in, haha. Det har varit trots hit och bestämma dit :) 

Vill även poängtera att vår nr 2 har varit en riktigt glad och nöjd bebis och storebror har varit världens bästa storebror från dag 1. Så på den fronten har vi haft det enkelt. Noll rivalitet och han har älskat liten från dag 1. Jag ser hur mycket han älskar sitt syskon och nu när liten börjar bli större så ser jag hur mycket hon avgudar sin storebror. Det ska bli roligt att få se dem växa upp tillsammans. 

Lycka till! ❤️

Mitt bästa och enda tips är sjal. Lillebror kunde hänga med precis överallt och sova eller amma och senare kika ut ur sjalen när han ville. Visst blev det strax efter halvåret en omställning när lillebror ville börja krypa och utforska själv och tog plats på ett annat sätt, men då var han ju redan en integrerad familjemedlem och det kom inte som någon chock för storebror.
Jag har 19 månader mellan barnen.

Tack! Massa bra tankar.

Särsovningen kommer nog behövas så alla får lite sömn, det känns som en viktig grund.

Vi kommer nog ha stora barnet på förskolan en del då det var varit väldigt bra för honom, han sover bättre och är tröttare på kvällen. Han är ett väldigt aktivt barn och då känner jag att han får utlopp för energi där. Men ja, det är ju med risk för sjukdomar och vi får se hur vi gör under vintern när RS toppar.

Food prep var smart. Jag hoppas barn 2 kommer kunna sova i sele eller inne, barn 1 sov bara i rullande vagn första halvåret så det tog ju bort i princip all vilotid för mig. Det är ju så beroende av personligheten.

Hej !
Kul med en bebis :) 
Jag är mamma till flera barn. När barn nr två skulle komma så köpte vi en docka ned skötsaker och ett skötbord. Från dag ett skötte jag den nya bebisen på golvet med det stora barnet bredvid. Jag pratade hela tiden med båda barnen och gjorde det stora barnet delaktigt hela tiden, antingen genom att sköta sin docka eller vara delaktig i nya bebisen. Det har aldrig varit några problem med svartsjuka . När barn nr3 kom gjorde jag samma med de två äldre.
Och när bebisen kommit hem från BB fick det / de stora barnen vara hemma från förskolan tillsammans med den nya bebisen och oss båda föräldrar de två första veckorna. De fick en lugn invänjning och samma chans som sina föräldrar att lära känna det nya barnet i familjen. Vi har aldrig fått problem med svartsjuka barn. Jag gissar att barnen kände sig trygga att lämnas på förskolan när de visste hur det var hemma. 
De stora barnen hade alltid korta dagar på förskolan så länge jag var föräldraledig. 
Lycka till med båda barnen:) 
Ha en bra sommar :)

Tack!

Ja, korta dagar är givet på föris sen. Jag ser det mest som en möjlighet att få någon sömn dagtid.

Smart med skötbordet - den iden tar vi!

Åh, jag hoppas tvåan vill vara i sjal/sele. Ettan illvrålade och vägrade?

Tack till er som svarat med. Känns som jag fått SÅ mkt kommentarer om hur hemskt jobbigt det kommer bli, att folk typ sagt att de varnar mig nu så jag inte kan klaga sen, tom nån som beklagade graviditeten för hur mitt liv skulle bli hemskt kämpigt.

Har blivit rätt orolig för det nu av alla såna kommentarer så att jag haft lite ångest för vad vi tagit på oss, tänk om vi inte klarar det? Så känns det av såna kommentarer.

Bebisen är i högsta grad planerad och efterlängtad dock och vi hade inte valet att vänta längre mellan barnen.