När mitt barn var 4 brukade jag ordna lekträffar med andra barn i området. Vi gick till den lokala simbassängen och lekparkerna i området och där fanns det oftast någon att hänga med. Bjud ut någon annan mamma eller föräldrapar på picknick och ta med er barnen. Eller låna någon annan unge i några timmar.
Vi gjorde nog mycket bara jag och han också, eller alla tre (med min man alltså).
Nu är han 11, snart 12, och har massor med kompisar som han brukar ringa till och träffa. Man får försöka hjälpa till lite och följa med tills de klarar sig själva. Nu kan han åka tunnelbana själv hit och dit och hälsa på kompisar i stan och tar med sig basketbollen eller fotbollen och träffas i någon park. Här utanför stan där vi bor har han också ett antal vänner som han ringer.
Den här veckan har han varit i stan och spelat basket med en kompis och badat i sjön med en annan (jag var förstås med, för de som undrar), vi har grillat med några grannar som har en pojke i samma ålder, han har spelat schack online med klasskamrater.
Tror man får ligga på lite extra om man har ett endabarn och verkligen försöka bli kompis med andra föräldrar så att man kan hänga på när de gör saker som att gå till stranden, åka mountainbike, gå på museer, titta på föreställningar mm mm. Det är ju också väldigt roligt att ha ett endabarn för man får uppleva så mycket tillsammans bara jag och han.
Ja, han har ju också gått på olika läger genom åren. Det blir basketläger i sommar och tidigare somrar har det varit seglarläger, musikläger och annat skoj. Och så blir det en resa till en storstad, bara han och jag. Vi älskar att äta gott och ha skoj.
