Barnen är 9 å 6 år. ALL mat är det fel på. Sånt som funkat innan som typ pannkakor går inte längre för de är för degiga. Inget duger. Känns som jag gjort ett stort fel i min uppfostran.
Dottern stod precis ute å skrek att alla våra mackor är äckliga å smöret är äckligt å maten är äcklig. Å det är verkligen så varenda dag. Å jag vet inte hur jag ska vända det.
Tror inte det är uppfostran, barn testar! Och den ena drar med sig den andre.
Vill de inte ha maten? Säg ok, det var synd. Sedan plockar du bort den. Kommer de och är hungriga sedan finns mat att värma.
Ta varannan dag och de får hjälpa till att laga maten. Ett barn i taget alltså. Det är svårare att inte tycka om maten när man själv gjort den.
Gör ingen stor sak av att de inte äter, men förbjud dåligt språk. Att inte tycka om är en sak, men man skriker inte om det. Gillar man inte fisken ät potatisen.
Mat är ett slags maktmedel, eftersom det är sååå lätt för barn att bestämma att de inte vill äta! Det går ju inte tvångsmata. Så ta ifrån den makten genom att inte bry dig. Om de inte äter säg bara, ok, det är inte jag som inte blir mätt/inte jag som kommer vara hungrig.
När mina krånglade med maten sa jag bara att Du äter inte för min skull, du äter för din egen skull.
I det läget skulle jag förklara att det är detta som erbjuds eller så kan de låta bli att äta.
Känns igen....
Jag dukar undan och säger ''ät inte då men det är detta som serveras och med det beteendet kan du glömma att träffa vänner och äta godsaker till helgen''.
Då brukar det ätas.
Äter de i andra sammanhang? Skollunchen, hemma hos mormor osv? I så fall håller jag med de ovan, engagera dem i matlagningen, säg ifrån om språkbruket och låt dem gå hungriga om det inte passar. Hota dock inte om annat, hunger är konsekvens nog.
Ja, detta försöker nog alla barn då och då. Hur länge de håller på beror nog på hur föräldrarna reagerar - blir de belönad med skitmat ("för annars svälter de ju!") kommer de såklart fortsätta. Mina barn fick och får veta att om maten inte duger, då kan de tyvärr inte äta. Förutom råa grönsaker, det kan de alltid få.
Precis som andra har sagt så är det här vanligt. Det gäller att ha is i magen och låta dem testa gränserna lite. Som förälder så fortsätter du att servera nyttig, varierad mat och insistera på gott uppförande. Om de väljer att äta eller ej är upp till dem.
Vi har också hoppat över och dragit ner på efterrätter och godsaker under dessa perioder. Inte som en konsekvens (äter du inte din brysselkål så får du ingen efterrätt!!) utan för att se till att de äter balanserat och inte en tugga mat följt av en stor skål glass att bli mätt på. Vi vill att de ska få huvuddelen av sina kalorier från bra mat och först efter det så kan man förstås även njuta av godsaker.
En annan grej är att se till att de jobbar upp en god aptit genom massor av fysisk aktivitet. Maten smakar bättre då.
Lite på samma tema är att vara uppmärksam på om de har någon mindre infektion eller något annat som påverkar aptiten menligt. Inte för att det ursäktar dåligt uppförande, men det kan vara svårt att äta ordentligt om man inte mår bra.
Alla gör vi det misstaget med den första. Anpassar maten till saker barnet tycker om, till slut funkar inget förutom happy meal eller nått.
Den yngre vart vi bättre med, ät eller svält stuket mer , haha.
Känns igen....
Jag dukar undan och säger ''ät inte då men det är detta som serveras och med det beteendet kan du glömma att träffa vänner och äta godsaker till helgen''.
Då brukar det ätas.
Är barnet normalviktigt och får i sig mat i skolan hade jag nog också försökt ha lite is i magen. Dock åt jag som barn själv inget om jag inte tyckte om maten och även min mamma blev utskälld av barnläkare. Alla barn äter inte när de är hungriga.
Min äldsta har tappat kontinuerligt från sin kurva sen tre års ålder och enligt vården finns inga alternativ än att ge det han äter vilket tyvärr är extremt få rrätter.
Är barnet normalviktigt och får i sig mat i skolan hade jag nog också försökt ha lite is i magen. Dock åt jag som barn själv inget om jag inte tyckte om maten och även min mamma blev utskälld av barnläkare. Alla barn äter inte när de är hungriga.
Min äldsta har tappat kontinuerligt från sin kurva sen tre års ålder och enligt vården finns inga alternativ än att ge det han äter vilket tyvärr är extremt få rrätter.
Jag tänker så här. Låt barnen bli hungriga. Dem kommer äta när dem blir det.
Och ge inte efter för snabbt när dem klagar på maten. Och jag menar inte att du ska tvinga i dem något dem inte gillar.Nästan alla föräldrar blir oroliga om barnen inte äter. Det ger barnen en viss makt. Stå på dig och säg det här finns hemma . Och ge barnen mat när dem säger att dem är hungriga.
Lycka till. :)