Tappat suget för maten, inget duger

Engagera barnen i matlagning och veckomenyer och handling. Se om det kan hjälpa att få bättre möjligheter till att dom faktiskt äter. Och möjlighet att höra vad exakt är det som är äckligt, tråkigt etc. Kan ni kompromissa?  Ibland kan ju barn få för sig att det inte går att äta sås, att det är äckligt med grytor och föredrar ketchup och makaroner en period... Sånt går över. Låt dom hållas. 

Alternativt så lagar du mat som vanligt och så får dom äta det som finns. Servera som det är i skolan med sallad och knäckebröd också. Så länge dom inte har konkreta problemet med mat så kommer dom äta till sist.

De svälter inte. Servera olika maträtter varje dag bara. De in ej ogilla allt, då är det bara för uppmärksamhet och trots

Gillar de ej pannkaka? Ugnspannkaka? Laxburgare? Barnslig mat

Fråga dem vad de skulle vilja ha?

Försök att strunta i om de äter eller inte. Alltså, laga mat som du vet att de kan äta och servera maten lite uppdelat så att de kan välja om de vill äta allt eller delar.

Fokusera på bordskick. De är stora nog att ha lite krav på sig när det kommer till att bidra till att måltiden är trevlig och lugn för alla. Se till att du själv är kul och trevlig att ha vid bordet. Det är ok att tycka att maten är äcklig och till och med att artigt och diskret säga det (en gång), men detta är liksom inte huvudkonversationen. Ett bra tips här är att bjuda in kompisar eller grannbarn eller kusiner för det förändrar dynamiken runt bordet och kan bryta tråkiga vanor.

Involvera barnen i matlagning och planering. Vad är de sugna på? Vad skulle de vilja testa? 

Äter de mellan måltiderna? Försök i så fall att dra ner på det till ett minimum så att de får en chans att komma till middagsbordet med god aptit - all mat smakar bättre då. Tillhör de skaran som blir väldigt hangry och folkilska när de är hungriga så är ett bra tips att skära upp grönsaker och låta dem börja knapra på dem någon kvart innan resten av maten är serverad.

9 åringen borde veta bättre än att säga maten som serveras är äcklig. i det fallet är det brist på uppfostran 

Senast igår var det ett jäkla liv här hemma. Jag hade gjort köttbullar, brunsås å potatis i ugn.
6 åringen kommer in i köket å frågar vad vi ska äta å jag berättar å hon börjar storgråta att den maten vill hon inte alls ha. Samma sak med sonen som bara säger att den maten tänker han inte äta. 
Ja jag har säkert gjort 100000 fel i den här uppfostran. Nåt har jag ju gjort fel å nu är det liksom kört. 

Pannkakor har de alltid ätit innan. Varit min livlina liksom men numera är de för degiga. Sonen äter inte ugnspannkaka. Kan gå ner spagetti med köttfärssås och pasta å köttbullar men det går ju inte att äta varenda dag. 

Avskyr den här maten måste jag säga.

Alltså ursäkta men då får de väl vara hungriga. De blir serverade god, barnvänlig mat. De får väl lära sig att man inte alltid får som man vill.

Vem tryckte tummen ner? Är det alltså okej för er att en 9 åring säger åt sin mamma att maten är äcklig? Själv tycker jag att man ska lära barn empati och att visa respekt 

Sätt barnen ner när det inte är matdags för att prata lite allvar.

Först och främst så ska de kunna vara trygga i att de alltid ska få tillräckligt att äta. Visst kan de få vänta en stund på att middagen ska bli färdig, men ingen ska vara orolig för att de ska tvingas att gå och lägga sig på tom mage.

För det andra så kommer du att laga och servera en rätt till middag i fortsättningen. Du förväntar dig att folk är artiga och uppför sig fint vid matbordet. De väljer själva om och hur mycket eller lite de vill äta, men oavsett så gör de det på ett trevligt sätt. Det är allas jobb att göra middagen till en trevlig stund. 

Vidare så ska de välja ett nyttigt alternativ till middagen. Det här ska vara något som är nyttigt och som de själv kan fixa (tex kokta ägg, omelett, kvarg, näringsdryck eller gröt). De får själva bestämma vad det ska vara, men tillåt ingen egentlig variation efter det utan det är meningen att det ska vara enformig bukfylla så att det inte står i vägen för naturlig nyfikenhet att pröva annan mat. Det ska vara något tryggt och säkert, men som sagt gärna tråkigt. Självklart får de komplettera med grönsaker och vad de nu kan tänkas att äta från övriga familjens middag. Det är barnets jobb att fixa (ja, du ser ju till att det finns tillgängligt) och det bör helst ske innan middagen börjar så att detta inte stör matron.

Prata också om vad kroppen behöver i form av näring och variation för att må bra och hur det är deras ansvar att ge sina kroppar detta. 

Ge dem exakta ord för att artigt tacka nej till något som serveras och även artigt ge sin åsikt om maten (om någon ber att få höra den). Förklara för dem att de måste hålla sig till detta - i alla fall tills ni har brutit deras dåliga vana att gråta och klaga över maten. Då ingen tvingar dem att äta någonting och ingen behöver gå hungrig finns det ingen orsak att göra detta och det kommer inte att accepteras.

Ett tips för att bryta tråkig stämning vid matbordet är att läsa högt ur en spännande bok eller berätta roliga historier eller turas om att berätta det tokigaste som hänt under dagen. Lekar, som att inte säga "ja" eller "nej", två sanningar och en lögn och jag ser med mitt lilla öga, funkar också för att få barn att ha så pass roligt att de glömmer bort att trilskas. Se det som ett steg i riktning mot trevlig och avslappnad middagskonversation.