Studiebidraget till gymnasieungdom

Ja, det är helt omöjligt att vi ska jobba extra. 

Vi har råd att avvara pengarna, bara att det är kärvt med matkostnaderna.
Men främst ville jag ha råd om vad ungdomen ska tänkas stå för själv och det har jag fått en del bra förslag på. 

Viktiga är att ni kommer överrens om vad pengarna ska gå till. Sen får han prioritera själv. Om han fikar upp alla pengar får inte ni gå in och köpa nya skor om han behöver det t ex.

1250 kr räcker inte så långt om man ska betala skor, kläder, klippning, mobil, månadskort osv. Här i stan kostar ett månadskort 650 kr som ex. 
Hygienartiklar tycker jag inte att barn ska behöva bekosta själva. Det ingår under "omsorg" liksom mat och kläder efter väder.

Min son går sista terminen nu. Han har fått studiebidraget i hela gymnasiet. Det har gått till hans hobby, nöjen, fika med kompisar och även presenter till familjemedlemmar och sånt. Det mesta sparar han han är intresserad av investeringar och sånt. I liten skala... 

Vi har fortsatt stå för kläder (han är totalt ointresserad, jag köper mest på Sellpy till honom och det går jättebra, däremot kommer det bli jobbigt för honom när han flyttar hemifrån och ska köpa kläder själv eftersom han tycker det är en pina...).

Sånt som vi gör i familjen står vi självklart för (om vi fikar/går ut på något evenemang ihop, resor och sånt).

Vi står också självklart för de vardagliga nödvändiga utgifterna såsom mat, hygienartiklar osv. 

Vår dotter har fått barnbidraget sedan hon började åttan och ville ha massor med nya kläder och började intressera sig mer för smink och sådant och det kändes jobbigt att jag skulle börja prioritera vad hon fick eller inte fick utan bättre att hon fick ta det ansvaret själv.

Det här betalar hon själv:
* kläder (undantaget underkläder, träningskläder, skidkläder plus att jag skjuter till pengar till en uppsättning jackor per årstid, vantar, mössor, sommarskor, badtofflor och vinterskor i medel/budgetmodell där hon kan lägga in mellanskillnaden själv om hon vill ha dyrare saker.
* hudvård utöver det jag bedömer som nödvändigt (så jag betalar alla acneprodukter plus hår- och hudvård motsvarande det jag själv använder)
* smink
* nöjen
* mat och fika med kompisar (jag betalar om hon är borta över middagstid och jag säger åt henne att köpa middag)

Jag och 16åringen satte oss ner och gjorde upp en budget för honom som täckte allt, mat, kläder, möbler, försäkringar, nöjen, läsk etc etc, bara för att han skulle börja tänka på alla utgifter som väntar en vuxen.
Sen spaltade vi upp vad han skulle betala själv och vad jag skulle betala. Jag för nu över summan för hans budget varje månad och så får han ta hand om det. Han sparar en massa men plötsligt måste han köpa några dyra sportskor etc, och då går det förstås åt mer.

Han får betala tex kläder (jackor etc, rubbet), skor, sportkläder, sportprylar, klippning, hygienprodukter, pizza med kompisar, bio, presenter till kompisar, spel och annat till dator etc etc, skollunch, ja ganska mycket. Jag betalar förutom mat och allt i hemmet förstås, semester, några abonnemang som jag ändå står på för mobil etc, ett busskort som man tankar via abonnemang (fast används inte mycket, han cyklar mest) och diverse annat.

Sen håller han koll på utgifter på Excel för att ha överblick och kunna planera sin budget.

TS jag tycker ni också ska göra en realistisk budget på utgifter han kan sköta själv. Plus en familjebudget för familjen och hushållen, bla kolla hur mycket maten han äter faktiskt kostar. Sen får ni se vad som verkar vettigt, om en slant ska gå till mat (om det behövs för familjebudgeten) eller om alla hans andra utgiftsposter blir lika som studiebidraget. Ni kanske har något i familjebudgeten att ändra på, så han kan få hela studiebidraget? 

Ni är underhållskyldiga för honom för honom så boende, mat, basic hygiengrejor, nödvändiga resor, sjukvård, kläder i någon mp  osv. bör ni stå för oaktat att studiebidraget går direkt till honom. Dvs. såntsom man kan anta är helt nödvändigt för ett normalt liv.

Vill han däremot ha nån viss hobby/aktivitet, köpa särskilda kläder, åka på nöjesresa osv tycker jag att det är rimligt att han betalar det själv  särskilt om familjens ekonomi är ansträngd.

Men att ha synpunkter på matkostnaden är inte ok, något mer grundläggande finns knappt och det ryms definitivt inom underhållsskyldigheten. Kan man inte ens utfordra sina barn får man nog skaffa sig ett extrajobb, byta sitt ordinarie jobb till ett mer högavlönat eller nåt. Det måste man lösa.

Det är väl en fråga om ekonomin, men dom måste ju lära sig vad pengarna räcker till

Det är väl en fråga om ekonomin, men dom måste ju lära sig vad pengarna räcker till

Han är ändå 18 år gammal. Självklart ska han få sitt studiebidrag. Hade han varit 12 hade jag förstått läget, men han är ju vuxen nu och pengarna går väl ändå till hans eget konto efter 18-årsdagen?

Det är verkligen ingen stor summa att få i månadspeng idag när man är vuxen och bor hemma. Behöver man mer pengar får man jobba ihop det. De flesta jag känner i den åldern får studiebidraget plus att de jobbar extra. De står för det mesta själva, utom större inköp som vinterjacka och liknande. Mobilabonnemang och nöjen samt enklare kläder.

Ja om jag kommer ihåg det rätt så är det bara 300 kr mer nu än vad det var när jag själv fick det på 90-talet. Men samtidigt så kostade ett par billiga jeans då 600kr, nu kan man köpa de billigare.

Jag som är ensamsstående med en låg inkomst, sa att det ska räcka till nöjen, betala mobilabonnemang, resten fick han själv välja. Jag har även gett extra pengar till nya kläder 2 ggr/år, i stort sett till allt han behövt, eftersom han växte så mycket under den tiden hade han själv aldrig haft råd med ett studiebidrag enbart.

Jag förstår inte, extrajobbar ingens tonåringar längre? Jag började extraknäcka när jag var 14 som barnvakt och dylikt 2-3 ggr i veckan i några timmar i sträck - och vår familj hade det väldigt gott ställt! De pengarna jag fick därifrån var mina pengar jag kunde ha till kläder, nöje, godis osv. Mina vänner extrajobbade också. Är inte lastgammal - är 31 år själv så inte så längesen ändå...

Men nu har 18-åringarna inga krav på sig utan får pengar bara sådär? Okej...

Vilka snåljåpar!

Han är arton. Det är hans pengar. Klarar ni inte av att mata en gymnasieungdom? 

Pinsamt. 

Beror ju på er ekonomiska situation tänker jag. Det vanligaste är väl att ungdomen själv får hela studiebidraget, och att det ska räcka till nöjen, fika och lite kläder. 

Våra barn har fått hand om barnbidraget när de börjat i sjuan. Vi har skjutit till pengar för Mobil (abonnemang) busskort, vinterjacka, skor, underkläder, ibland mat som de äter ute etc. 1250 kr är inte mycket pengar idag. Men såklart om man har det väldigt snålt så kanske inte hela summan kan gå till ungdomen.

Hygienartiklar och mat får ju ni föräldrar ändå stå för. Liksom transporter och busskort osv. Det är ju trots allt ingen enorm summa vi talat om här. Här i Stockholm täcker det inte på långa vägar vad sl kort och mobilabonnemang och frisörbesök mm skulle kosta en vanlig månad.

Sen kan man ha som sidodiskussion för sig själv varför skattebetalarna ska stå för ett nöjesbidrag till myndiga gymnasieungdomar som bor hemma hos sina försörjningsskyldiga föräldrar? Men det är som det är. Intressant diskussion dock.

När jag var tonåring tränade jag 4 gånger i veckan och matcher på helgerna som tog hela dagen då det ofta var lång restid och mina föräldrar ville därför inte att jag skulle jobba för de tyckte jag behövde fritid också. Nästan inga av de jag umgåtts med som varit seriösa med idrottande jobbade, de som gjorde det var de som hade något familjeföretag där de kunde jobba extremt oregelbundet och helt anpassat till träning och tävling.(Och bingolottoförsäljning, plocka skräp mm med laget för att samla in pengar så en himla massa jobbande också, men inte som gav pengar i min egen ficka)

Och samma för mitt barn när hon blir äldre, om hon fortfarande idrottar så som hon gör nu så behöver hon få ha sin fritid till att faktiskt vara ledig.

Dessa barn/ungdomar verkar inte vara seriösa idrottare som tränar 4 ggr/veckan och tävlar på helgerna men okej. Hade för övrigt en kompis som var rätt seriös med sitt idrottande - hon jobbade i bar typ 2 ggr i månaden.