Miljonär men fattig

Om du vore ekonomisk så hade du inte haft 1,3 milj kr på ett sparkonto där värdet på pengarna bara sjunker. Och varför har ni inte investerat de 1,3 milj i huset så ni slipper ha lån? Och varför har ni lån på huset om ni inte måste? 

Tycker synd om dig. Alla barn fortjänar en varierad kost av många olika anledningar, även fattiga och vegetarianer.

Jag fick varierad kost men den var vegetarisk.

Frågan är hur varierad kost man får genom att äta köttbullar och pasta till lunch och sen pannbiffar med potatis till middag?

Men lovar att skriva till dig om min vegetariska livsstil ger mig hälsoproblem. Är 45 nu och aldrig haft några hälsoproblem eller varit inlagd på sjukhus.
Fast kan ju vara rena turen eller så kanske det kan ligga något i att vegetariskt är mer hälsosamt?

Då kanske din situation inte alls är relevant i sammanhanget. TS köper bara den allra billigaste maten till sina barn.

Du har antagligen b12-brist 

Jag har vuxit upp med att äta fisk och kött men även bönor, mycket grönsaker och all mat lagad från grunden. Att inte ge sina barn livsviktiga näringsämnen som endast finns i kött (b12) är barnmisshandel. 

Mycket bra information till TS, ifall deras billiga kost inte alls omfattar kött!

Nej den kanske inte är relevant för ts (som ju ändå verkar ha dragit rätt fort).

Svarade ju på ditt inlägg om att linser och bönor skulle vara dåliga livsmedel.

B12 finns även i mejeriprodukter. Så du far faktiskt med osanning när du påstår att det enbart finns i kött. 

Däremot har du rätt i att veganer (inte vegetarian som jag är) ofta får b12-brist eftersom de undviker både mejeriprodukter och kött. 
Är man vegetarian ska man förstås vara uppmärksam för symptom på b12-brist. Har ännu inte känt några sådana.

Håller verkligen med om att man bör ge sina barn alla viktiga näringsämnen! Kan tex inte förstå hur man kan vägra att amma sitt spädbarn fast inga medicinska problem förhindrar det, istället ger man dem onaturlig ersättning gjord i industrier. Industrier som försöker få lättlurade människor att tro att deras välling skulle vara bättre än bröstmjölk.

Min far var också drabbad av vad jag kallar ångestsnålhet. Han hade nog någon slags ångestproblematik i botten som tog sig i uttryck genom att vara extremt snål, och visst fasen gick både snålheten och ångesten ut över oss barn, även om han skulle påstå att vi inte märkte något av i alla fall ångesten. Och ångesten över pengar har absolut gått i arv.

Han var lite äldre när han fick barn så jag var bara 21 när han gick bort vid 70, i covid som han av snålhet inte sökte vård för. Då framkom också exakt hur snål han var, då han hade många miljoner på kontot. Många. Så många att att jag och mina två syskon efter att ha delat bara på de pengarna på kontot kan försörja oss själva, våra barn och deras barn hela resten av våra liv, förutsatt att vi får 2 barn var och de får 2 barn var.

Vad har du för åsikt om bra och nyttig mat?! Bönor och linser är det bästa ur hälsosynpunkt. Och frysta grönsaker kan vara mer vitaminrikt än färska . sen kompletterar man med kött/ fisk. Du får det att låta som de du nämnde är skräp. Okunnigt

Då lyckades ju din far samla ihop en massa pengar till sina efterlevande. Det är väl toppen?
Ändå låter det på ditt inlägg, som jag mycket väl kan missförstå, som att du mer sörjer barndomen med en snål far än att du nu är ekonomiskt oberoende. Hade kunnat göra mycket för att vara i din sits helt ärligt..

Ps. Bodde din farsa inte i Sverige, eller tyckte han att 80 kr dygnet var för dyrt för att ligga på sjukhus? Tyckte han det trots att han bott här så kan jag väl förstå att han inte var så rolig att leva med. Men det var bara första åren i ditt liv, nu kan du leva loppan och göra vad du vill. 
Köpa stuga i Grekland och yoga och måla tavlor hela dagarna? Inga problem för dig!  

Nej, som du är inne på. jag hade mycket hellre haft en barndom som inte var styrd av min pappas ångest kring pengar än att ha massa pengar idag. Att aldrig få äta sig riktigt mätt hemma, aldrig ha kläder som passar, att aldrig få göra saker som anses helt normalt och ganska billigt, alltid känna sig oerhört skyldig när man behövde något alls för att pappa ansåg att han inte hade råd. Nej, du vill inte ha miljoners miljoner, du vill bara vara normal.

Ja, han tyckte att det var för dyrt att betala för svensk sjukvård för "lite snuva".

Då missförstod du det jag sa, för det sa jag inte.

Då missförstod du det jag sa, för det sa jag inte.

Jag pratar om TS som bara ger sina barn det allra billigaste.

Dom flesta har varit i TS situation, man har pengar men ändå lån, det blir att man inte får något lugn i kroppen.

Lösning är att betala bort alla lån, man får låga utgifter varje månad.
det gör att sparbeloppet blir högre, man blir lugnare och börjar gå ner i arbetstid.
Man påverkas inte av räntehöjning osv.

Lite så dom flesta brukar komma bort från ångestkänslan, man kan slappna av gå ner på halvtid o ändå ha gott ställt. Man har sin miljon men inga lån, det är först då lugnet infinner sig.
När man har mer fritid lagar man alla mat själv, allt bara löser sig.
Valde själv att hoppa av ekorrhjulet för bara ett tag sedan, hade betalt av alla lån fått en buffert, hoppa in i två styrelser som betalar alla boendekostnader o lite till, styrelse uppdragen tar bara 3-4 timme per månad.

TS måste plocka bort lån och sedan få en buffert för att lyckas, annars går det inte.

Jag har själv vuxit upp med föräldrar som var rätt udda. Det var inte alltid så kul just i början av tonåren när det ställdes mot hur klasskompisar hade det och vad som ansågs vara normalt. Så det kan jag förstå. Pengar i överdrift hade vi verkligen inte heller.

Det du borde tänka på nu, i all välmening, är att du är nybliven vuxen och befinner dig rätt nära uppväxten fortfarande, MEN att resten av ditt liv som ekonomiskt oberoende har börjat.
Ge dig ut i världen och sök efter vad som gör dig glad. Du kan flytta var du vill, göra vad du vill. Det är ju helt fantastiskt och mycket få förunnat!

En barndom är minnen, som bleknar mer och mer. Ditt liv som helt obegränsad ekonomisk sett har bara precis börjat och kommer ge dig vad du än vill ha.
Du borde vara lycklig. De flesta med fattig barndom kommer inte över en massa miljoner som nybliven vuxen som de kan göra vad de vill med.
Inse att du har det riktigt välbeställt. Tids nog lär du göra det, när inte barndomen är så nära längre och när du inser vilka möjligheter det ger att vara ekonomiskt oberoende, det borde du egentligen inse redan nu med tanke på fattig uppväxt.

Istället för att sörja minnena du inte har, gläds med verkligheten du faktiskt har!

Jag tror också att ts behöver plocka bort lånen. De äter upp en totalt.

Jag har aldrig tagit lån (jo ny telefon med abonnemang vart 4e år, är ju en typ av lån för värdet på telefonen) och csn för 1 år som yngre, hyr min bostad och är glad över att jag har låga fasta avgifter förutom hyran.

Men.. jag känner mycket väl till hur det är att ligga sömnlös över skulder som bara förräntar sig. Hade en partner som lånade pengar i mitt namn i yngre dagar, ca 200.000, med snordyr ränta, 14%-16% tror jag det var. 
Efter ett tag blev han av med jobbet, jag fick nästan magsår. Oroade mig jämt.
Han fick nytt jobb efter ett tag och kände mig lite mer lättad men bestämde mig för att aldrig någonsin låna pengar varken åt mig själv eller någon annan.
Efter någon månad på nya jobbet omkommer partnern i en bilolycka. Sorg bara först. Oro över skulderna 24/7 sen. Jobbade så mycket jag kunde i mitt låglöneyrke, tog helgpass och jobbade ofta 14 h om dagen och det skulle ändå ta evigheter att betala av allt. Ställde helt allvarligt in mig på att tvinga mig att jobba som prostituerad, såg ingen annan valmöjlighet. Visste ju att om jag slarvar med avbetalningarna så är jag inne i en växande skuldfälla för livet.
Efter knappt ett år fick jag brev från ett försäkringsbolag om att jag hade pengar att vänta eftersom jag stod som förmånstagare på en livförsäkring.
Genom jobbet där partnern jobbat en månad var han försäkrad, så fick 220.000, vilket gick direkt till skulden.
Har hållit mitt löfte till mig själv att aldrig mer låna något. Det här var inte jättemycket pengar jämfört med alla miljonlån folk drar på sig, men det räckte för att ta knäcken på mig. Tjänade ju inte så bra heller och fanns ingen säkerhet.

Att ha så mycket pengar på sparkontot är inte särskilt smart då pengarna förlorar i värde. Skulle tippa på att du förlorat ca 100 000 i köpkraft sista året pga inflationen. Ha pengarna på börsen istället och att ha lån på huset är också bra. Kan nog vara bra för dig att ta en kurs i investeringar om du vill ha lite avkastning på ditt kapital.

Då missförstod jag nog då.

Jo inget blir ju bra att enbart äta, inte ens wagyu-biff varje dag skulle vara någon höjdare. Inte heller kött varje dag.
Allt blir bättre om man varierar lite.