Blir galen

Jag förstår verkligen inte att sonen och flickvännen på 17 år VILL åka med på husvagnssemester? Helt ofattbart.  Hade de varit under 12 år så möjligen.

Låt ungdomarna stanna hemma så kan du, din man och 2 åringen åka.

Jag tror snarare det är att hela du utsöndrar uppgivenhet som är problemet. 

Som kvinna kan jag dementera att en underkastad man är attraktivt, helt motsatsen. Attraktivt för mig är en artig kille som är väluppfostrad och omsorgsfull och omtänksam, men som har egna åsikter.

Ingen lösning i förra tråden?

Så här ser mina tankar ut: 
Sista gången jag semestrade med föräldrarna var jag 15 eller 16 år. När jag var 17 semestrade jag med kompisar och/eller pojkvän. Vi vandrade, campade, åkte på festivaler. Vi köpte och lagade mat, diskade, skötte tältet, tvätt mm. 

Åk på semester tillsammans om ni gillar det  men låt tonåringarna ha eget boende och rå om sig själva. Ge sonen ett tält, ett stormkök och en matpeng. 

TS har nog rymt från sin tråd. 

Om man ser till de få svaren från henne så är det nog annat som skaver här. Mycket annat. Avundsjuka och missunnsamhet då flickvännens föräldrar fick en lugn sommar och att inte sonen blev medbjuden på semester. Oklart dock vilken typ av semester. 

Åsikterna om sonen. I trådstarten finns rädslan av att han ska hata henne. Han tvättar sina vita kläder själv för TS kan inte. Han är en viljelös mespropp som tittar på när flickvännen fixar naglarna och som dessutom bestämmer vad de gör och var de sover. 

TS har en usel kommunikation med sin man. 

TS verkar inte alls trivas med din tillvaro och behöver nog ta dig en funderare på vad hon behöver göra själv. Enklare att projicera på alla andra och skylla på utmattning än att ta tag i problematiken.