Gå vidare från destruktiv relation (anonyma svar)
(Jag gör en ny tråd för såg att anonyma svar ej var i kryssat i min förra?)
Någon som blivit lycklig idag med någon annan? I mitt fall blev hans och min personkemi så stark och hans kramar blev så naturliga. Men det är som att jag blev kär i den känslan och auran kring honom, men han bröt ner mig så mycket i hur hans psykiska ohälsa var. Det blev alltid jag som "letade" tillbaka vilket gjorde att det blev djupare och djupare, och jag blev medberoende. Samtidigt som jag känner skuld för att jag inte kunde finnas där för honom, och sån ilska av tanken att han inte tror att jag såg honom för att ord om mitt välmående tog över varje gång han inte respekterade mig. Allt blev så fucked, speciellt när det bra nästan blev som en drog?? Om det var bra med oss så mådde jag bra i livet, och jag drogs till tryggheten med honom istället för med mig själv. Idag är han vidare med någon annan, det gick snabbt. Vi var tillsammans från 2017 till förförra sommaren och jag känner sån skam för mitt sätt att hantera det här gentemot honom som hindrar mig från att känna självförtroende och bli lycklig, och sen känns ingen kille är tillräcklig för att jag föll för hans och min (trauma)bond. Jag tror också att mitt sätt att hantera det har förstört alla chanser för oss i framtiden och det hindrar mig från att känna att jag förtjänar ett bra liv.
Någon som blivit lycklig idag med någon annan? I mitt fall blev hans och min personkemi så stark och hans kramar blev så naturliga. Men det är som att jag blev kär i den känslan och auran kring honom, men han bröt ner mig så mycket i hur hans psykiska ohälsa var. Det blev alltid jag som "letade" tillbaka vilket gjorde att det blev djupare och djupare, och jag blev medberoende. Samtidigt som jag känner skuld för att jag inte kunde finnas där för honom, och sån ilska av tanken att han inte tror att jag såg honom för att ord om mitt välmående tog över varje gång han inte respekterade mig. Allt blev så fucked, speciellt när det bra nästan blev som en drog?? Om det var bra med oss så mådde jag bra i livet, och jag drogs till tryggheten med honom istället för med mig själv. Idag är han vidare med någon annan, det gick snabbt. Vi var tillsammans från 2017 till förförra sommaren och jag känner sån skam för mitt sätt att hantera det här gentemot honom som hindrar mig från att känna självförtroende och bli lycklig, och sen känns ingen kille är tillräcklig för att jag föll för hans och min (trauma)bond. Jag tror också att mitt sätt att hantera det har förstört alla chanser för oss i framtiden och det hindrar mig från att känna att jag förtjänar ett bra liv.
Jag vill handen på hjärtat inte vara med honom. Han var inte bra för (och mot) mig. Det har snart gått två år. Bor i en mindre stad med. Jag är 30 nu (född 93) så vänner börjar få barn.
Någon som känt samma men sen kommit vidare?