Ska jag lämna???

Himla tråkigt för er familj. Jag tror ni behöver stöd utifrån. Han borde ju ha tillgång till samtalsterapi genom sin ME. Ni behöver stöd och hjälp sant att reda ut vad han är rädd för innan bebis kommer. Att bara lämna nu är inte ett så klokt val. Ni var ju dock överens innan du blev gravid. Var inte rädd för att ställa krav trots sjukdom. 

Nej inte bara lämna. Du viste om att han hade ME innan ni skaffade både första och andra barnet. Har du inte läst på om sjukdomen? Tänker eftersom detta nu kommer som en chock för dig att han faktiskt är kroniskt sjuk?  Låter ansvarslöst av dig. ME är ingen rolig sjukdom.  Vad har ni gjort för att försöka få stöd? Kan ni på något sätt få avlastning? Läs lite på 1177 om sjukdomen och där finns lite tips också som anhörig och sjuk. 

Klart att familjelivet inte blir som många drömmer om när en är kronisk sjuk i ME. 

Ja dette har verkligen krossat mitt hjärta, han vill ha tid att tänka och jag har totalt varit borta 2 veckor denna månad för att han ska få vara i fred. Men att vara i 6 månad med en man som inte vill hjälpa till i hemmet, säger han gör inte sånt:( och i tillägg allt med barn tar kål på mig, varit tvungen att sjukanmäla mig i flera veckor för blir så deprimerad och rädd för framtiden. 
Jag har inte något nätverk då jag bor många timmar från familj och vänner blivit väldigt få då jag inte haft möjlighet till att möta de så mycket sen jag fick barn.
Medan han åker till en vänn varannan kväll och umgås till kl 23, för att sen sitta uppe till 02 på natten, och så sova till 11-12:( 
Känns inte som det är ett familjeliv han önskar utan att få vara en fri man...
För att tillägga så är jag 40 och han 35, så vi är inte unga..

Du kanske kunde nämnt detta i TS? Blir ju helt annat när du berättar att han är borta så mycket från familjen och beter sig som om han bor ensam.
Oavsett sjukdom så är det beteendet ett beteende folk har som inte trivs hemma. Låt mig gissa - är den här vännen en kvinna också, som grädde på moset? 

Jag har läst, och varit med om hans ME i många år, för att tillägga att hans ME har varit mer att han har haft smärta i mage pga mat och haft svårt att äta till tider. Har aldrig haft krav till han, men när han blivit 80% bättre och orkar göra allt som han tycker är roligt, och kan hänga med vänner varannan dag till 23 på kvällen, men inte orkar ta bort sin talrik när han ätit så blir jag osäker på om han hittar på ursäkter för att slippa att hjälpa till hemma..
Att gå runt hemma i sån här osäkerhet om han ens älskar mig överhuvudtaget tar knäcken på mig.

Lämna honom. Du förtjänar ett bättre liv. Tror han ville ha ett barn till för att hålla dig kvar. 

Nej är killkompisar han umgås med, spelar tv spel mm:( men du har helt rätt han trivs inte hemma, säger att han behöver egentid, men då brukar man ju prata om nån kvell eller så, inte pusha mig att åka bort hela tiden för han ska vara själv.. vi har ett barn på snart 4 år ,I tillägg till att jag är gravid...Så har inte krafter att köra 30mil var väg till familj varannan vecka för att han ska vara själv...

Inte ok någonstans. Han nyttjar sin sjukdom för att slippa ta sitt vuxenansvar och bränner ut dig.. otroligt oromantiskt och egoistiskt. Nej, han har nog rätt. Han har nog inte så starka känslor för dig. För man behandlar inte någon man älskar på det sättet. Man låter inte sunniaraberna slita ut sig om man har möjlighet att avlasta. 

Lämna

Nej är killkompisar han umgås med, spelar tv spel mm:( men du har helt rätt han trivs inte hemma, säger att han behöver egentid, men då brukar man ju prata om nån kvell eller så, inte pusha mig att åka bort hela tiden för han ska vara själv.. vi har ett barn på snart 4 år ,I tillägg till att jag är gravid...Så har inte krafter att köra 30mil var väg till familj varannan vecka för att han ska vara själv...

En pappa som är svartsjuk på sina barn tycker jag inte verkar vara så mycket att hänga i julgranen. Skulle han överhuvudtaget vara intresserad av att träffa dem, ifall ni gick isär, eller skulle han inte bry sig om du och barnen flyttade dit där du har familj som kan stötta dig?

Nu när du skrivit mer har jag ändrat min uppfattning. Han bör nog lägga den energi och ork han har på familjelivet istället för att sitta uppe sent med kompisar varannan kväll. Det där ska du inte acceptera. Sen kan man ju förstå att han inte kan följa med på allt om han är sjuk. sen är det rimligt att träffa kompisar ibland, för sånt höjer livskvaliten men inte så ofta som han gör. Borde räcka med ett par gånger i månaden. Låter också som det behövs bättre rutiner. Komma i säng tidigare på kvällen och upp tidigare på morgonen. För läre knappats spela så stor roll för sömnkvaliten om man sover 22.00-07:00 istället för 02:00-11:00. Han skulle nog snarare må bättre och bli piggare om han var vaken mer dom ljusa timmarna på dagen istället för natten, skulle kunna äta med er och få bättre rutiner. Låter som ni har mycket att arbeta på. Men väljer han att prioritera nattliv med kompisar framför er ändå är det inget att satsa på. 

Har du bett om att flytta närmare din familj? om dom kan vara stöd för dig? Om han är så sjuk så han inte orkar läre han ändå förstå att du behöver stöd också. Är inte lätt att leva med kronisk sjukdom men man får inte glömma att det är tufft för den närmsta anhöriga också. 

Har ni pratat om att testa parterapi? Kanske få stöd i sjukvården eller hjälp att lägga upp ett chema så att han kan ha så mycket energi som möjligt. För att ni ska kunna vara en familj tillsammans. 

Innan barn, var det tillräckligt med inhyrd städning 2 ggr per månad för att täcka hans del eftersom han gör inte sånt? Du kan ju argumentera nu för att det räcker inte längre eftersom barn stökar ned mera, och du vill nu att han ökar sin städdel.

Han har nog inte så väldigt mycket ME längre. Lämna du, så får du och barnen det bättre och det blir i fortsättningen bara systemet han blåser. 

Vi har inte prövd parterapi för han vill inte, jag har föreslått detta och bett han att ta kontakt med sin läkare för att få sig psykolog men han säger bara att det är väldigt lång väntelista:(
Igår börja han tjata igen om jag och vårt barn ska resa nu till påsk, jag vill och orkar verkligen inte men känner mig tvingad..
Jag frågade hur lång tid han igentligen behöver för sig själv för att veta vad han vill och han vet inte så sa att en av oss kan hyra något i en månad för att en vecka , eller några dagar inte verkar räcka:(  
Vi köpte bil för ett åt sen för att han skulle börja vara med på aktiviteter , resa till familjen min osv, men han har noll intresse för att vara med oss.. Är så rädd för att bli själv med 2 barn och vi har även hund:(  Sa igår att han måste förstå att snart vill inte jag längre:( 
Vi ska på ultraljud idag och det känns inte roligt alls:(

Och vill bars lägga till att jag vill självklart att han ska vara med vänner, men kanske 2 dagar per vecka hade varit mer normalt:(

Nej vet du vad! Som jag ser det har du redan två barn och det tredje på väg. Han får fan i mig växa upp och ta både föräldra- och partneransvar. Han använder ME som ett sätt att komma ifrån allt ansvar. Har han ens det? Han som vill vara borta från hemmet ofta. Sätt ner foten och be honom flytta ut. Du ska inte behöva packa allt och sticka iväg. För ditt barns skull är det viktigt att få vara i sin hemmiljö. Att resa är ju självklart ingen fara för barnet. 

Helt enkelt kasta ut honom på obestämd tid. Han kan få komma tillbaka när han skärpt till sig. Du klarar dig själv! Då slipper du belastningen som han står för. Vik dig inte. Du måste vara rädd om dig och dina barn. Du behöver verkligen inte stressen om flytt mm nu. 

Låter som ni inte ska bo ihop. Du måste kunna få vara i ditt egna hem när du vill det. Om han tjatar iväg dig så bör ni nog separera  

Vi har aldrig haft hjälp utifrån, jag har tagit fullt ansvar för städning, laga mat, handla, planera mat, tvätta mm..
Men så klart blivit lite mer då jag också haft fullt ansvar över vårt barn, och även tar hand om hans läkarkontakt, försäkringskassa, mm.
Har hela tiden tänkt att han är sjuk och inte klarar men i sista året har han ju blitt så mycket bättre ich då kräver jag ju mer av ham.
Så säger han att han är olycklig och att ham inte får vara sig själv då jag blir sur när han ska sitta på dagtid och spela, eller hänga lite för mycket med vänner:(

Lämna honom. 

Jag anar att han inte kommer vara föräldraledig alls så ha enskild vårdnad. 

Han använder sin sjukdom för att slippa ta ansvar. Jag blev själv sjuk i ME när jag väntade andra barnet och min man fick ta större delen av ansvaret. I takt med att jag blev bättre tog jag mer och mer ansvar i hemnet och nu delar vi med undantag vid enstaka skov. Jag har valt att skaffa familj och det gör att jag måste prioritera den. Jag kan tex aldrig vara ute till kl. 2 och det har jag fått acceptera. Din man måste inse att han prioriterar fel. Skulle råda er till familjerådgivning.