Man, snart 30 år - Oerhört rädd för ölmage/bli fet

Ingen fara. 

En frisk mans testosteron sjunker i snitt 1% per år efter 30 års ålder. Vid 40 har vi alltså ca 90% kvar. Själv märkte jag en minskning av förbränningen efter 35. Har alltid tränat mycket men fick då även börja tänka LITE på vad jag stoppade i mig. Nu i mina tidiga 40 så har jag nästan magrutor.

Som man är du ofta på din topp vid 30 eftersom att vi tenderar att mogna och fatta saker vid det laget. Sköter du dig så kan du hålla dig på den toppen upp till dina tidiga 50.

Tänk på att kontrollera ditt fett och kolhydratintag, fortsätt gymma och lägg in ett kardiopass eller två per vecka. Lägg in någa magövningar med kroppen när du ändå är på gymmet för att stärka bålmuskulaturen.
Sen är du safe! 

Det är inte sunt att oroa sig så mycket för sitt utseende. Att svälta sig (du kallar det fasta) för att tappa vikt är en väldigt farlig väg att gå. 

Alla åldras och det är inget konstigt. Kroppen förändras genom hela livet. 

Jag tycker, mycket bestämt, att du ska söka vård för dina negativa tankar om din kropp och ditt utseende. Du kan börja på vårdcentralen. Det finns hjälp och det finns vägar till att må bättre! Ibland behöver man tyvärr tjata ordentligt för att få hjälp. Ta gärna stöd hos en kompis eller familjemedlem. Välj någon du litar på och berätta om dina tankar och känslor kring detta. 

Alla människor åldras. Det är inte fel att se ut som den ålder man faktiskt är. Sedan är det förstås inte bra om man tappar greppet och magen blir alldeles för stor, men om du både gymmar och har ett jobb där du rör på dig så borde inte den risken vara särskilt stor.

Snälla! Var lite ansvarsfulla och trigga inte folk med uppenbar risk för ätstörningar och osund självbild. Tänk efter! 

TS, du behöver prata med någon om det här så att det inte går överstyr. Ju snarare du tar tag i det desto större chans att du fortare mår bättre igen. Det är inte normalt att vara så rädd att lägga på sig lite som du är. 

Hej Olle och stort tack för din omtanke. Jag har skrivit något liknade förut angående min ångest för att vara fet. Då fick jag också mer svar om att jag bör söka vård, än att hålla sig till själva ämnet som jag skapade min tråd för. Jag kommer inte exakt ihåg vad jag skriv ordagrant och vad jag exakt ville prata om. Men om jag minns rätt, så var jag inte beredd på att få svar så som: ''Sök vård''. Detta är något jag också tagit upp med vänner, där jag t.ex sagt saker så som: ''Jag börjar få den här kulmagen. Jag vet inte om det är gaser eller om det är fett.''. Vilket jag då fått svar ifrån vänner som: ''DU är inte tjock. Sök vård!''.

Senast som idag i klassen hände det återigen. Där jag så dumt kommenterade min kurskamrat när personen kollade på ett klipp ifrån ''Biggest loser''. Där min kommentar löd: ''Jag borde söka till det programmet''. Där någon svarade snabbt med: ''Men sluta!'' och en annan sa: ''VA?!''. Och så blev det en dialog och jag gav responsen: ''Jag kanske inte är tjock nu, men jag tror att jag är på gång. Dessutom döljer denna tröja ganska mycket. Jag har kollat mig själv i spegeln''. Vilket jag fick förstås hårda ord om att jag kan dessvärre påverka andra för negativa tankar. Vilket fick mig att känna mig jättedum och skamkänslorna har fortsatt att hålla sig en stund.

Men jag är mycket seriös. Jag har ångest och jag är fortfarande fundersam om jag räknas som fet och funderar över min mage som putar ut. Är det gaser eller är det fett?

Jag har också fallit i tankar om man kan uppsöka vården för att en sköterksa eller någon dietist (eller hur man stavar det) kan bekräfta min kropp. Det hade varit toppen, om en pålitlig person kan ge en klar bekräftelse.

Men jag vet inte om jag bör uppsöka vård till en kurator/psykolog. Jag känner ingen behov till det, då jag känner att jag har mitt egna mål, om att faktiskt inte bli fet. Men att jag bör uppsöka vård, har jag hört många gånger. Så jag kanske borde ändå göra det, för att det är en vanlig kommentar som jag har fått på kort tid.

www.1177.se/Vastra-Gotaland/behandling--hjalpmedel/behandlingar-vid-psykiska-sjukdomar-och-besvar/lar-dig-tycka-om-din-kropp/

Jag tycker att det är klokt av dig att slå samman vad så många nu har sagt till dig. Att gå omkring och vara mycket, mycket rädd är ingen skön känsla och det tar rätt mycket kraft från sånt som du tycker om att göra. 

Någon la upp en länk om dysmorfofobi och det är vad jag också tänkte på när jag läste din trådstart. Det, eller anorexia. Anorexia sågs tidigare som en kvinnosjukdom men det är numera välkänt att det kan drabba även män. 

Var rädd om dig! Ju snabbare du får hjälp desto lättare att må bra igen. Du verkar ha gått med såna här tankar ganska länge och jag tror att den dag du kan lämna dem bakom dig kommer du att känna dig lättad och fri. 

Jag hade en nära killkompis när jag var ung som drabbades av anorexia (han mår bra idag!), och jag blir berörd av det du skriver.