Är jag deppig eller utmattad?

Vad jag tycker du borde göra är att skaffa en partner, både för din egen och för barnets skull. En sådan situation blir inte lika tärande om den delas med någon. 

Inte ovanligt att det blir så, du kan vara utbränd eller deppig men något behöver ändras.

Har du omvårdnadsbidrag så gå ner i tid på jobbet.
Har barnet npf som går under LSS så sök avlastning.
Micropausa.
Att skaffa en partner utan kunskap om npf och allt det innebär hade jag inte gjort.
Många relationer mellan biologiska föräldrar sköter sig så att plocka in en helt ny utomstående hade jag inte gjort.

Se över rutiner, kartlägg utbrotten över en vecka, förebygg, förekom och gör 3 saker som ger dig energi , kan vara att lyssna på musik, ta en promenad, läs en bok på toa.
Låter som du närmar dig utbrändhet.

Många som har barn med särskilda behov blir utmattade och utslitna av situationen. Och om du dessutom har ett krävande arbete så blir det ju svårt att hålla ihop det hela.

Du kanske skulle behöva vara sjukskriven ett tag för att komma på fötter och få vila ordentligt. Men i längden är det ju viktigt att vardagen är någorlunda hållbar. Har du någon form av avlastning för (från) ditt barn? Det framgår inte om du är ensam eller om barnets andra förälder finns med. Men finns det övrig släkt som skulle kunna stötta, eller kanske avlastning/kontaktfamilj?

Och har du omvårdnadsbidrag? En extra peng skulle kunna köpa dig lite avlastning på nåt annat i vardagen, städhjälp, massage för att du ska orka eller att du skulle kunna gå ned en aning i tid? Och kanske du skulle kunna få samtalsstöd via habiliteringen eller liknande. 

Känner du att du kan prata med din chef? För du skulle kanske kunna få lite stöd där, via företagshälsovården eller kanske med anpassning av arbetstider eller nåt annat. Och ibland kan det ju kännas bättre bara att få prata om det, få lite förståelse, och att de andra på jobbet vet varför du är så utmattad och börjar vara irriterad.