Det låter ju superjobbigt med alla motgångar, och att saker blir inställda som du sett fram emot ställs in är heller aldrig kul. Men nu frågar du efter en lösning, hur du kan vända detta. Gör ett försök att se tillbaka på dessa år. Finns det några fina ögonblick?
Minnen av ögonblick kan väga upp i allt det motiga.
Samma sak kan du göra framöver. Finns det något litet på en dag du uppskattade?
OBS att jag vet inte din situation, om du är vräkningshotad, har grov ångest dygnet runt, är socialt isolerad? Då behöver du handfasta lösningar. Men om det är okej med bostad, inkomst, socialt så kan det hjälpa att bara se saker ur andra perspektiv. Varje dag. Risken är annars att du fastnar i tanken att det inte borde vara så som det är.
Det låter ju superjobbigt med alla motgångar, och att saker blir inställda som du sett fram emot ställs in är heller aldrig kul. Men nu frågar du efter en lösning, hur du kan vända detta. Gör ett försök att se tillbaka på dessa år. Finns det några fina ögonblick?
Minnen av ögonblick kan väga upp i allt det motiga.
Samma sak kan du göra framöver. Finns det något litet på en dag du uppskattade?
OBS att jag vet inte din situation, om du är vräkningshotad, har grov ångest dygnet runt, är socialt isolerad? Då behöver du handfasta lösningar. Men om det är okej med bostad, inkomst, socialt så kan det hjälpa att bara se saker ur andra perspektiv. Varje dag. Risken är annars att du fastnar i tanken att det inte borde vara så som det är.
Jag lever ett väldigt bra liv i det stora hela, gård, sambo, bebis i magen, fast jobb och universitetsexamen. Dock inga vänner för jag har dålig självkänsla och undviker vänner för att slippa bli bortvald eller sårad. Men annars väldigt stabilt och fint.
Men jag kan inte känna glädje i vardagen för att det skiter sig med det mesta som jag gläds åt.
Okej, var det så även innan graviditeten? Du kan berätta för barnmorskan hur du mår.
En gård är ett stort ansvar, är det något med det som stressar dig eller så? Jag funderar själv väldigt mycket kring hur jag vill bo så kanske snöar jag in mig på det praktiska.
Fast jobb är bra, och när barnet kommer kanske du träffar en annan mamma att ha som vän? Men om motgångar är svåra för dig och påverkar självkänslan så är det svårare att vara positiv. Men på papperet ser du ut att ha mycket som skulle kunna göra dig glad, åtminstone ögonblicksvis. Sedan kan det vara saker som skaver men då är det ofta bra med perspektiv. Inget blir någonsin perfekta förutsättningar, men om din relation är bra och ni trivs på gården så har du all anledning att vara stolt över vad ni byggt upp för barnet att komma in i.
Okej, var det så även innan graviditeten? Du kan berätta för barnmorskan hur du mår.
En gård är ett stort ansvar, är det något med det som stressar dig eller så? Jag funderar själv väldigt mycket kring hur jag vill bo så kanske snöar jag in mig på det praktiska.
Fast jobb är bra, och när barnet kommer kanske du träffar en annan mamma att ha som vän? Men om motgångar är svåra för dig och påverkar självkänslan så är det svårare att vara positiv. Men på papperet ser du ut att ha mycket som skulle kunna göra dig glad, åtminstone ögonblicksvis. Sedan kan det vara saker som skaver men då är det ofta bra med perspektiv. Inget blir någonsin perfekta förutsättningar, men om din relation är bra och ni trivs på gården så har du all anledning att vara stolt över vad ni byggt upp för barnet att komma in i.
Det låter lite som GAD, känner du till det? Jag kan bli irriterad på mig själv som fortsätter hoppas på att saker ska bli bättre, men det är ändå skönare än att tro att allt ska gå åt pipan. Jag tror som sagt på att i små steg öva på att känna glada känslor, att det inte är något fel om du är glad över barnet. För det är det ju inte. Det är fantastiskt att du blivit gravid. Men visst är de flesta oroliga under graviditeten vid någon tidpunkt. Alla graviditeter är inte happygolucky. Men försök vara glad över en minisak. Som att öppna dörren till era "ägor" på morgonen. Vilken dröm. T ex.