Svårt att stå emot

Wham, bam, thank you mam.

Frestelser ska man falla för tycker jag absolut! Jag gör det hela tiden och har inte ångrat en enda gång.

Ja egoistiska människor ångrar sällan saker de gör mot andra eftersom det inte är dem själva som drabbas. 

Tänk dig att du sitter där framför den du älskar. Antingen har du blivit påkommen eller så har du bestämt dig för att erkänna. Du vet att från och med nu är allt finito. Det ni två har byggt upp tillsammans kommer aldrig mer att bli sig likt. Du har förstört det i grunden och önskar så att du kunde vrida tiden tillbaka. Några värdelösa knull har kostat dig allt. Men vet du vad det bästa är? Det där har inte hänt ännu och behöver aldrig hända. Du bestämmer hur framtiden blir.

Svårt läge.. jag förstår dig.

är i liknande sits.. jag älskar min familj men den här mannen (också gift) tog mig med storm.

Otrogen kommer jag inte att vara men att inte vara med honom, se honom eller prata med honom?

känns som mitt liv bara rullar på i en takt där falukorv är paradrätten och plötsligt erbjuds jag champagne och ost
ron men måste tacka nej och återgå till korv och potatis. Vilket ger mig panik. Samtidigt som jag äter korv och mos med de viktigaste människorna i mitt liv. Men den oglamorösa tillvaron, gör mig håglös. Hade livet inte mer spänning att ge liksom? Ska jag för familjens skull fortsätta nöja mig med släntriant bolibompasex när det finns en man som är villig att ta mig till himmelriket? svaret är ja. Men ledsen är jag.

Tragiskt att du skaffat dig ett liv du inte vill ha. Så du och din man kan inte ha passionerat sex och äta lyxigare mat än falukorv? Det är väl snarare brist på engagemang och fantasi från din sida som gör att du är så missnöjd.

Ja TS fråga borde ju vara ganska självförklarande, om man älskar sin familj så mycket som han påstår så ska man ju inte riskera dem för ett simpelt knull för det är ju lite som att spela poker med familjen som insats, extremt jävla korkat och oansvarigt.

Men jag tror att problemet det vanliga... att TS är ju bara sååå sugen på att leka gömma korven ändå men vill ju såklart kunna behålla sin familj oxå, och då skriver han en tråd där han kan få lite tips på hur han bäst ska kunna äta kakan och ha den kvar och slippa må skit över det, intala sig själv att det är helt ok, att han inte alls riskerar sin familj, etc, etc, etc... de vanliga självlögnerna....

Och att du from nu kommer gå miste om halva tiden med dina barn och bara se dem varannan vecka

Och att din partner vars kärlek och vänskap du tagit för givet from nu avskyr dig och vill inte ha med dig att göra någonsin igen

Och att du kommer få leva med en infekterad relation med barnens mamma som skilda

Och att dina barn kommer se ner på dig för vad utsatt deras mamma för och orsakat en skilsmässa

Det kan vara så att ni vuxit isär, att ni inte längre ger varandra det som ni drömmer om. Det är ingen synd att skilja sig. Otrohet kan vara en signal om att det är dags att bryta upp.

Det kan också vara så att ni fastnat i slentrian, att ni skulle behöva flytta, byta jobb, säga saker till varandra som ni aldrig sagt förut, resa till ett oväntat resmål, våga visa era perversa sidor i sängen, boka barnvakt och hotell. 

Otrohet är aldrig ett tecken på att det är dags att bryta upp, det är ett tecken på att man är för feg/pantad för att bryta upp på ett schysst sätt. För det går ju trotts allt att skilja sig på bättre sätt än att såra och förnedra sin partner.

Absolut, är man allmänt störd och saknar förmåga till empati så kan man säkert göra så, men jag tror att det nog är bäst för alla om så störda människor inte är i en relation öht

Nej hade mitt liv varit tragiskt hade det varit lätt som en plätt att lämna. Då hade situationen varit annorlunda. Men nu är det allt annat än så.

Välartade barn, snygg man, vi är båda framgångsrika, rest mycket, mycket familj och vänner, vi ser bra ut, vi älskar varandra, kan har riktigt passionerat sex bitvis, perfekt pappa till barnen, drömbröllop, bor i drömhuset??? prinsessa i en gyllenebur. Ett optimalt i-landsproblem..

Maken är för perfekt för att lämna. Vår liv är för perfekt. Så har man träffat en man som man inser att man passar bättre ihop med- men där det inte är optimalt att göra något. 

Min önskan är att vara otrogen och hoppas det tar udden av uppladdningen. Får mig att återgå till normala lunkande livet. Att inse att gräset inte var grönare. Men det kommer jag såklart inte att göra. Kan inte göra så mot  familjen?. Men då sitter man istället här med hjärtat bultande och gråten i halsen? och ingen fattar eller skulle någonsin fatta. För i deras värld så har man allt.. Jag har liksom inte rätt att kännna såhär, och det känns ensamt.

Är enkelt att bli av med de känslorna. Förbjud dig själv att tänka på den andra kvinnan när du runkar och det klingar av. Använd porr till hjälp med det om du måste och hitta någon att runka till.

Nejdå alla fattar nog hur det känns att vara sugen på andra, du är inte direkt ensam i världen om att kunna KÄNNA saker...och ingen har sagt att du inte får KÄNNA så, men precis som du själv säger så är det inte är något man ska agera på om man är någorlunda normalt funtad och bryr sig om sin familj.

I grunden säger ju det flesta av oss det du redan vet (och själv skriver), ge fan i att agera på dina känslor..så varför tar du illa upp när folk säger exakt samm saker du sj'lv tycker?

PS! Du har ju faktisk ALLT man kan önska sig, det enda du inte har är att äta kakan och ha den kvar... så varför beklagar du dig över att folk TROR att du har allt, när det stämmer ganska bra med verkligheten? Det kanske är du som fokuserar på fel saker och gör en enorm sak av det lilla du inte har och ignorerar allt du faktiskt har?

Gyllene bur. Stackars dig. Om allt vore så perfekt skulle du inte ha de där tankarna. Men det är klart. Är utan viktigare än innehållet så blir det till slut ett väldigt fattigt liv.

Hmm... inga fler svar från TS. Hur går det TS? 

Vissa av er gillar att inbilla er det ja.

Men det finns faktiskt ingen garanti att man inte blir kär i en annan någon gång under ett helt liv, oavsett hur bra det man har är.

Jag har varit i samma situation som TS och det är jättetufft. Förälskelse är enorma krafter och långt ifrån så banalt som "det är väl bara att välja" som många här får det att låta som. Jag valde min familj men berättade allt för min fru. Hon förtjänade att gå veta vad jag gick igenom och jag behövde hennes stöd (och jag behövde vara fullständigt närvarande för henne och stötta henne i sina mörka tankar)

Och om du nu väljer din familj framför förälskelsen så behöver du bryta helt och hållet, inte umgås, inte vara med i samma förening och ingen som helst kontakt på nätet. Du behöver iofs vara tydlig gentemot henne att du väljer din familj och att du inte kan ha någon som helst kontakt i fortsättningen.

Och det kommer i så fall vara jobbigt. Du kommer att ligga sömnlös många nätter framöver och tänka på henne. Undra vad hon gör nu.  Är hon fortfarande gift osv. Trilla dit och gå in och kolla av hennes sociala medier. Skicka en liten "oskyldig" hälsning. Men försök att låt bli. Påminn istället dig själv dagligen om varför din familj är viktigare. Och lycka till. 

Och om du istället väljer den nya förälskelsen. Det är säkert inte heller någon dans på rosor med det uppbrott från hela ens tillvaro det innebär, men det vet jag ingenting om. 

Du bara kunde inte motstå att hitta på någonting att hacka på henne för?