Att må dåligt över sitt föräldraskap?

Bakgrund då..

Jag ville inte ha ett barn till! Jag och sambon träffades när vi var runt 35. Sen dröjde det några år innan vi blev föräldrar. Ibland gör det ju det.. Sedan gick ett antal år och hon ville att vi skulle skaffa ett barn till, jag ville inte det. Visst gick det jättebra med ett barn. Livet funkade mycket bra på nästan alla plan men jag ville inte ha ett till. 

Jag kände att dels så var jag för gammal. Jag hade passerat 40. Jag jobbar fysiskt och är lite sliten i kroppen. Har en hörselnedsättning efter en skada och har ont i ryggen ibland efter långa arbetspass. Problem med ett knä efter olycka.

Sen kände jag inte att vi hade rätt förutsättningar ekonomiskt och praktiskt. Vi bor inte jättestort och med de priser som är där vi bor så har vi inte råd att bo större. Våra föräldrar är äldre också så för varje år som går har vi fått mindre och mindre hjälp av dom. Ja listan kan göras lång. Men sambon tjatade och jag gav med mig för jag orkade inte hålla emot till slut. Och nu har alla negativa farhågor besannats ungefär.

Ja där ser man. Ja, du får leva med ditt beslut och göra som alla andra vuxna, ta ansvar för dina barn som du satt till världen. Mår du inte bra, så ta tag i det, det är ditt ansvar det också.

Med all välmening så undrar jag om du har sökt hjälp för ditt mående och även om du har berättat för din partner hur du mår? Det är viktigt att du känner att du får stöttning så att du kan bearbeta känslorna.

Hur gör du för att komma ur depressionen..... ta all hjälp du kan få. Kurator samtal etc. Nu har ni två barn och då är det ju så som det är, hårt att acceptera men jag tror inte att du skulle vilja vara utan dom nu när dom finns där. Tänker att du älskar dom och behöver må bra för deras skull.
Att komma ur depresson handlar om att inte fastna i att tänka på det som är negativt utan se det som man faktiskt har.
Vad handlar konflikterna med din sambo om? Är det arbetsuppgifter eller ekonomin? Eller avsaknad av bekräftelse.
Kan du hitta lite egentid där du kan tanka batterierna.
Har ni möjlighet till barnvakt så att ni kan samtala om hur ni kan försöka lägga upp saker så att det ska fungera bättre. 
Barnen växer o blir större, försök få den större att vara delaktig i att ta hand om den lilla, då kan den få känna sig sedd och bekräftad att få känna att den gör något bra och det kan minska risken för bråk och ni får lite avlastning.
Beröm den stora när hon eller han tex. hjälper till o klä på lillasyskonet.....