Man umgås inte på puben, utom på after work någon gång i månaden.
För att hitta vänner måste man först göra saker tillsammans i organiserad form, tex spela fotboll, sjunga i kör eller vara med i någon annan typ av förening.
Ta av dig skorna när du kommer hem till andra! Vet inte hur ni gör i GB med det men kan vara bra att veta.
Svenskar kan vara oerhört snåla också så om du ska samåka med någon måste du erbjuda dig att betala minst halva bensinkostnaden (du skulle inte tro hur många som gnäller om att försäkring och förslitning kostar på en bil, som om det vore mer bara för att man är två i bilen). Det här med att "jag bjuder igen en annan gång" faller nästan aldrig ut väl.
Prata svenska så mycket som möjligt, i alla sammanhang, istället för att använda engelska ord eller uttryck. Det tyder på en integrationsvilja och det tycker svenskar om.
I Sverige får man inte skryta om sig själv, om vad man kan osv. Läs på om "jantelagen". Skryt kan vara minsta lilla där man berättar "jag är riktigt bra på ditten och datten", beror lite på hur man säger det också. Säg hellre något som "jo men det tycker jag är kul" eller "jo det har jag gjort förut", tona ner lite bara.
Kommer väl på mer senare. Och välkommen :)
Jo, svenskar kan vara lite svåra att komma inpå livet. Vi kan vara hur snälla och trevliga som helst mot en främling, men tro inte att du blir bjuden på middag för det. Det tar lite tid helt enkelt. Man kan snabba på processen genom att göra något tillsammans, någon fritidsaktivitet en kväll. Att fika på jobbet räcker inte, det tar längre tid.
Man sätter sig inte bredvid nån på bussen om det finns platser lediga där det är tomt bredvid. Man sköter sig själv, lägger sig inte i andras liv, håller låg profil, skryter inte som sagt, pratar inte med främlingar. Om det inte är vädret då. Det kan man prata med alla om. Gärna beklaga sig över både värme, kyla, torka och snö- det är typiskt svenskt. 