Det finns ett barn som medvetet ser till att kompisar glömmer saker hos hen.
Kompisen har med sig flera leksaker dit och barnet puttar in en under sängen tex och hoppas att kompisen glömmer kvar den där. Vissa saker har hittats av vuxna långt senare.
Som förälder, hur skulle ni tolka det beteendet?
Ett barn som önskar att de hade just den saken och inte riktigt lärt sig ännu att det inte är rätt att göra på det viset, men inte kan stå emot impulsen för önskan att ha just den saken är för stark.Det handlar troligen inte om att barnet medvetet vill stjäla utan bara den här starka önskan .Det hör barnet behöver hjälp o stöd att lära sig att handskas med sina känslor och öva på att man kan få låna saker men att man måste fråga och att ett lån är just ett lån.
Hade det varit mitt barn som distraherades till att glömma saker hade jag sett till att ha koll på vilka saker mitt barn hade med mig till kompisen och sedan när jag hämtade mitt barn sett till att barnet fått med sig alla saker hem igen ( o ja..i det fallet hade jag hämtat mitt barn även om det bara är grannen)
Hade det varit mitt barn som gömde saker hade jag försökt vara med när kompisen går hem och sett till att fråga kompisen om hen fått med sig allt hem igen o hade barnet med sig flera saker hade jag bett barnet att kolla igen om sin väska så att hen verkligen fått med allt och inte glömt något
Det kan också vara ett barn som är ensamt och gärna vill att kompisen ska komma tillbaka. Min son gjorde så, ju roligare kompis, ju troligare att han gjorde det. Han förklarade det med att få kommer de tillbaka.
Barnet vill ha sakerna och det här är ett bekvämt sätt för hen att stjäla saker utan dåligt samvete. "Ja men de glömde sakerna här så nu är de mina!" Prata med föräldrarna och skicka aldrig med leksaker dit, de har väl nog att leka med på plats ändå.
Om du hittar något du vet kompisen hade med sig för flera år sen, vad gör du då? Lämnar du tillbaka det trots att barnen är för stora för den nu?
Om du hittar något du vet kompisen hade med sig för flera år sen, vad gör du då? Lämnar du tillbaka det trots att barnen är för stora för den nu?
Att barnet är en tjuv och sådana ska man inte umgås med.
Hur gamla är barnen?
Det låter som yngre barn och barn som inte riktigt förstår utan handlar på impuls. Om man vet att barnet gör så är det ju enklast att 1, kompisarna inte tar med så mycket leksaker dit, 2, att föräldrarna till både barnet och kompisen hjälps åt att se så att kompisen får med sig alla saker hem igen.
Föräldrarna till barnet bör ju även prata med sitt barn att kompisarna kan bli ledsna om deras saker försvinner. Att man inte gömmer andras saker och att om man råkar göra det ändå så får man ge tillbaka saken och säga förlåt.
Det viktiga i det här som förälder tycker jag är att bedöma hanteringen av det i efterhand och inte den inledande impulsen.
Mitt barn hade en "vän" som stal saker. Det jobbigaste var inte stjälandet utan det totala förnekandet av det och att föräldrarna till 100% backade upp barnet och kom med motanklagelser om att vi betedde oss illa som misstänkliggjorde barnet och det var kränkande av oss att kolla igenom jackfickan innan hon gick hem (men inte ett ord om att vi där också hittade saker som både var dyra och hade ett stort affektionsvärde).
Sedan har både vårt barn och andra "råkat" få med sig saker som inte var deras. Men det har alltid lösts i god ton och att man lämnat tillbaka. Barn tar gärna sådant de har möjlighet till på ren impuls till tror jag. Och därför jag tycker det är viktigare att bedöma vad som händer i steg 2 än att de tog saken från första början.