• Anonym (Orolig mamma)

    Hur mår era ungdomar på Högstadiet???

    Hejsan!

    Jag har en ungdom (mitt barn som knappt är barn längre alltså) som börjat på Högstadiet.

    Eftersom jag själv var rejält mobbad under denna tid, så har jag svårt för att vara objektiv kring hur hen mår.

    Hen har lyckats få en bästis i en annan klass än den hen går i och det är uppenbart att den hen känner sig tryggast med i klassen, inte vill umgås med hen utan vill tillhöra det ?coola gänget?.

    Min ungdom säger att om nya kompisen inte har rast samtidigt, så sitter hen utanför klassrummet själv, i väntan på nästa lektion. 


    Hen har inte visat några tecken på att må dåligt, vad jag kan se, men jag minns av egna erfarenheter att det man ser som förälder i denna ålder, inte alltid speglar verkligheten. 


    Hen sitter mest framför sin dator och spelar ibland med sin nyfunna vän.

    Min mobil har aldrig, och kommer nog aldrig, vara full av telefonnummer till kompisars föräldrar, hen blir sällan eller aldrig hembjuden till klasskompisar och är mest själv. 

    Hur mår Era ungdomar på Högstadiet?
    Trivs de? Har de vänner?

    Hur umgås de med sina vänner?

    Det skulle vara skönt att höra att man inte är ensam om denna oro eller att min ungdoms tillvaro är normal. 

  • Svar på tråden Hur mår era ungdomar på Högstadiet???
  • Anonym (Orolig mamma)

    Ingen som vill svara?

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2022-12-18 15:39:45 följande:

    Ingen som vill svara?


    Svårt att svara på. Har det här kommit nu i samband med höstterminen? Eller har ditt barn (son?) alltid varit sån? Datorintresse, inte hänga så mycket med kompisar? Om han verkar må bra och skolarbetet flyter så skulle jag nog inte oroa mig så mycket. Man har olika behov av socialt umgänge.
  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-12-18 16:08:29 följande:
    Svårt att svara på. Har det här kommit nu i samband med höstterminen? Eller har ditt barn (son?) alltid varit sån? Datorintresse, inte hänga så mycket med kompisar? Om han verkar må bra och skolarbetet flyter så skulle jag nog inte oroa mig så mycket. Man har olika behov av socialt umgänge.

    Tack för svar!


    Ja hen har alltid varit sån. Hen har snarare varit glad IOM att hen har fått en ny kompis - i en annan klass. 
    Har dock fått känslan av att hen är relativt osynlig i sin egen klass. Men så är det oerhört svårt att veta! Det är lätt att blanda in sina egna erfarenheter av högstadiet - som INTE var så bra. Den där förbannade hierarkin i skolan. Den förstör så mycket, känns det som. 

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2022-12-18 16:13:02 följande:

    Tack för svar!


    Ja hen har alltid varit sån. Hen har snarare varit glad IOM att hen har fått en ny kompis - i en annan klass. 
    Har dock fått känslan av att hen är relativt osynlig i sin egen klass. Men så är det oerhört svårt att veta! Det är lätt att blanda in sina egna erfarenheter av högstadiet - som INTE var så bra. Den där förbannade hierarkin i skolan. Den förstör så mycket, känns det som. 


    Högstadiet kan vara riktigt tufft, ja. Men kanske har ditt barn förmågan att ?flyta med? - lite obemärkt, inte en av de coola, inte en av hackkycklingarna? Utan lite mittemellan. 

    Försök skapa naturliga tillfällen till dialog, till och från träning, gemensamt intresse, gå på stan tillsammans? Se en film? Man märker om de kommer ur balans även om tonåringar kanske inte direkt är som en öppen bok.
  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-12-18 16:24:54 följande:
    Högstadiet kan vara riktigt tufft, ja. Men kanske har ditt barn förmågan att ?flyta med? - lite obemärkt, inte en av de coola, inte en av hackkycklingarna? Utan lite mittemellan. 

    Försök skapa naturliga tillfällen till dialog, till och från träning, gemensamt intresse, gå på stan tillsammans? Se en film? Man märker om de kommer ur balans även om tonåringar kanske inte direkt är som en öppen bok.
    Nej precis. Och har man själv dåliga erfarenheter så utstrålar man väl knappast trygghet om han skulle vilja berätta något. Fy fasen vad jobbigt det är.
    Jag trooor inte han tillhör dem som mår sämst. Jag gissar på att han hade varit mer låg då. Men HUR märker man? Speciellt om man kanske bara gör det värre pga det man själv varit med om. 
  • Tukt

    Svårt säga i ditt speciella fall. Men det det är en helt annan generation än vad man själv var i. Kids i dag umgås ju knappt irl. Inte alla såklart, men många.

  • Anonym (Orolig mamma)
    Tukt skrev 2022-12-18 17:00:36 följande:

    Svårt säga i ditt speciella fall. Men det det är en helt annan generation än vad man själv var i. Kids i dag umgås ju knappt irl. Inte alla såklart, men många.


    Det var ju på sätt och vis skönt att höra?att hen inte är ensam om att vara ensam?irl alltså. 
  • cosinus

    Äldsta bytte skola inför årskurs 7 och hade ganska tufft i drygt ett år innan kompisen som gick i parallellklassen bytte till hennes klass. Dock inte så tufft att hon nappade på skolans erbjudande om att byta till kompisens klass då den var stökigare och då var hon hellre kvar i sin egen något lugnare klass. 

    inför gymnasiet fick hon sen med sig 3-4 klasskompisar och då var det som att de tillsamman med några nya verkligen hittade varandra så gymnasietiden har varit fantastisk. (Kompisen går inte samma linje men de umgås ff ibland på fritiden)


    På högstadiet umgicks hon bara med kompisen utanför skolan och det relativt sällan men hade en hel del socialt umgänge genom fritidsaktiviteterna

    Nummer två har en fantastisk klass, umgicks med några på fritiden men ändå rätt sällan. Många var i olika fritidsaktiviteter så inte alltid det fanns tid.

    Nummer tre går högstadiet nu. Har en rätt tjorvig klass med många killar som är rätt ocharmiga. Han har dock haft vett att hålla sig utanför. Har några han hänger med i skolan men träffar i princip ingen från klassen på fritiden. Tränar dock 5 dagar i veckan och har bra vänner där.

  • McIris

    Ditt barn är inte ensamt om detta! Jag arbetar som kurator och har arbetat på högstadiet många år. Så många elever som bara umgås antingen med någon enstaka och bara den, eller tom är ganska själva. Gäller både tjejer och killar. Vissa är helt ok med detta, tycker de andra är svåra, ointressanta eller omogna att vara med. Andra vill ju gärna ha nån att vara med. En del av dem som inte hänger med nån direkt eller nån enstaka har nån diagnos. Men inte alla. Kan du kontakta kuratorn om din oro? Har ditt barn nåt fritidsintrades som kan ge vänner?

  • Tukt
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2022-12-18 21:24:08 följande:
    Det var ju på sätt och vis skönt att höra?att hen inte är ensam om att vara ensam?irl alltså. 
    Nej, och du är heller inte ensam om att grubbla över det. I mitt fall handlar det nog inte om mobbade barn. Men vad händer sedan? Ska de liksom aldrig bli egna individer med ett eget liv?
  • Anonym (Orolig mamma)
    cosinus skrev 2022-12-18 21:36:24 följande:

    Äldsta bytte skola inför årskurs 7 och hade ganska tufft i drygt ett år innan kompisen som gick i parallellklassen bytte till hennes klass. Dock inte så tufft att hon nappade på skolans erbjudande om att byta till kompisens klass då den var stökigare och då var hon hellre kvar i sin egen något lugnare klass. 

    inför gymnasiet fick hon sen med sig 3-4 klasskompisar och då var det som att de tillsamman med några nya verkligen hittade varandra så gymnasietiden har varit fantastisk. (Kompisen går inte samma linje men de umgås ff ibland på fritiden)


    På högstadiet umgicks hon bara med kompisen utanför skolan och det relativt sällan men hade en hel del socialt umgänge genom fritidsaktiviteterna

    Nummer två har en fantastisk klass, umgicks med några på fritiden men ändå rätt sällan. Många var i olika fritidsaktiviteter så inte alltid det fanns tid.

    Nummer tre går högstadiet nu. Har en rätt tjorvig klass med många killar som är rätt ocharmiga. Han har dock haft vett att hålla sig utanför. Har några han hänger med i skolan men träffar i princip ingen från klassen på fritiden. Tränar dock 5 dagar i veckan och har bra vänner där.


    Tack för ditt lugnande inlägg! <3
  • Anonym (Orolig mamma)
    McIris skrev 2022-12-18 21:38:42 följande:

    Ditt barn är inte ensamt om detta! Jag arbetar som kurator och har arbetat på högstadiet många år. Så många elever som bara umgås antingen med någon enstaka och bara den, eller tom är ganska själva. Gäller både tjejer och killar. Vissa är helt ok med detta, tycker de andra är svåra, ointressanta eller omogna att vara med. Andra vill ju gärna ha nån att vara med. En del av dem som inte hänger med nån direkt eller nån enstaka har nån diagnos. Men inte alla. Kan du kontakta kuratorn om din oro? Har ditt barn nåt fritidsintrades som kan ge vänner?


    Åh vad härligt att läsa ditt svar! Ja, hen har en sport hen håller på med och där trivs hen jätte bra, tack och lov! 
  • Anonym (Orolig mamma)
    Tukt skrev 2022-12-18 22:14:29 följande:
    Nej, och du är heller inte ensam om att grubbla över det. I mitt fall handlar det nog inte om mobbade barn. Men vad händer sedan? Ska de liksom aldrig bli egna individer med ett eget liv?
    Eller hur! Man hoppas att gymnasietiden ska ändra på detta. Puh! 
  • Anonym (Mini)

    Ts jag känner med din oro, som själv blev utfryst ja mobbad under högstadiet. Så får man barn och när de blir äldre särskilt börjar högstadiet blir en hemska trowbacks till ens egna skolgång. 

    Du beskriver sin ungdom ungefär som jag skulle beskriva min två äldsta. En, två kanske den ena några fler vänner. Eller ja, de är bra vänner i skolan främst? . Men umgås inte direkt i övrigt. Mest online via spel och snap. 
    Man kan ju också vara den typen som är rätt nöjd med lung o ro. T ex sitta själv och vänta utanför klassrummet. Men när man ser det själv och tänker på ett sådant scenario får man ju ont i hjärtat. Men måste inte vara dåligt för ungdomen. 
    Tror ens utsatthetsradar är väldigt känslig när man själv varit mobbad. Men hellre det än att vara helt ignorant som många mobbarbarns föräldrar. 
    Att din umdom har en sport hen trivs med är ju jättebra. Jag hade försökt att inte oroa mig för mycket eller "leta" problem om du förstår hur jag menar. 
    Men jag vet hur svårt det är. 

  • Anonym (J)

    Det är helt normalt. 


    min dotter förlorade sina vänner i slutet på femman i sin gamla skola så hon började i sexan en helt ny skola och kände ingen. Högstadie 6-9


    men hon hittade en nära vän. Dock umgicks dom aldrig provat utan bara på nätet som din son. Detta pågick hela 7an med. 


    kände ingen oro alls. 


    nu i åttan började det nya tjejer och som blivit ett stort gäng. Hon och hennes gamla vän kom ifrån varann på ett naturligt sätt. Dom växte ifrån varann om man kan säga så och hade helt olika intressen.  Ingen svek den andra. Den tjejen fick tex sin ?bästis? till skolan) En tjej snackar hon med nästan dygnet runt. Nu känner man oro att hon ska glömma sina gamla vänner i stället. Flört


    men att just ungås på nätet orivat känns det som att väldigt många gör. Och alla har inte ett behov av ett stort umgänge. 

  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (Mini) skrev 2022-12-19 06:45:11 följande:

    Ts jag känner med din oro, som själv blev utfryst ja mobbad under högstadiet. Så får man barn och när de blir äldre särskilt börjar högstadiet blir en hemska trowbacks till ens egna skolgång. 

    Du beskriver sin ungdom ungefär som jag skulle beskriva min två äldsta. En, två kanske den ena några fler vänner. Eller ja, de är bra vänner i skolan främst? . Men umgås inte direkt i övrigt. Mest online via spel och snap. 
    Man kan ju också vara den typen som är rätt nöjd med lung o ro. T ex sitta själv och vänta utanför klassrummet. Men när man ser det själv och tänker på ett sådant scenario får man ju ont i hjärtat. Men måste inte vara dåligt för ungdomen. 
    Tror ens utsatthetsradar är väldigt känslig när man själv varit mobbad. Men hellre det än att vara helt ignorant som många mobbarbarns föräldrar. 
    Att din umdom har en sport hen trivs med är ju jättebra. Jag hade försökt att inte oroa mig för mycket eller "leta" problem om du förstår hur jag menar. 
    Men jag vet hur svårt det är. 


    Ja visst är det svårt! Just att inte väga in sin egen historia, är jätte svårt! Att se gränserna för vad som är värt att oroa sig för och inte oroa sig för, är INTE lätt! 
  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (J) skrev 2022-12-19 11:39:31 följande:

    Det är helt normalt. 


    min dotter förlorade sina vänner i slutet på femman i sin gamla skola så hon började i sexan en helt ny skola och kände ingen. Högstadie 6-9


    men hon hittade en nära vän. Dock umgicks dom aldrig provat utan bara på nätet som din son. Detta pågick hela 7an med. 


    kände ingen oro alls. 


    nu i åttan började det nya tjejer och som blivit ett stort gäng. Hon och hennes gamla vän kom ifrån varann på ett naturligt sätt. Dom växte ifrån varann om man kan säga så och hade helt olika intressen.  Ingen svek den andra. Den tjejen fick tex sin ?bästis? till skolan) En tjej snackar hon med nästan dygnet runt. Nu känner man oro att hon ska glömma sina gamla vänner i stället. Flört


    men att just ungås på nätet orivat känns det som att väldigt många gör. Och alla har inte ett behov av ett stort umgänge. 


    Ja det verkar ju som att de flesta främst umgås på nätet numera. Om jag nu tolkat det hela rätt vill säga?
Svar på tråden Hur mår era ungdomar på Högstadiet???