Kaos i garderoben, vem bestämmer?

Jag håller med den andra föräldern. Det kvittar väl hur det ser ut i garderoben - det är ett hem, inte en modebutik.

Nu har jag inte sagt vem som tycker vad, jag förklarade bara hur argumenten låter.

Och poängen är att det är svårt att säga vad som har med diagnoserna att göra och vad som bara är lathet.

Kanske föräldrarna kan ta fram kläder så att sjuåringen slipper gå in i garderoben och stöka till?

En bra grej är klädpaket, ett för varje dag i veckan, som redan är framtagna och ligger i en hög. Då behöver barnet bara ta ett paket och klä på sig utan att vidröra de andra kläderna i skåpen och lådorna.

Den ena ja, men vad har det med saken att göra?

Finns det någon annan anledning att vika kläderna än att den ena föräldern tycker att det ser trevligare ut, t.ex. att barnet själv lättare hittar vad hen söker eller att ni föräldrar får bättre överblick?

Varför går barnet och gräver i garderoben öht....? Ni vuxna kan vara med när det är dags att välja kläder. Utdragbara lådor ger ofta en bra översikt iaf.

Om ni inte vill ha det så strukturerat så spelar det ingen roll vilket system ni använder, det kommer att vara kaos, så då kan ni lika gärna ha djupa lådor med hopslängda kläder. Och sen fattar jag inte skillnaden på korgar och lådor, annat än att de kanske är större eller mindre.

Alla barn är olika och för vissa barn med adhd så är det på något sätt lättare om det är kaosartat utanför hjärnan just för att det är sån kaos inne i hjärnan ..vi neurotypiska kan ju tycka att det borde vara tvärt om men så är det alltså inte.
Jag har också flera barn med autism…och jag kan lova dig att trots att de på pappret har exakt samma diagnoser ..autism o ADD så är det miiilsvidd skillnad på hur de är o hur de fungerar ..en vill ha minimalistiskt och struktur i sitt rum..inte en pinal får vara på fel plats…en annan har bombnedslag i sitt rum ( klarar av att städa upp med hyfsat jämna mellanrum) och den tredje rum ser ut som vilken unge som helst rum i samma ålder…lite små rörigt då o då..med lite saker på fel plats o städat o fint däremellan..

Djupa korgar en för varje sorts klädesplagg och färre plagg… nu vet jag inte hur just dina barn är…men mina framför allt en vill bara ha en sorts byxor ..i två olika färger..o en sorts T-shirt …vi har egen tvättmaskin så det räcker med 4-5 par byxor och 5-6 T-shirtar vardera i långärmat o kortärmat ..o ett par av den sorts tjocktröja som är acceptabel… eftersom några plagg alltid är i tvätten…har tvättkorg på toan.. så blir det inte så många plagg att hanterar för barnet o alltså även mindre kaos även om plagg skulle vräkas ut..

En 7 - åring även en med en npf-diagnos bör kunna själv klä på sig och själv styra över vilka kläder ( efter väder) som hen vill ha på sig ..det är ett led i att bli mer o mer självständig.. mina barn har alla klätt på sig själva och själva valt kläder från 3-4 års ålder.. jag lärde dem tidigt att jag talade om för dem på morgonen att  idag behövs en T-shirt o en tjocktröja , byxor / kjol/klänning o leggings  sen valde barnen själva vilka kläder de skulle ha efter dessa direktiv .. det blev minst sagt intressanta färg och mönster kombinationer  när de var små…men så länge de var nöjda och de var vettigt klädda efter väderlek så spelade det ingen roll för mig om de gick i regnbågens alla färger o  alla upptänkliga mönster till förskolan …

skulle vi på kalas hade jag veto..då fick oftast  två olika val …o det köpte  de 

Jag hade ordnat med en korg per kategori, långärmat, kortärmat, långbyxor, jeans, underkläder osv. Vissa barn är ju väldigt noga med att färgmatcha och då kan man istället sortera kläderna efter färg. 

Jag hade inte orkat vika kläderna om och om igen. Man viker som enkelt när det är nytvättat och lägger ner i lådan. Riva det runt och blir kaos så låt det vara, uppenbarligen bryr sig inte 7 åringen så spelar ju ingen  roll.

Jag är förälder till NPF-barn som numera är vuxna och jag kan haka på tidigare inlägg om att även om de på papparet har samma diagnos är de mycket olika i sina personligheter. Den enes rum var alltid ostädat, smulor på bordet efter mackor (nu pratar jag om tonårstid), damm i hörnen, kläder på golvet (både rena och smutsiga!) medan den andres rum nästan aldrig behövde städas i. 

När de i ca 14-års ålder lärde sig att tvätta sina egna kläder släppte jag allt runt kläder. Den ene lät allt vara kvar i tvättstugan och gick dit varje dag och hämtade dagens outfit, och tvättade sen när allt var slut. Denne ungdom hängde dessutom upp den våta tvätten i kategorier efter vilken sorts plagg det var, i storlek och färg (byxor först, sedan t-shirts, underkläder, strumpor, i par). Det såg väldigt prydligt ut. 
Vi vuxna kunde förstås tycka detta var opraktiskt eftersom vi tvättar resten av familjens kläder och behöver platsen i tvättstugan, men vi har accepterat att för denne ungdom fungerade det allra bäst att få låta tvätten hänga där. 

Den andra ungdomen kunde ta in sin tvätt till sitt rum men där blev den antingen kvar i påsen som användes, eller om kläderna lades in i rätt byrålådor så stod alla byrålådorna vidöppna sen. Lorten hamnade på golvet. 

Jag var nöjd över att de tvättade sin egen tvätt och gjorde det en gång i veckan. Nu när de är vuxna går det utmärkt med tvättandet. 

Om man som förälder hakar upp sig på att personen är "lat" men det man försöker inte fungerar, så får man väl inse att det fungerar inte just NU. Det kanske går att ta upp om ett år igen, om barnet verkar ha mognat lite. Man ska komma ihåg att barn med NPF ofta är "yngre" inuti än sina jämnåriga eftersom de kämpar med en hel del som inte syns utanpå. Utvecklingen går ojämnt framåt.