Hur kan vi hjälpa mitt barn?
Mitt barn går i åk 1. Har haft en tuff start i ettan.
hens svårigheter sitter inte i inlärningen. tvärtom. Lär sig otroligt fort. Har läst sen hen var 4 år. Kunnat räkna tidigt, bokstäver etc. tar in kunskap och gott minne osv.
men, i skolan spårar det ut. Hen säger själv att hen inte vet varför det blir så. O sen ibland säger hen att det är så mkt barn och höga ljudnivåer.
det Blir inte bra för mitt barn. Hen hamnar i ?bus? som hen ej kan avstyra. hen har svårt att reglera sig. Så det går alltid för långt. Inte våldsamt eller så. Utan mer störande.
miljöb i skolan är inte den bästa. Det understryker alla. Skolan ska läggas ner. Två nya byggs upp i området. Det är trånga utrymmen och många pedagoger som säger upp sig. Mkt outbildad personal. för ca en månad sedan började en ny pedagog i klassen (som jobbar på skolan ett tag) o der gjorde underverk för eleverna. För klassen och för mitt barn.
men nu ska hen sluta. O är sjukskriven till hen slutar. O med det har vi landat på ruta 1 igen. Mitt barn hamnar i situationer som hen ej kan hantera. Inget förebyggande arbete finns för att minska dessa situationer.
jag skulle kunna tänka mig att en ev utredning på mitt barn skulle kunna landa i någon NPF diagnos eventuellt. Eller iaf drag av. Både jag och hens pedagog är på det klara med vad hen har svårt med i skolan. För mkt intryck. för mkt barn på liten yta. Behöver mer lugn. Behöver förebyggande arbete. Tydlighet och förberedelse till viss del.
en av pedagogerna försöker ofta mellan raderna hinta om utredning. Jag känner mig dock kluven till utredning. Hemma funkar allt. Med kompisar på fritiden, med familj, släkt funkar det. men i skolan brakar det. Ska vi utreda hen för det? Vi vet ju vad hen behöver. Behöver vi en utredning för det? Upplever emellanåt att allt lägg på barnet och skolan backar från sitt ansvar.
ge mig era tankar. Era erfarenheter. står nån i samma sits? Någon som gjort och hur har det då blivit för er?
tacksam för input.