I vilken ålder började era barn med kaffe?

ha ha, men om barnet vill ha en kopp te till då, är det forbjudet med en andra kopp te?

Självklart fattar du inte att man bjuder sitt barn på kaffe om ingen av dina visat minsta intresse för drycken.
Jag har själv ett barn som varit mycket nyfiken på drycken och som uppskattar den. allting som inte är supernyttigt behöver inte förbjudas och förfasas över. Man ser ju som förälder hur det fungerar om ens 4 åring vill ha en skvätt.

I tråden verkar det som att många ser på kaffe som en ytterst stark drog, där första fixen leder till att man bälgar i sig mängder, inte kan sluta och och borde ha åldersgräns....

Jag förutsätter inte att barn dricker kaffe, eftersom den stora massan absolut inte uppskattar det. Vissa barn gillar dock smaken och då är en liten mängd inte så problematiskt. Min uppfattning är att barn inte får smak på kaffe... det är något som vissa, tämligen få barn gillar instinktivt.

Om barnet väl fått smak på spagetti, varför nöja sig med en normal portion?

Kaffe likaväl som annat kan begränsas och ätas/drickas i rimliga mängder utan att behöva förbjudas helt. Alla tappar inte helt kontrollen av att äta något som man inte bör äta obegränsat. Att ditt barn blir hälsofreak och undviker något pga för mkt kalorier säger mig snarare att ni har skapat en osund syn på mat och näring. 

Och att du inte fattar en företeelse betyder inte att den inte får finnas. Ingen finns till eller agerar för din skull eller har nån skyldighet att du ska förstå deras agerande.

Fick börja doppa bulla i kaffe med mjölk när jag var 5 år och fortsatte med det länge :) är idag 32 så än lever man ju... förstår inte att det ska vara så jävla överdrivet med denna överextrema försiktighet till konsumtion.. är inte droger det talas om.

Jag började dricka varm mjölk med lite kaffe som sjuåring. Jag har alltid älskat kaffe, så fort jag fick möjlighet att dricka det svart, började det göra så. Första året på gymnasiet började jag dricka kaffe regelbundet. När klasskompisar försökte lära sig med hjälp av massa mjölk och olika smaksättningar, drack jag mitt svart.

Jag har nu som vuxen en hisnande konsumtion om en, max två koppar per dag. Jag tycker fortfarande att kaffe är väldigt gott och vill fortfarande ha det svart, men jag vill ändå inte ha mer än så per dag. Jag tycker att vin, chips och choklad är väldigt gott också, men vill för den sakens skull inte pimpla vin och smaska choklad och chips dygnet runt. 

Båda mina barn, sju och tre år, älskar smak av kaffe. De får sista slatten ur våra koppar och de tycker verkligen att det är gott. Men det är samma där. De kräver inte mer för den sakens skull. De tycker om godis också, men nöjer sig med de bitar som dukas fram åt dem. 

Vem vill äta mer när man redan är mätt?

Men kaffe dricker man inte för att man är törstig. Man dricker det för att man vill bli varm, för att man vill bli piggare,  för att det är gott, för sällskaps skull eller gammal vana. 

Jag tycker inte kaffe är en dryck för barn. Förr i tiden fanns det inte andra varma drycker i hemmet, klart barnen började dricka då också. Men nu finns det alternativ: te, örtte, silverte, choklad.

Jag skulle inte heller bjuda mitt barn på öl el vin heller, hur liten slatt det än var.

Barn behöver inte prova på allt som vuxna gör.

Nej, men då skulle jag övergå till svagare te (grönt, vitt).

Varför ska man hålla på och detaljstyra allting som man kan äta eller dricka? Kaffe är en dryck som andra och huruvida det är nyttigt eller inte är främst en mängdfråga. Precis som en massa annat. 

Alkohol är något helt annat, det är toxiskt för hjärnan och ännu mer för en växande barnhjärna. Det går inte ens att jämföra med kaffe eller annan koffeinhaltig dryck.

Jag skulle inte ens bjuda på alkoholfritt öl el vin. Då har man redan fört fram budskapet att man ska dricka öl och vin.

Ungdomar kan intressera sig för olika saker. För festande, alkohol, cigaretter, droger. Eller för träning och en sund livsstil.

Tål du inte att höra andra åsikter än dina egna utan att försöka shama mig och mitt barn? Det lyckas inte. Jag är helt nöjd med hennes val av livsstil. Och det är hennes eget val, inte någon hjärntvätt. Att undvika för många kalorier är faktiskt det vanliga bland unga tjejer. Jag har aldrig öht pratat om kalorier och bantning med henne. Det är förresten inte kalorier i sig som hon undviker (hon äter som en häst av nyttig mat) utan tomma kalorier som inte ger så mycket näring.

Eftersom detta är en diskussionstråd har jag lika stor rätt som andra att framföra mina åsikter.

De är 23 och 26. 23åringen dricker kaffe någon enstaka gång, med mycket mjölk i. 26åringen skulle inte komma på tanken, en onödig dryck tycker hon. (Hon har autism) 

Det är snarare du som inte tål att bli emotsagd och försöker få det till att jag inte tillåter dig att ha åsikter. Inget jag skriver hindrar dig från att skriva vad du vill. Sen vad jag tycker om barn som funderar över kalorier, ja, det har jag såklart också rätt att skriva, vad du än tycker om det jag skriver. 

Eftersom detta är en diskussionstråd så har jag lika stor rätt som andra att framföra mina åsikter. Eller hur var det nu?

Gav pojken en slurk starkt svart från min kopp när han var 2. Han har aldrig visat intresse i vad jag dricker sen dess

Ska man inte det....?

Här har budskapet genom alla år varit att sådant ska nyttjas med måtta så att det roliga inte slutar  i pinsamheter och annat tråkigt. Och (innan ni slänger er på akuttelefonen till soc - de är över 18 nu) de har även fått provsmaka varianter som innehåller alkohol i minimala mängder.

Tro det eller ej  - ingen av dem röker, knarkar eller dricker sig full! Vad gäller kaffe har det varit fritt fram att smaka om de ville, men endast en dricker det idag  -och då med is,socker och mjölk.