Kontakta föräldrarna?

Har du kommit fram till hur du vill göra då?

Meh, vad är det för hillbillys som svarar i tråden?

Att man aldrig kan lita på främlingar, att man inte ska lägga sig i, att det hemska meddelade TS berättar om inte ens var mobbning och bla bla.

Eller ännu värre, beskriver en elak men säkert också OMOGEN och OSÄKER 11-åring som en blivande femme fatale med gubbar efter sig! Är inte bara det jäkligt osmakligt?

Det är BARN vi pratar om! Hur illa den 11-årige "kompisen" än har betett sig. Nej, hon är inte offret här och ja, barn i hennes ålder borde veta bättre. TS ska absolut sätta ner foten och stötta sin dotter. Om hon bör eller inte bör kontakta föräldrarna kan jag inte svara på, men det är bra att hon reagerar samt finns där för sin dotter. 

Jag fattar att man får ett cyniskt sätt att se på världen om man själv har haft en plågsam uppväxt. Jag vet också hur mycket mobbning eller annat elakt beteende kan skada. Jag var själv utsatt i högstadiet, även om jag mestadels hade en bra uppväxt och alltid har haft kompisar. Jag har egna barn, två 10-åringar, och vet att barn kan bli osams, byta kompisar eller göra fel, utan att vuxna bör riva upp himmel och jord för det. Men det finns gränser. När det gäller det TS beskriver, har gränsen MED RÅGE passerats.

Det stämmer att vi inte vet vilka slags föräldrar flickan har. Det kan bli både bättre och värre av att kontakta dem, men NÅGOT bör TS göra. Prata med flickan, prata med skolan eller vad som helst. Det där meddelandet måste få konsekvenser, inte bara för TS dotters skull, utan faktiskt också för flickan som har skickat det. Hon har betett sig vidrigt och är ute på en farlig väg, men hon är fortfarande bara ett barn, inte en liten vuxen, som vissa i tråden verkar se henne som. Hon är inte ens tonåring än.

Jag är ingen hillbillie. Jag har tröttnat på att leva ett liv som dikteras av hur andra skulle vilja att det såg ut, där alla vuxna är nöjda så länge se ser beteenden som osäkerhetstecken från ett barn. 

Jag vill inte att dessa barn ska få uppmärksamhet. 

Jag bryr mig om offren och vill förmedla att dessa ska söka äkta vänskap, inte bli brickor i ett spel som handlar om någon annans emotionella utveckling.

Jag ser att du däremot har dina sympatier hos mobbaren, eftersom du ser mobbaren som oskyldig på grund av hennes ålder och kön. Jag ser till mobbarens handlingar. 

Dessutom, att vidriga beteenden som dessa bortförklaras pågår även bland vuxna som tycker att en misshandlad kvinna ska skylla sig själv och så vidare.

Han är osäker, snäll egentligen osv. 

Det ENDA som hjälper är att gå till människor som ser ditt värde. Det hjälper också att inse hur vidriga människor kan vara mot andra ofta utvalda offer. De kan vara hur väluppfostrade som helst i andra sammanhang, men väljer att dryga sig mot någon utvald. När du nu går på mig indirekt och kallar mig hillbilly, skadad av uppväxten, samtidigt som du själv framställs som en präktig tvåbarnsmor som lagt saker bakom dig ser inte snyggt ut. 

Så nedlåtande. Det är människor som dig jag vill varna för. Det är ni som låter det pågå, för att ni identifierar er med förövaren, som upplevs charmig, samtidigt som den tar ut sitt självhat på en utvald. 

Om du inte är någon hillbilly, varför resonerar du som en? Svartvitt tänkande, antyder att man aldrig kan lita på främlingar, beskriver en 11-åring som om hon vore lika ansvarig som en vuxen.

Kön spelar ingen roll, men självklart spelar ålder roll!

Och varför läser du bara halva mitt inlägg? HUR kan du få det till att jag sympatiserar med mobbaren? Tvärtom skriver jag ju att hennes beteende måste få konsekvenser!

Ja, TS dotter bör söka bättre vänner. Det ena utesluter inte det andra. Ingenstans påstår jag heller att HON har ansvar för hur den elaka flickan mår eller utvecklas.

Jag fattar att dina egna upplevelser har färgat dig, men du kan inte applicera din egen hårda och cyniska världsbild på alla andra.

Nu pratar du om HELT olika saker.

Barn ska inte heller komma undan med vad som helst, men det är skillnad på barn och vuxna. Att även vuxenmobbning och partnervåld ibland ursäktas eller bortförklaras är beklagligt, men just därför måste man ju ta det TS dotter har blivit utsatt för på allvar! Inte den avslutade vänskapen i sig, men hur det gjordes. Vuxna måste föregå med gott exempel.

Det har inte slagit dig att du blir bemött utifrån hur du skriver? Jag kanske inte borde kallat dig hillbilly, men skadad av uppväxten är du definitivt. Alla som inte är med dig är mot dig, verkar det som. När jag kritiserar din och andras syn på detta, försöker du vända det till att JAG skulle vara problemet samt att jag skulle försvara mobbing?

Du har samma överlägsna attityd när du använder saker jag berättar för ts att hjälpa i syfte att trycka ner mig.

Tvillingmorsan, det som skiljer Cautious från dig och många andra som i varierande grad har varit utsatta, är att du och andra har gått vidare. Inte nödvändigtvis glömt och förlåtit, det är något annat. Men gått vidare. 

Cautious har uppenbarligen inte gått vidare, det förstår man när man läser hens inlägg. Hen har fastnat i det förflutna och tolkar allt andra skriver utifrån det. Därmed är det svårt att resonera med hen. Men TS verkar vara en klok mor som resonerar på ett sunt sätt kring sin dotters utsatthet. Förhoppningsvis kan hon sålla bland inläggen.

Fornminne, det du missar är att jag var den elvaåriga flickan. Jag är den elvaåriga flickan som fick bära skulden. Jag vill tala som en elvaårig flicka många år senare och vad som händer när någon annans präktiga världsbild får styra verkligheten, när man ska sitta och förlåta någon som inte menar det. 

Jag har gjort så många andra saker i mitt liv efter detta. Men det är sant att varje gång jag blir utsatt för något liknande eller ser annan bli det ser jag rött. 

Precis, du har inte gått vidare. Du är mentalt blockerad. När du läser Tvillingmorsans inlägg blir du 11 år igen, verkar inte förstå vad hon skriver och tolkar in saker som inte står där. Vansinniga tolkningar som att hon skulle försvara mobbaren eller kräver att man ska glömma och förlåta. Ingenstans gör hon det.

Glömma och förlåta behöver man absolut inte göra. Bearbeta är en annan sak. Du har uppenbarligen inte bearbetat.

Väldigt intressant att ni väljer att inte svara på vad jag skrivit, utan istället komma med anklagelser. Läs igen. Jag lämnar tråden eftersom jag inte behöver sådant. Hoppas att dottern får en riktig vän, en som beter sig schysst. Ta hand om er. 

Tack fornminne

I det här fallet föll äpplet faktiskt långt från trädet. Föräldrarna var allt annat än likgiltiga.

Men gud vad bra! Vad sa de? 

Jättebra att du kontaktade föräldrarna. De som tyckte att det här beteendet var ok tycker jag är skrämmande. Tjejen behöver ju få förklarat för sig att det inte var ok att göra såhär. Byta kompisar absolut, vara elak nej. Så mycket mobbning och elakheter sker på nätet och telefon där vi vuxna sällan upptäcker och tar tag i det. Tjejen som gjorde såhär går i femman, hon kan lära om och bli en schysst person. Att inte uppmärksamma fel är i sig att överge vårt vuxen Ansvar. Sen undrar vi varför världen ser ut som den gör. Vi alla har ett ansvar att säga till när vi upptäcker något. Man behöver inte skälla eller så men som i det här fallet ta ansvar och kontakta föräldrar är bra. Det här kan ju eskalera hur mycket som helst. Skönt om föräldrarna i sin tur sen tog ansvar medan tjejen ff är liten och man kan styra lite. 

Bra om du fick vettig respons!

Tanken slog mig faktiskt att även riktigt elaka barn ibland har vettigare föräldrar än man tror. Som faktiskt inte har en aning om hur barnet har betett sig. Eller vet en del samt kanske redan har sagt ifrån eller pratat med barnet, men de vet inte allt som har hänt eller hur allvarligt det var.

Det finns ju många varianter här. Allt från att föräldrarna är lika knepiga som barnet eller värre, till allt det inte alls är så. Och allt däremellan.

Hur reagerade föräldrarna? Jag hade blivit vansinnig på mitt barn om hon betett sig så.

Vad sa dom då?