Dela 50/50 när båda är lediga? Trots en är föräldraledig

Säger du inget innan det är dags för honom att vara hemma så blir det nog "krig" sen, så var otroligt tydlig med att är det så här ni ska ha det, så är det så även när du jobbar. 

Håller med!
Det kan inte bara gå åt ena hållet. I bästa fall inser han hur fel han haft och ber dig om ursäkt.Och så kan ni sätta er sen och konstruktivt gå igenom vad som är rimligt att göra framåt.

Jag tror att det, precis som du skriver, handlar väldigt mycket om mindset gällande detta. 

Jag reagerade också på att TS man har ett bra schema och borde vara pigg och glad på att vara med barnet samt göra sin del hemma.

Men antingen har man mindsetet att detta är något man vill och tycker är självklart, eller så har man inställningen att man inte vill och faktiskt borde få slippa.. 

Jag hoppas att TS man kan skifta fokus, iallafall när han fått prova på hur det faktiskt är att vara hemma med ett litet barn (samt fått göra 80% av hushållsarbetet! något han själv bestämde att så ska det vara). 

För att verkligen svara på din fråga TS: du är ledig från ditt jobb för att ta hand om barn.
Jobbar du måndag till fredag, 8 - 17 så är det den tiden du främst tar hand om barnet. Övrig tid delar ni på ansvaret för barnet, dvs 17 till 08. 
Hushållet delar ni på hela tiden, men visst kan du göra lite extra där om du hinner men det är inte så att det plötsligt är bara ditt ansvar för att du är hemma.

Och är han hemma en tisdag så delar ni på ansvaret den dagen. Det är inte så att han ska ta det lugnt då och vila sig "för han ska ju jobba imorgon " eller vad han nu brukar säga.

Men jag säger det igen TS, när han är hemma med barnet så ska ni köra på den uppdelningen han skapade. Det ska inte plötsligt vara så att du ska fortsätta att göra 80% för "han har ju så mycket med barnet och han sov så dåligt inatt pga uppvak så han kan inte fixa något hemma idag" etc.
Jag förstår att det känns dumt men jag tror tyvärr att du annars kommer att bli den som ska ha huvudansvaret för hem och barn. 

Jag förstår verkligen inte personer som tänker som din man. VILL man inte hjälpas åt, liksom? Som andra säger är du ju föräldraledig för tiden du jobbar. Resten av tiden ska ju han också ta hand om barnet och det känns bara så bisarrt för mig att vissa anser att FL=hemmafru som även fixar majoriteten av hushållsarbetet. 

Fattar han inte själv hur konstigt det är när du pratar med honom om att det är jobbigt att du får ta mesta av hushållsarbetet och han svarar med "jamen, min tid är ju viktigare än din"?

Klart ni ska dela på hushållet, han jobbar på sitt jobb, du "jobbar" med att vara föräldraledig.

Tusen tack för era svar!

 

Han har ett ganska psykiskt och fysiskt krävande jobb, och han är ofta väldigt trött när han kommer hem (även om han fått sova hela natten), och säger att det är därför han inte orkar hjälpa till, MEN det är ju därför han är ledig så mycket också. Och jag tycker hans ledighet borde räcka till att både återhämta sig från jobbet och hjälpa till hemma. Dessutom kan ju jag också ha väldigt jobbiga dagar/nätter med dottern ibland..

 

Jag har sagt till honom att jag ser fram emot att börja jobba och sen komma hem och vila så som han gjort. Då sa han att jag kommer märka hur jobbigt det är att jobba heltid och att jag inte kommer orka hjälpa till så mycket hemma. Så han verkar räkna med att han ska göra mer hemma när jag jobbar, så det är ju bra. Tror dock inte han inser hur FRUKTANSVÄRT jobbigt det kommer bli för honom, men det lär han ju bli varse om snart. Och då får man väl ta en diskussion då om hur vi ska lösa det. 

 

Sen måste jag säga att när han väl är med dottern är han en jättefin och kärleksfull pappa, så jag har inga tvivel om att han älskar henne. Och han spenderar kanske mer tid med henne än de pappor/mammor som har 8-17 jobb har möjlighet att göra, MEN jag tycker ändå han borde göra mer med tanke på att han har möjlighet till det.

Tror mycket av problemet ligger i att han ser föräldraledigheten som typ en ledighet och inte ett arbete, att han har lite dålig självinsikt (han tror att han gör mer än han gör) samt är lite lat och bekväm av sig.
Förhoppningsvis kommer han till insikt när han är pappaledig.

Onödigt att citera ett så långt inlägg men det låter bra. Hoppas att han inser när han blir hemma med ert barn hur mycket det krävs för att palla.
Som du och flera andra skrivit, är man föräldraledig så kan natten ha varit hur pissig som helst, man har saker som behöver göras osv och det går liksom inte att "inte göra det". Man biter ihop, tar en kaffe och solglasögon och går på promenad och kollar på bussar typ...  
Medan den andre får prata med andra vuxna, kommer bort från hemmet en stund. Kanske till och med äta lunch ifred.
Det gör jättemycket för den framtida jämställheten också där man blir lite mer bjussig gentemot varandra. Man fattar hur det ÄR. Många av mina kompisar trodde att vab var typ baka småkakor och titta på film. Och för en del kanske det är så men det är liksom inte kul när ens barn är sjuka. Och även om inte jag måste ta vab'en dagen efter så har barnet varit vaket halva natten pga feber och även min sömn har blivit störd. Vid såna tillfällen är det såklart jobbigt både för den som ska gå till jobbet och den som ska orka gå upp och vara hemma. Men sånt är livet, man får garva åt det emellan åt och sedan dela på det så gott det går. 

Känns som det är oundvikligt att han INTE skulle komma till insikt. Jag har ett 8-17 jobb så jag kommer bara vara hemma på kvällar och helger ändå och dessutom kanske behöva åka iväg på tjänsteresor, så det kommer bli mycket för honom. Dessutom kommer han få ta typ alla nätter då när jag ska upp och jobba.

Det är som du säger, även om man är trött så måste man ju ta hand om barnet, det finns ju liksom inga alternativ haha, så det är bara att bita ihop och göra så gott man kan. Jag är väldigt glad att han ska vara föräldraledig och få känna på det. Tror det är jättebra att man får uppleva båda sidor (både vara föräldraledig och att jobba). Hoppas det kan hjälpa oss i framtiden att fördela arbetet kring barn och hushållet mer lika. 

Och jag håller med dig, att ta hand om sjuka barn är varken roligt eller särskilt lätt. Speciellt inte om man själv och blir sjuk till på köpet. 

Nej det är vidrigt, det håller jag verkligen med om. 

Självklart får han dra lika tungt lass när han är hemma som du har gjort. Fattar inte att du gått med på detta så länge. 

Oroar du dig inte för hur det kommer gå sen när ni båda jobbar?

Det har inte varit såhär dåligt hela tiden jag varit föräldraledig. Det har gått lite upp och ner, men det är de senaste månaderna som det blivit värre, och också då han lade fram argumentet att han borde få vila mer pga sitt jobb. Innan har han hållit med mig om att vi ska dela lika när han är ledig (även om jag ofta har fått påminna honom om det).

Jo, lite orolig är jag allt, men när vi båda jobbar kommer han också få mera press på sig att hjälpa till tänker jag. Och jag tror att han behöver det. Jag tror (hoppas) det kommer bli mer tydligt för honom hur viktigt det är att han gör sin del för att det ens ska kunna gå runt då. Han har även sagt att vi ska dela 50/50 när vi båda jobbar, så jag hoppas han kan hålla det i praktiken. Men tror också vi behöver sätta oss ner och verkligen planera och klargöra vad var och en ska göra, samt skaffa ett schema och strukturera upp vardagen.

Att vara föräldraledig är som att ha semester jämfört med att jobba heltid. Så jag tror knappast att han kommer tycka det är så "fruktansvärt jobbigt" att vara hemma hela dagarna, tvärtom. Han kommer troligen glatt sköta 80% av hushållet.

I så fall så tycker jag du ska stå ut en månad till så att du får möjlighet att vara helt ledig från hushållsarbete i 4 månader sedan. 

Där håller jag inte med dig. Men det kanske beror på hur jobbigt man tycker ens jobb är.

Att ta hand om ett barn 8 timmar per dag istället för att jobba 8 timmar, ja det kanske kan vara en semester i jämförelse. MEN att i dygnets övriga 16 timmar fortsätta ta hand om barnet i stort sett själv, samt göra de flesta hushållssysslorna, och så lägger du på en störd nattsömn på det. NEJ, det är inte en semester.

Ingen blir gladare än mig om mannen gör 80% av allt med barn och hushåll även när jag är hemma. Då kan jag jobba mina 8 timmar, komma hem till lagad mat, umgås med dottern innan hon ska sova (medan jag är med dottern kan då mannen passa på att diska, tvätta,  plocka undan mm om han inte hunnit under dagen), sen nattar han henne medan jag glor på tv. DET låter som en semester för mig :)

Ja, jag har inget att jämföra med då jag har varit ensamstående sedan bb. Så jag var tvungen att ta hand om både barn och hushåll ensam 24/7.

Finns ingen given regel för hur ni ska lägga upp det TS, och barn är väldigt olika (och dessutom olika i olika ålder).

För mig och sambon har det alltid funnits tid för att ta hand om hemmet. Vårt barn har hittills varit väldigt enkel att hantera, så ni kanske behöver dela upp det annorlunda. Nu när jag är FL så hinner jag både städa, ta hand om disk och fixa med handel/mat innan tjejen kommer hem. När hon väl är hemma så delar vi 50/50 på resterande. När jag jobbade så tog hon mycket på nätterna så jag kunde vara utvilad på jobbet, och sen tog jag mer av sonen när jag kom hem så hon kunde pyssla lite för sig själv en stund.

Men, är du inte nöjd och känner att du inte hinner vila eller ha din egentid jämfört med din man, så måste ni såklart prioritera om. 

Det är lättare att ta hand om allt 100% än att vara två stycken, där den ena inte gör sin del.
Jag har testat både och.

Så många män som resonerar sådär och de är så fel.
Du ska ta hand om barnet när du är hemma under tiden han arbetar. Resten av tiden delar ni på hushållsarbete och ta hand om barnet, åh du behöver också vila! Ibland behöver man mer vila och egentid när man är hemma än när man jobbar tycker jag. Man får ju knappt gå på toa eller äta i lugn och ro. Vila även om bebisen sover, och gör vad Du vill. Inte försök hinn så mycket som möjligt bara för du är hemma.
Så ta hand om dig och kräv att din sambo tar sin del av hushållsarbetet. 

Jag spårade ur på min sambo som sa typ ?varför gnäller du när jag har börjat hjälpa till mer? när jag höll på att bryta ihop för jag fick ta varenda jävla natt och han ?hjälpte till? ibland. Man hjälper inte till med sitt egna barn, man har 100% ansvar båda två.
Tog även ALL städning under graviditeten samt föräldraledigheten. Nu har vi städhjälp för att jag orkar inte vara den enda som tar ansvar för det längre? ?men säg till så kan jag göra det? - jo men då ska jag störa mig på de och planera det först också. Alltså män???

Självklart delar man 50/50 när båda är hemma.