Barns aktiviteter varannan vecka, hur resonerar ni?

Exakt så. Jag skulle aldrig utsätta mitt barn för något sådant, och trafiken är sannolikt mycket tyngre nu än när jag var barn. Jag var rädd varenda dag på väg till och från bussen, både för trafiken men också för den mörka skogen omkring vägen. Skulle ju själv aldrig bo på landet igen efter min uppväxt i skogen. 

Hej,
jag har inte läst alla svar i tråden men jag är i din exmans sits låter det som. Jag har ett par barn varav yngsta är 10 år med min exman och har nu två döttrar med min nya sambo som är 2 respektive 4 år. Jag bor bara en mil från centrum men det är 1-2 km till bussen beroende på om man ska ta lant- respektive stadsbuss härifrån. Jag är så urless på att mina stora barns pappa skriver upp dem på en massa aktiviteter och har en massa åsikter om att vi ska göra ditten eller datten på mina veckor. Detta gäller både ur logistik och ekonomisk och kontroll-aspekt. Jag kan inte köra runt i bil varje kväll för jag har yngre barn som behöver nattas och det finns faktiskt ett värde i en större familj även för de lite äldre barnen, även om min exman vägrar att se de aspekten. Avseende den ekonomiska aspekten så anmäler han gärna till dyra sporter som ridning, alpin skidåkning och amerikansk fotboll och förväntar sig sedan att jag ska betala hälften även om vi inte ens är överens om anmälan. Gällande kontrollaspekten så är det någon form av kontrollbehov att köra sitt eget race som vårdnadshavare och göra som man vill om man inte kan synka och samarbeta med den andra föräldern och skiter i den personens åsikt och situation. Den föräldern är faktiskt viktig för barnet också. Din exman lever sitt liv på ett  annat sätt än du. Det behöver respektera även om ni har växelvis boende.

Ha lite empati och förståelse för att barnens pappa lever ett annat liv än du om du vill att han ska samarbeta med dig så att ni kan få det att fungera kring barnen.

Det åligger ju lika mycket pappan att se till att alla hans barn får en dräglig tillvaro. Han flyttar till ett boende dit hans barn inte kan ta sig på egen hand och där barnet har mycket små möjligheter till ett normalt socialt liv med aktiviteter och umgänge med vänner. 

Och pappan bestämmer ju lika mycket att barnet inte ska ha aktiviteter som mamman bestämmer att barnet ska ha det. Varför ska pappans behov väga tyngre? Det är inte samarbete. Och var kommer barnets behov in i det hela? 

Troligen får pappan stå sitt kast för sitt val av boende iom att pojken kommer att sluta bo hos honom så snart han får bestämma själv. 

Det är ett väldigt fokus på dig och pappan i ditt inlägg. Nästan inget fokus alls på barnet. Visst, båda föräldrarna och båda familjerna är viktiga. Men barnet är också en egen person och måste få ha ett eget liv utanför familjen, där ingår umgänge med vänner och rimliga aktiviteter. Då blir det svårt att leva ett liv där allt ska avstås för att föräldrarna inte ids lägga tid på barnets behov eller binder upp sig på annat så att barnens behov inte hinns med. Och det gäller ju oavsett om man lever i en kärnfamilj eller inte. 

Fast det där är ju en missuppfattning. För det första mår barn bättre om föräldrarna har det rimligt och livet fungerar för dem.
För det andra är det för en 10 åring mycket viktigare att ha fungerande familjeliv än att få gå på en massa aktiviteter. Du utgår från att aktiviteter och att träffa kompisar på vardagar är viktigt för någon som går i åk 4 och redan varit i skolan mellan 8-16. Det håller jag inte med om. 
Och för det tredje, i mitt enskilda fall, är barnen väldigt nöjda med att vara hemma hos mig och vill gärna vara här mera. Det är deras pappa som tycker det är superviktigt att hålla på med en massa aktiviteter för han är en status-människa som tycker att man måste bocka för en massa av dessa saker på sitt CV redan som barn.

Missuppfattning är det väl inte, men behovet kan såklart se olika ut för olika individer. Och livet måste ju vara rimligt och fungera, både för föräldrar och barn, inte bara för föräldrarna. Måste det ställas emot varandra - vänner och aktiviteter mot fungerande familjeliv? 

Dessutom är barnen inte alltid 10 år, de växer och deras behov förändras med åldern och livet utanför familjen blir oftast allt viktigare. 

Ditt enskilda fall är ju ännu mer specifikt och går inte att generalisera. 

Och när barnet blir äldre har det också enligt lag mer att säga till om gällande var det vill bo. Och då kanske vissa barn skulle välja att bo hos förälder i stan, som i trådstart. Men för en 10-åring är det rimligt att barnet bor hos båda föräldrar om båda föräldrar vill det och kan ta hand om barnet på en rimlig nivå. Att i det kräva ett boende och avsaknad av småsyskon som förstör aktiviteter är inte rimligt. Det finns andra värden i livet som är större för de flesta yngre barn. Det bör man fatta även om man är den förälder som bor i stan och inte har yngre barn att ta hänsyn till. Eller så erbjuder man sig att skjutsa barnet från föräldern på landet som Inge har möjlighet, så man får det att funka för alla parter. 

Och TS tänker ju framåt och ser att det här kommer problemet kommer att uppstå mer och mer ju äldre barnet blir. Och då kommer barnet troligen att välja mellan att sitta och uggla ensam ute i skogen hos pappan eller bo hos mamman med ett utbud av vänner, umgänge aktiviteter och annat kul.

Nä, man kan inte begära att föräldrar inte ska skaffa så många barn så att de inte hinner med sina äldre barns behov. Och man kan inte heller begära att föräldrar ska bo så att det blir en rimlig uppväxt för barnen. Så ligger det till. 

Man verkar däremot kunna begära att barn ska cykla till en busshållplats 5 km enkel väg varje skoldag, eller i värsta fall inte ens kunna ta sig till och från hemmet utan att bli skjutsad av någon välvillig person. Man kan också begära att barn ska avstå saker de vill och har behov av för att föräldrar inte planerar sina liv så att det blir rimligt för barnen att göra det. 

Eller så kommer pappa och bonusmamma att lösa det med skjuss efter skolan och hämta barnet och kompisar så de kan umgås där?
Han säger nej till en till aktivitet, som är låst en viss tid och dag. Den andra aktiviteteten löser han ju redan.

Om det blir problem sen att pappan lägger massa på ts kan hon ju ta det då. Men det har ju inte hänt än.

Ja, jag skrev ju att du får tycka vad du vill? Jag har itne sagt något som ens liknar att jag ska bestämma vad du ska tycka.

Däremot TYCKER JAG att du är naiv om du tror att TS har en chans till att få pengar från pappan för att hon själv vill duka fram mellis... För i det scenariet hos beskriver fungerar hon som fritids, men boendet ändras inte från växelvis...

Ja, han kanske kommer att orka köra om han inser att han annars förlorar barnet om barnet väljer att bara bo med mamman. 

Nä, pappan verkar ju inte ens ha funderat över hur det ska bli för barnet när det inte längre har fritids och inte ens kan ta sig hem till pappan efter skolan. 

Har erbjudit detta, att jag kör hen dit eller att hen kan gå dit själv och sen bli hämtad men det var ändå "för mycket åkande".

Jag tycker att man får ställa upp och skjutsa om man valt att bo så pass otillgängligt. 

Förmodligen så kommer det en tid där barnet inte vill åka till pappa för att hen blir helt isolerad i skogen. Men det får vi väl ta då.

Mellanmål för kompisar är inte problemet. Detta var en viss överdrift, har ingenstans skrivit att de inte kan vara hemma hos en kompis t ex. Det är mer grejen att han förväntar sig att på hans veckor ska jag lösa hans logistik.

Det är det här jag funderar över. Hur han tänkt lösa det efter nästa läsår då barnet inte längre får vara på fritids. Att bli hämtad vid 17 när man slutar ca 15 är en bra stund att gå omkring på stan t ex, om ingen kompis kan ses just då. Självklart är barnet välkommet till mig när hen vill. Det är inte det som är problemet.

Jag vet inte exakt var busshållplatsen är, men det är minst 5 km till större väg där jag gissar att det kan gå 2 bussar per dag med tanke på läget. Kollektivtrafiken där vi bor är ganska dålig generellt.

Nej, det skulle inte komma på tal, jag är för rädd om mitt barn för att låta hen cykla 5 km mitt i vintern på småvägar utan belysning. 

 

 

-----------

 

Tack för alla era svar. 

Jag har diskuterat detta med pappan igen och han verkar anse att när han slutar jobbet hämtar han barnet och åker hem och sen sitter de hemma. 

För ett par år sen gick barnet på en annan aktivitet som jag ofta skjutsade till, och det var väldigt mycket gnäll om detta att det var jobbigt för honom. Till slut tröttnade barnet, men det är nu i samma läge igen. Jag reagerar på att han inte verkar ha tänkt igenom hur det ska funka i framtiden.

 

pappan har inte utalat sig i denna tråden, vad jag vet...

Ja, då kan man tyvärr inte göra något åt den saken. Men nu har du åtminstone fått ett tydligare svar som det verkar. Hur tänker du själv, ska barnet gå varannan vecka eller blir det stopp för den här aktiviteten?

Vilka hobbies eller aktiviteter stöttar han att barnet har?

Skogen kan ge mycket roligt i ett barns liv jämfort med en cental betongtillvaro i stan.

Självklart är det fokus på föräldrarna, det är ju de som ska få allt att gå ihop.
Jag lever med pappan till mina barn, men de har bara periodvis haft aktiviteter. Man måste prioritera, jobbet, sömnen och vardagsbestyren kommer först. Sedan om det fanns tid över så kunde de gå en termin på en aktivitet. När de blev äldre och kunde ta sig fram och tillbaks själva så kunde de välja när och vad de ville, men då tar skolan så mycket tid att det inte blir någon tid och ork över till aktiviteter.