Först och främst ska vi skilja mellan skadligt eller riskabelt bruk och beroendeproblematik. Skadligt bruk eller riskbruk handlar helt enkelt om hur mycket och hur ofta man dricker, och att större mängder av alkohol är skadligt för kroppen på olika sätt. Man har från vetenskapligt håll tagit fram gränsvärden för detta som någon här tidigare nämnde, och då har man kommit fram till att män kan klara av att dricka lite mer än kvinnor utan att bruket klassas som riskabelt/skadligt.
Beroende är något annat, och vissa personer har ju fortfarande ett beroende trots att de varit nyktra länge, därför att om de väl dricker så hamnar de genast i samma destruktiva drickande som tidigare. Men beroende behöver inte medföra att man är hemlös och sitter på parkbänken och super. Det är många patienter som säger "jag är inte beroende, för jag dricker aldrig på jobbet och jag går till jobbet varje dag" men som samtidigt dricker större mängder varje kväll. Det kan se väldigt olika ut från person till person.
De två grundläggande aspekterna av beroendeproblematik är de fysiologiska förändringarna, vilka märks som ökad tolerans och/eller abstinens, samt beteendemässiga problem i fråga om kontrollförlust. För alkohol brukar kontrollförlusten komma långt tidigare än toleransutveckling/abstinens.
Kontrollförlust innebär helt enkelt svårigheter att kontrollera intaget. Det kan handla om att man dricker mer än vad man hade tänkt sig, mer ofta än vad man tänkt sig, att man försöker skära ner eller sluta men inte riktigt lyckas, att man åsidosätter andra åtaganden för att istället dricka osv. Att du beskriver att du kan klara av att vara nykter i flera dagar tycker jag signalerar ganska tydligt att det finns inslag av kontrollförlust för dig, men det är svårt att veta på bara din beskrivning. Om du kan se att det faktiskt är svårt för dig att avstå från alkohol, att det ofta blir mer än du tänkt dig och att du försummar annat i livet för att kunna dricka, då är du definitivt åtminstone i riskzonen för att utveckla ett beroende.
Ett problem är att många individer med problematiskt drickande eller beroende också förnekar sitt problematiska förhållningssätt till alkoholen. Det finns alltid förklaringar, ursäkter, till varför det blir som det blir. Detta gör att även om du själv inte tycker att du har några som helst problem så kan det fortfarande vara så, för det kan vara att du inte vill kännas vid problemen ens för dig själv.
Att dina anhöriga reagerar tycker jag också är en ganska tydlig indikation på att någonting är problematiskt med ditt drickande. Min erfarenhet (av att ha träffat många patienter med beroende av alkohol och annat) är att anhöriga blir oroliga rätt så långt in i förloppet. Det handlar ju om en sorts medberoende kan man säga, där anhöriga ofta inte heller riktigt vill se problemet förrän det gått ganska långt. Så det är en varningssignal att dina anhöriga nu öppet säger att de tycker att du dricker för mycket.
Jag skulle rekommendera att du söker vård för att få hjälp i första hand att få en mer objektiv syn på ditt drickande, och i andra hand eventuellt då hjälp att minska drickandet om det behövs. I de flesta större städer finns specialiserad beroendevård som man kan söka till, och i mindre städer och andra orter får det väl bli vårdcentralen.
